- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
264

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

Nu hade herr bokhandlaren Hedborn vid Mynttorget
annonserat, att bos honom fanns tillgång ej blott på
olifant-papper, äkta guld- och silfverpapper, samt alla andra
möjliga slag af kulörta, men äfven papper med äkta
guldkanter. Monsieur Trippendans, som nu ihågkom denna annons,
skyndade genast att förse sig med några ark af det.
sistnämda, för att derpå teckna den beslutade biljetten.
Likaledes bade herr Leja, tre gånger om dygnet, det vill säga
i Dagligt Allehanda, Stockholms Dagblad och Aftonbladet,
låtit tillkännagifva, att ban ägde ett nytt sortement af
patent skrifpennor. Detta gaf anledning att likaledes tillhandla
sig ett par dylika, samt i förbigående, då Trippendans sett
på sina stöflar, att de ej voro nog blanka, köpa en
half-butelj af herr Boholms blanksmörja, till bruk vid nästa
hlås-ning ur Hvita Frun. Sålunda utrustad, skyndade han hem
och satte sig ned att skrifva följande:

»Högvälborna fröken! Då ni täcktes med så stort
agre-ment goutera det lilla, jag hade friheten exeqvera ur Hvita
Frun, tager jag mig drisligheten, alt vördsamt tillsända ett
klaver-utdrag ur nämnde pjes, med bön det ni icke onådigt
ville upptaga denna obetydliga gärd, tecknad af
högaktningens och beundrans hand. Det oförtjenta loford ni
behagade gifva mig vid afskedstagande!, bar gjort mig förlägen.
Huru lycklig, om jag ägde något hopp! Dock edert hjerta
är för ädelt att besvika eller vara tvetaligt. Hvem skulle
hellre än jag önska blifva denna ledsagare, hvarom ni, med
så mycken godhet, nämnde ? Jag vänder emellertid det
oförtjenta epithetet tillbaka på eder sjelf, i det jag utan
smicker säger, att ni är den älskvärdaste varelse jag känt, och
äger, under lifvets omvexlande skiften mellan hyddan och
grafven, blott en enda önskan öfrig: att få vara innesluten
i dens hjerta, som, evigt dyrkans- och älskansvärd, nämnes
af dödliga läppar den sköna Mathilda. — Eder tillbedjare
Trippendans.»

Brefvet och musikalierna förseglades, och monsieur
Trippendans förständigade sin uppasserska, ett gammalt, dumt
kamptroll, att gå bort med paketet och lemna det till sin
ägarinna, men NB. i hennes egen hand, i aunat fall skulle
hon taga det tillbaka. Hon gick, träffade det anvista huset,
steg upp, knackade på, dörren sprang upp och en liten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free