Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg sig på nytt omkring i rummet, lät hatten
falla till golfvet och slog armen kring lifvet på den
unga skärgårdsflickan.
»Följ mig dit!» utbrast han lidelsefullt.
»Min Gud! .. släpp mig!»
Han slog armen fastare omkring henne.
»Följ mig dit!» upprepade han, »och jag är räddad!
Du skall bli den ängel, som leder mig in på det rättas
väg. Vi skola sätta bo där borta ... du skall bli rik
genom mitt arbete. För Guds skull följ mig, Maria!»
Hon slet sig lös ifrån honom.
»Aldrig!»
Likblek, med sammanbitna tänder och knutna
näfvar stod han framför henne. Detta i fast orubblig
ton uttalade »aldrig!» reste en mur mellan honom och
hans lycka, men han var icke den man, som lät
af-spisa sig med ett nej! då hans lidelse fordrade ett ja!
»Så, du vill inte,» sade han med dof röst, »du vill
inte följa mig. — Nå, gör som du vill! Men det svär
jag dig och er alla, att ni skall få veta af mig. Må du
bära följderna af hvad som händer! Din far, din bror
på Järfsö — alla, som du håller af — alla skola de få
dyrt plikta för ditt förbannade aldrig!»
Han hade förföljt henne tvärs öfver rummet och
jagat henne in i fönstersmygen, där hon stannade med
ryggen stödd mot fönsterposten och händerna
hopknäppta öfver barmen, blek af sinnesrörelse och med
ett ängsligt uttryck i sina ögon. Hon visste, att hon
hade drifvit denne laglöse man till det yttersta. Och
att hans hotelser icke voro endast tomma ord —
därtill kände hon honom allt för_väl. Nej, här var allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
