Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r52
brygghusfolket, an mindre skräddar-societeten förmådde hinna
fatt henne. Fröken ropade: "hjelp! hjelp!" bad om
försköning, gret och vred sina 6må mjellhvita händer; men
fåfängt. — "Lofvar du att gifta dig med min unga herre, så
skall du slippa lös," sade krukan. — "Det lofvar jag och mer
till," svarade fröken, "blott du släpper mig." — "Skall ske,
skall ske," sade krukan, och nedsatte henne på den gröna
an-gen. "Här har jag skaffat dig den allravackraste jungfru i
verlden att bli din äkta hälft, pustade krukan mot sin herre;
det hade så ?iär kostat mig lifvet, åtminstone öfverläppen och
öronen. Sköt er nu sjelfva, bäst ni vill, jag har annat att
pyssla om!" — Kort derefter stod på herrgården det
ståtligaste bröllop i verlden; der dansade äfven tjenstefolket och
alla skrädarne i tre runda dagar; men den underbara krukan
blef sedermera aldrig synlig.
Det är med oss militärer, alldeles som med sagan om
krukhoppan; ty det var en gång:
Trenne unga fändrikar, fändrik A., fändrik B. oeh
fän-drik C., hvilka, dagen efter regementsmötets slut, sutto
tillsammans på det å exercitieplatsen uppbygda värdshuset, for
att vid ett glas vin lyckönska hvarandra till godt slut på
kampanjen, samt dricka en hjertlig afskedsskål. Då de befunnos
anställde vid korpser, som ej voro stationära, kunde de vistas
hvar de ville; men då regementet blott en gång årligen
sammanträdde till vapenöfningar, hade de ej hopp om att
återträf-fas förr än vid den tiden. Sedan de en stund samspråkat om
hvarjehanda, 6åsom om de små äfventyr, de kunde hafva haft
under mötet, hvilket kompani exercerat skickligast, och hvilka
nya handgrepp blifvit införda m. m., sade fändrick A.:
"kamrater! det är ändå bra tråkigt att vi, som delat fältlefnadens
besvär, så här plötsligt skola åtskiljas! Hvarföre icke
öfver-enskomnia att äfven under den nu ingångna, långa tjenstledig-»
heten vara tillsamman. Vi kunna lefva hvar och huru vi
behaga. Bo i Paris, Trosa, Köpenhamn, Nordkap eller på
Kinnekulle, ja, hvar 6om helst. Låt oss blifva ense om, att ic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
