Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kors! med en ung och vacker och talangfull flicka!»
»Jag tackar!»
Och så svängde han sig om på klacken och slog
döförat till för den återstående delen af aftonen.
Bob, ska ni veta, hade bildat sig en åsikt om de se
kallade vackra och talangfulla flickorna. Han
had-nämligen funnit, att om det var en omtalad skönhet,
fanns det vanligtvis ingenting kvar hos henne af
husliga dygder, var det återigen en talang, så befarade
han mycket riktigt, att hon skulle komma att
sysselsätta sig vida mer med pianot eller penseln än med
honom, och att ha till rival ett piano — brr! . . .
Nej, Bob var i det fallet en stor egoist. Skulle
han någonsin gifta sig, ville han fullt och helt äga
den kvinna, han älskade, och han ville inte, att hon
skulle vara vissnad både till kropp och själ efter att
ha dansat fram genom en ändlös räcka af förströelser.
En blaserad kvinna var för honom ett oting.
»När min hustru en gång träder öfver min tröskel,»
brukade han säga, »skall det vara som stege våren in
i mitt hem.»
Men i sällskapslifvet, det bländande, men
innehållslösa sällskapslifvet, hade han aldrig känt någon
frisk vårfläkt, och det var därför han så ofta sträckte
ut till hafs för att andas luft.
Bob låg ännu kvar på divanen och gonade sig,
och hade han inte haft cigarren, som höll honom
vaken, hade han bestämdt slumrat in.
Plötsligt gläntade någon på dörrarna till kajutan,
och ett skäggigt ansikte visade sig i öppningen.
»Grosshandlarn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
