- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
48

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

Det är en gammal sägen, att en af vårt kön blifvit
dömd, att ända till verldens slut vandra stad från stad och
by från by med lästen på ryggen, och hinner aldrig att
halfsula, klacklappa och tåstöta åt någon mer än sig sjelf,
ja, att ban uppnött lika mycket läder, som bredden och
längden af det landstycke drottning Dido fordom begärde
få betäcka med en oxhud; men det vackra könet, hvilket
icke så gerna går, som fast helre flyger, dansar eller åker,
har, detta oaktadt, ej helt och hållet blifvit lottlöst. Det
finnes ett fruntimmer, stundom långt, stundom kort, än ungt,
än gammalt, än vackert, än fult, än två-, än tusenögdt,
aldrig enögdt, än springande, än gående, än flygande, än
kullbyterande, aldrig stillastående, något snedmunt, hvilket,
lika oförtrutet som Jerusalems skomakare, vandrar omkring,
äfvenledes med någonting på ryggen, ehuru icke af läder,
svinborst eller skopinnar; men af små broschyrer,
ströskrif-ter, karrikatvrer, profetior med dylikt mera, hemtade ända
frän innersta vrån af Walter Scotts skrifkammare, till den
af damm och mörker öfverböljda skriftbyrån på Prestgatan.
Och denna lösa qvinsperson, hvilken ej en gång polisen
förmår gripa och sätta under någon rådstuga, är, med ett
ord, sqvallrel. Der hon nalkas eller passerar förbi, är hon
ömsom välkommen, ömsom hatad. Alla lyssna till hennes
tal. Örat insuper hennes berättelser, trognare än svampen
det våta; men munnen spottar åt henne, häftigare än ett
glödgadt jern åt vattnet. Det gifves ingen orden, intet
brödraskap eller gille, ej en gång Frimurare och Jesuiter,
som kunna berömma sig af så många anhängare, så många
tjenstvilliga hjelpare och hjelperskor, som denna dam.
Tusendetals hafva talat tänderna ur munnen i hennes tjenst.

Denna ädla fru besökte äfven vår lilla undangömda
prestgård. Mycket var der visserligen icke att skörda, än
färre bekännare och efterföljare att värfva. Till en början
utklädde hon sig, för att vinna insteg ocb förtroende, tili
en gammal Finsk käring. Då hon anlände var till hennes
lycka prosten icke hemma. Lasse helsade henne visserligen
med ett högljudt skall och ett groft morrande; men då bus»
bonden ej var tillstädes, vågade han ej på egen band
företaga sig något vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free