Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven ur hans hand samt kastade den långt ut bland de
skummande vattenmassorna, där de bröto sig i
yrande bränningar mot de tvärstupande hällarna
invid Kungsklyftan.
»Ärligt spel ska det vara!» ropade Hans och slog
sina armar kring Jonas, hvilken förgäfves sökte
lösgöra sig ur det kväfvande famntaget.
Emellertid hade Strykern också vaknat, och då
han fann de båda andra inbegripna i ett häftigt
slagsmål, reste han sig för att söka skilja dem åt, men
half-full som han var, kunde han ingenting uträtta, utan
raglade endast fram och tillbaka, besvärjande dem
med tårar i ögonen och under oupphörliga hickningar
att »inte vara kitsliga mot hvarandra sista kvällen!»
Men Hans hörde ingenting numera. De få minuter
han ännu ägde att förfoga öfver, ägnade han
uteslutande åt sin hämnd. Han kände, att han var dödligt
sårad, och att han snart skulle komma att företaga
en långresa — icke öfver Atlanten, utan öfver den
vida ocean, som skiljer de lefvande från de dödav.
Men Jonas skulle följa honom — det gick han sin
salighetsed på.
»Höknäbb ska aldrig komma till Amerika!»
Denna föresats — hans sista här i lifvet — återgaf
för ett ögonblick spännkraften åt hans domnande
muskler och med ett väldigt ryck lyfte han Jonas
från marken och bar honom som en vante fram till
klippafsatsen, nedanför hvilken vattnet sjöd och
skummade.
»Ned med dig! ... vi skola följas åt!» rosslade han
och gaf Jonas en blick, som tydligare än ord sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
