Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han närmade sig henne med ett uttryck af djup
förtviflan i sitt ansikte.
»Den där vintern i Stockholm var min olycka.
Du kan inte tänka dig, hur djupt och hur lätt man
sjunker, när skammen hvilar bly tung öfver en
människa. Jag hade fått mitt afsked, och så hade jag —
fått förlofningsringen tillbaka. Det sista var det
värsta. Jag började supa — det var godt om tillfälle —
och så kom jag i slang med en hop löst folk,
dagdrif-vare som jag.»
»Nå, då var det lätt gjordt. Vi höllos på krogarna
om dagarna och om nätterna — ja, natten tillbragte
man ofta i någon uthuslänga vid Roslagstull, en
annan gång kunde man logera i någon kåk uppe i
Hornskroken, — det var som det föll sig. — Men det där
lifvet kunde naturligtvis inte fortfara. En vacker
vårdag gaf jag mig i väg hit ut jämte ett par andra
kamrater och under de varma månaderna har det
gått utmärkt att bo på sommarnöje i skärgården.
Men jag leds vid det här lifvet: jag vill bli människa
igen.»
Det knäppte i dörren, och Hök kastade en orolig
blick omkring rummet, och säkerheten i hans sätt att
vara försvann. Men sedan han gjort sig förvissad om,
att ingen fara var på färde, fortsatte han:
»Jag har skrapat samman en smula pängar, och
som det här i landet är för trångt för mig, ämnar jag
emigrera. Amerika skall bli mitt nya fädernesland,
där frågar ingen: »hvarifrån?» och där skall jag, så
sant mig Gud hjälpe, bli en ny människa. Det är min
dröm, ser du.»
Tärnö Maria
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
