- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
28

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

sig bela bondauktionen. Näst derpå följde ladyn och vid
hennes sida kronofogden, hvilka, likt tvenne
balancerings-mascbiner eller lindansare, satte kedjan i rörelse. Till
slut slingrade sig blåklinten och annat småkrafs.

Nu voro jungfrubären uppätna. Från dem föll ögat
på en mängd väpling, hvilken frodades nära åkerrenarne. —
»Ack! den som kunde hitta sig en fyrväpling», inföll
Greta! »Jag har mycket hört talas derom, men aldrig
funnit någon.» — »Icke heller jag», genmälte magistern;
»men vi kunna ju försöka.» — »Blott vi ej dröja för länge»,
anmärkte Greta. »Jag undrar, hvad klockan kan vara!»
—-»Del skall jag straxt säga», svarade adjunkten, hvarvid
han uppdrog en bred messingsring ur byxfickan, satte
honom mot solen, och tillade: »hon är endast half eller på
sin höjd tre qvart till lio.» — »Då hafva vi ännu god
tid», vidtog Greta, och i samma stund föll adjunkten på
knä å en tufva för att tropligtigast gripa verket an, med
letande efter den önskade väplingen. I samma ögonblick
föll äfven Greta på sina knäskålar midt emot på en annan
kullerstol, vi mena tufva. Der stodo de nu på knä,
anlete mot anlete. Den blåa himlapellen, uppburen af
österns och vesterns genier, hvälfde sig ren och molnfri
öfver deras hufvuden. Midt på stod en guldsol, ett
blixtrande Jehova, ett alltskådande öga broderadt. Traslar
och lärkor, dufvor och siskor sjöngo förlofnings-sångerna,
och på bergsklippornas altaren flammade dagens skimrande
offerlåga. I blinken fattade Amor sitt koger, tog en af
sina hvassaste pilar och siktade på Greta. Pilen tog midt
i venstra hjertkammaren, och en djup suck flög ur hennes
bröst. Genast sprang en ny pil från kogret och sårade
magistern, hvilken under ett sakta »ack!» lade handen på
bröstet och blickade uppåt, liksom skulle han förstått sig
på astronomi.

Nu börjades med all ifver letandet efter väplingen.
Man genomgick blomma för blomma, blad för blad. En
så sträng visitation undergår ej en gång det utländska
modekramet i hufvudstadens packhus. Ändtligen blef
magister Falallelej den lycklige. Utan att säga någonting,
tog han fyrväplingen, lade densamma på hattkullen och
presenterade honom, ännu stående på knä, med mycken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free