Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»XXVII
ty han kastar månstenar ned pl oss... Minen ären Hollandskost,
hvarpå de Holländska sjökaptenerna frukostera i saligheten."
(Mollbergs Epistlar.)
Men midt ibland detta gyckel, dessa sönderbrutna
parodi-bilder, träffar man teckningar, hvilka uttrycka skaldens njutning vid
åskådandet af naturens skönhet. Invid hans ystra sånger
uppträda andra af djupt alfvar, varmt hjerta och sann religiös känsla.
Det visar sig klart, att pA botten af hans outtömliga skämt låg en
oförfalskad, ren vördnad för allt heligt, ädelt och skönt.
Dahlgren författade med utomordentlig lätthet. Man såg
honom ofta vid muntra tillställningar, midt ibland tillrustningar, sorl
och prat, nedskrifva verser, erforderliga för tillfället, och dessa
ögonblickets skapelser voro icke sällan de, hvilka, under solhöjden
af hans poetiska lif, mest blixtrade af qvickhet. Han hade en
sällspord magt öfver versen och rimmet, och då man genomögnar hans
arbeten, tyckes det, liksom han funnit en skaldisk njutning, att
hängifva sig åt de svåraste former, dem han synes hafva sökt,
för att pröfva sin ovanligt smidiga förmåga. Deremot får man
vidgå, att den komiska diktarten kan röra sig inom ett nästan omätligt
fält. Högt och ligt, det alfvarsamma och det löjliga, det ädla och
det fula gifva här ämnen och utvägar för den, hvars inbillning kan
skåda dem genom konstens rena synglas. Dessutom tillät han sig
stundom friheter i rimformer, hvilka ej vinna bifall af stränga
granskare.
Ehuru Dahlgren älskade glada samqväm, var han i
sällskapskretsar icke mångordig; snarare hvad man kallar torrolig. — Den
långa, magra, framåtlutande gestalten hade i hela sitt väsende
någonting tafatt och otympligt, hvilket gaf ett ännu mera löjligt
uttryck åt de infall, dem han strödde omkring sig, samt de
sprittande qväden, dem han alltid uppläste med djupaste alfvar. Den
skärande motsatsen emellan skämtet på hans läppar och tryggheten i
hela hans väsende, gjorde verkan af det hela så mycket mera
ingripande.
År 1818 belönade vetenskaps och vitterhets samhället i
Götheborg ett hans skaldestycke: Den nye Ber kulet, och Svenska aka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
