Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han drog sig för att begå den stölden. Det bar
emot att stjäla i natt, när lyckan log emot honom och
den han älskade kom för att gifva sig åt honom för
alltid.
»För alltid?»
Det kunde icke blifva tal om något »för alltid»,
om han icke slet sönder bandet, som länkade honom
samman med dessa laglöse män, lyckades komma öfver
till det förlofvade land, där ingen frågade efter hans
förflutna lif. Och så dök åter nybygget där borta i
Västern upp för hans inbillning, och han längtade som
i vanvett att befinna sig ensam med Maria uti skogens
hemlighetsfulla skymning eller på präriens fria, soliga
vidder.
Han höll framtiden i sina händer, och då fordrades
det att ha järnvilja och icke låta skrämma sig.
»Det här skall bli mitt sista skurkstreck,» lofvade
han inom sig och tog beslutsamt ett steg framåt.
»Hans!» ropade han högt, »är du vaken?»
Intet svar.
»Han sofver,» mumlade då Jonas, och varligt smög
han på tå fram till den intet ondt anande och böjde
sig ned öfver honom för att förvissa sig om, att han
verkligen sof.
Och Lump-Hans sof, utan en tanke på förräderi,
sof som vaktad af änglar.
Sakta förde då Hök sin hand innanför Hans’ gamla
slitna rock och sökte efter bröstfickan. Men Hök,
hvilken annars var lätt och säker på handen som en
fältskär, darrade som ett asplöf, när han grep tag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
