- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
180

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

rosenbögarne, »som dofta så delikat, ocb äga så förgrufligt
sköna löfkojor och nejlikor.» — Det tillsades om thé och
soupé. En stund derefter anlände kammarherren.
Helsningar, nigningar och mycket krus! Faster Malin stod högst
förlägen; ty hon hade ej som vanligt med sig den gamla
handduken. 1 stället begagnade hon ridikylen, hvilken hon
visst kramat kålblå, om hon förmått. Agatha var tyst, och
handelsmannen for då och då med handen öfver nacken för
alt förvissa sig om, att han ej tagit den skrumpna
kaschet-ten på sig, i stället för helgdagshatten. Öfver Colombines
kinder hvilade en bel rosenvår i sin första blyga
knoppning. Ögonen sågo ned. ögonbrynen hvilade som
nedglida vindbryggor eller stegar af silke deröfver. Då och
då flög detta oaktadt en ljus strimma fram, och spridde sitt
lifgifvande sken. Grosshandlaren betedde sig, som en rik
och oberoende man, obesväradt. Frun likaså.

Kammarherren var mycket artig; ty verlden har,
gunås, blifvit så beskaffad, att äfven hofven måste strutta med
tiden, och påskina en art medborglighet, som likväl någon
gång faller ur kostymen, och närmar sig det löjliga och
besalta. Grossörskan, som ej ville förlora en minut i och
för utförandet af sin plan, föreslog, innan théet serverades, att
sällskapet skulle göra en promenad i det gröna. »Med
mycket nöje», svarade kammarherren, och bjöd henne sin arm.
Nu var det tid på att pumpa läns, rörande balen. Denna
tanke gjorde grossörskan ifrig, ja till och med echaufferad.
Efter hvarjehanda anslag och löpningar, kom änteligen talet
på detta älsklingsämne. Vi anföra det hufvudsakligaste.

Grossörskan. »Jag har låtit mig berättas, att den
till-stälda balen för de kungliga skall för sig gå dagen efler
kanalens öppnande. Är det icke så?»

Kammarherren. »Jo, så är det. Med en restauralör
från hufvudstaden lärer redan vara uppgjordt om glacer och
konfektyrer. Musiken kommer att bestå af
Lifgrenadier-regementets musikkorps. Balen blir högst lysande, så väl
i anseende till kostnaden och arrangementerna, som den
talrika personalen.»

Grossörskan. »Nå, men hvem tror herr
kammarherren blifva den lycklige, som kommer att dansa med H. K.
Höghet Kronprinsen den första angläsen?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/5/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free