Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
sä bittert." — Han slöt mig i sin famn och uppblickade lugnt
och stilla. Det gick mig rigtigt till hjertat, att han ej ägde
någon huld eller skyld. Men jag måste sluta. En qvart
återstår blott till posttimman. Farväl Paulina. Jag har visat
brefvet för Nahum. — "Hvarföre skall du skrifva om mig?"
sade han. "Stryk ut det der." — Men jag låter det qvarstå.
Det ar ju ingen osanning deri. Farvül pappa och mamma.
Glöm mig ej med bref. Ack! jag kan inte låta bli att längta
hem. Eder Julius.
Från gamla Grefve Liljenconvaljenstolpe.
Min älskade Julius!
Se så, nu ar fan lös, icke på ett håll utan på tusende.
Gack genast i kryddboden och köp dig kulor och krut. Du
skall på fläcken jaga en muskötkula igenom pannan på
Bosander, NB. när du får fatt på honom. Kan du väl
föreställa dig något så förskräckligt, som händt oss! Om det ej vore
sju mil och så gement väglag, skulle jag genast befalla dig
resa till hufvudstaden, och (den drummelfoten är icke värd
en kula) ge honom ett dråpslag med mitt bästa Spanska rör.
Det är ju alldeles himmelsrasande tokigt, bakvändt och
be-fängdt. Kan du väl gissa eller ens ana, hvilket högdjur vår
Lisette varit? Hon, i hvilken Bosander, efter hvad vid
tingsrätten blifvit upplyst, förälskat sig, och med löfte om akta
förening? O, om jag hade honom här, han skulle genast få
kopulera sig med min största knölpåk, och det
evinner-ligenl
Ja, hvad tyckes, den föregifna Lisette, det var en
vacker fogel, intet mer och intet mindre än Lasse-Maja,
stortjuf-ven, som nu för andra gången föiklädt sig till qvinna för att
taga pigtjenst, och undkomma all vidare efterspaning. Jag
förstår ej mina ögon, som ej upptäckte detta befängda
bedrägeri. Väl fästade det någon gång min uppmärksamhet, att
mina rakknifvar blifvit i en hast så slöa, äfvensom att
raktvålen fortare än vanligt förbrukades; men, då jag af naturen ic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
