Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plånboken, och han ryckte den till sig så häftigt, att
Hans vaknade.
Då denne såg sin plånbok i Höks händer, anade
han genast oråd, sprang upp och fattade Hök vid
axlarna.
»Du har stulit! — bekänn bara!»
Hök svarade med att slita sig lös och rycka sin
knif ur slidan. Från sin sjömanstid hade han fått
för vana att bära slidknif, men det var endast i
yttersta nödfall, som Hök drog blankt. Det ingick inte
i hans vanor att ta till knifven för den minsta småsak.
Men gällde det, kunde Jonas Hök sköta den som en
karl; det hade han lärt sig i främmande hamnar, när
sjömän af olika nationer drabbade ihop med
hvarandra inne på krogarna. Och nu måste knifven fram, ty
att lämna plånboken tillbaka, när han hade den i sin
ficka, det öfverensstämde inte med Höks
roffågels-natur.
Då knifven plötsligt blänkte emot Hans, studsade
han och blef hvit som ett lärft. Till och med han,
vr-kest jufven, hade svårt för att tro på en sådan
trolöshet, och det gjorde honom ondt att få-lof att betrakta
kamraten som en dödsfiende.
»Det var således din vänskap, Jonas! . . . Du gaf
mig igen pängarna endast för att ta dem tillbaka
jämte alla de öfriga. Som en räf har du handlat både
mot Strykern och mig, men, ser du, jag kommer inte
att låta kuscha mig. — Gif hit plånboken!»
»Och det tror du? Nej — du får allt komma och
ta den — om du kan!»
»Akta dig, Jonas!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
