Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
och Emile planlera frihelsfanan och ropet: Vive Ja charte!
Vive la liberté! skalla i luften.»
Spektaklet tog sin begynnelse. Babianer, markattor
och hundar inmarscherade med mycket gravitetisk gång, och
under full musik. Partierna uppställde sig midt emot
hvarandra. Kongregalionen, med hertigen af Ragusa i spetsen,
var högsl elegant utstyrd i skimrande uniformer;
revolutionsmännen buro, med undanlag af kokarden, till det
mesta civila drägter. Namnen på de utmärktaste kämparne
stodo utsydda på ryggarne. Man läste der boktryckarne
Touchard och Vairau, advokaten Petit Jean, med flere.
Somlige voro utklädde till handtverkare, andra till
bok-tryckare-gesäller och bokhållare, och här och der
upptäckte man en och annan bodmamsell och fiskblöterska. Nu
rördes trumman till anfall.
Galorna barrikaderades, stenar och vapen flögo öfver
theatern, pistoler afsmällde; öfver allt ett förfärligt tumult.
Royalisterna retirerade efter hand i stor oordning. Några
nedföllo döda, andra lupo in i husen att gömma sig, och en
del kastade sig hals öfver hufvud i en pappersränna, som
skulle föreställa Seinefloden. Nu stormades Louvren, under
ett oupphörligt gläfsande. Delta kom fru grossörskan att
glömma hvar hon var. Den moderliga känslan vaknade i
hennes bröst, och i högsta enthusiasm utropade hon: »Ack!
min lilla Flithiof!» — Alla häpnade och vände blickarne
på grossörskan. — »Jag tror jag hör honom», tillade hon,
och pekade inåt theatern. Hon ropade ej i en öken.
Hennes stämma hade ej talat förgäfves. Anföraren för en af
korpserna, advokaten Petit Jean, ilade från manskap och
stormning, som en blixt, öfver theatern fram till grossörskan,
och hoppade öfver den låga barrieren upp i hennes knä. —
»Min Gud! jag tror, det är min Flithiof», utropade hon på
en gång både glad och förskräckt. Hela spektaklet var hardt
nära att blifva till inlet genom delta uppträde. Åskådarne
började stampa och hvissla, föreståndaren att svärja och
rasa; advokaten kördes med en pisksmäll tillbaka på sin plats,
publiken ropade: »till storm! till storm!» och grossörskan
kunde ej för bullret få fram ett enda ord. Nu intogs
Louvren. Från höjden såg man i detsamma stora Joujou hissa
sig ned utför en lina, i sällskap med hertiginnan af Berry.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
