Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den eländiga, men i nästa ögonblick föllo armarna
kraftlösa ned utmed sidorna.
»Han vill göra oss rika, mamma! Du skall inte
behöfva arbeta mer ... vi ska ändå få allt, hvad vi
behöfva; han är så god!»
Det beslutsamma uttrycket återvände till moderns
ansikte.
»Välj,» sade hon med fast stämma, »välj mellan
honom och mig.»
Och dottern valde.
Då tornuret i Adolf Fredrik slog tio, smög sig en
ur familjen utstött liten varelse ned för de mörka
trapporna och i hennes öron ljödo oupphörligen som
en aflägsen klockringning moderns sista ord: »kom
ihåg, du skall ångra dig, Lisen!»
Men de unga tro, att kärleken icke blifvit skapad
för att lyssna till förnuftet.
I armodets värld tar man emellertid aldrig sorgen
så djupt; man har inte råd att sörja, och dessutom
har man blifvit en smula härdad genom att så att
säga armbåga sig fram genom lifvet mellan köld och
hunger, mellan lidande och död.
När ett dödsfall inträffar bland hyresgästerna i det
gamla Råtthålet, så brister man inte ut i jämmer och
klagolåt. Man säger endast: »Så, åter en förlorad
arbetsdag!»
I en så beskaffad värld, där döden gör visit utan
allt uppseende, och där sorgen kommer så ofta, som
vore den barn i huset, i en sådan värld dugde det
naturligtvis inte för nummer 7 att gå d?gen i ända och
sörja. Och det gjorde hon inte heller. Hennes hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
