Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darna. Ja, Bob hade haft »flax», som man säger i
Stockholm när man talar omen af lyckan gynnad karl,
och likväl kunde man inte märka det på honom. —
Aldrig något skräfvel! — alltid lika mot både hög och
låg. Ingen öfverdrifven lyx i sina vanor, flärdlös,
men elegant i sin klädsel! Den enda verkligt
kostsamma öfverflödsartikel han tillät sig äga var
speljakten, men så bestod han sig inte heller något annat
sommarnöje. Det hade nämligen varit hans dröm
som pojke, när han gick ut på Kastellholmen för att
röka cigaretter i smyg, att en gång få sig egen speljakt
med prisstandert på toppen. Drömmen hade nu
blifvit verklighet, och de timmar han tillbragte om
bord på Flygfisken, kallade han själf »de fridlysta».
Han hade nog många bekanta, som under
högsommaren bjödo honom ut till sig på deras
sommarnöjen, men Bob tyckte inte om sällskapslifvet — bättre
var den drömmande ensligheten under det hvita
sun-tältet och den friska doften af tång, som steg upp ur
hafvet! Och när det gick friskt undan, och man
jagade i kapp med måsarna och strök för fyllda segel
förbi stränderna, då kände sig Bob i sitt esse och gaf
den öfriga världen så mycket som flyger och far.
Han var nu trettio år, och mammorna i de
familjer, där han umgicks, tyckte det kunde vara på
tiden, att han upphörde med sitt fiskmåslif och
började tänka på att gifta sig.
»Gifta mig! . . . och med hvilken?» skrattade Bob,
när man började sondera honom i och för det
ändamålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
