Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r277
i vattnet, ander med hviftande, glänsande vingar flögo öfver
ytan, långa silfverränder, liksom strömmar, drogo sig öfver
sjön; här en framskymtande udde, hvarpå en fiskare satt i
skjortärmarne och metade; der en bergshäll, på hvars topp en
gnäggande häst stod; här ett litet segel; der en skytt,
hvilken mellan träden ömsom syntes, ömsom försvann! Hur
herrligt! hur mildt! hur gudomligt låg ej hela landskapet
framför åskådarens blickar! Eller, när dagens stjerna gick att
kyssa skogstopparne, nedsjunka vid dess fötter, beströdda af
sippor, för att slutligen slockna; hur täckt bredde sig icke då
öfver sjöspegeln ett lätt purpurflor! Vid stränderna låg
böljan mörkblå, längre ut rosenröd. Skällorna, vallhjonens
blåsande i sina horn, talltrastens aftonqväde, det lena suset i
asparne, invaggade fantasien i de ljufvaste drömmar. Stod sä
aftonstjernan och myste mellan lofven, eller smög sig månen
längs efter skogen, tills han högröd rann upp, oförväntad, huld
och fryntlig för betraktarens öga; omöjligt att hämmal en tär
flöt då sä sakta, så stilla, så saligt, ren och klar och varm
ned på kinden, för att slutligen falla i någon doftande
blomsterkalk.
"Det var f—n till betar jag har fått, mine herrar,"
ropade majoren, slog korten i bordet: "666. Är det möjligt?
Del är ju det stora vilddjurets tal? Vi byta om spel! Hvad
säges om sala hybika, gropois, farao, wobesser? Jag förstår
ej, hur jag kunnat spela så rasande. Dock, det betyder
ingenting. Lyckan och händelserna skola hafva sin gång."
"Jag tror vi hvila oss litet," sade fändrik B. "Jag är
alldeles lam i högra armen, och skinnet är afnött på
kno-garne."
"Det hjelpes med grädde," genmälde majoren; "trumf! Der
ha vi kung Carl. Bravo! fru Judith måste bita i gräset.
Mamma lilla! är middagen ännu färdig?"
Klockan var fem på aftonen. Man hade ej smakat
någon matbit. Spelet upphörde, och majoren, sedan han blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
