Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kom ur takten och upphörde till sist alldeles.
Lilla änkefrun märkte hur frånvarande han var och
sporde, hur det var fatt. Han såg på henne länge,
mycket länge, och frågade till sist sakta, nästan
tvekande:
»Säg mig en sak, fru Malm . . . tror ni, att en kvinna
någonsin glömmer en man, om hon en gång älskat
honom verkligt, innerligt?»
Den trettioåriga kvinnan såg honom rakt i ansiktet
ocli svarade: »Nej . . . aldrig!»
På tonfallet kunde man höra, att hon talat sant,
att hon var säker på sin sak, men så älskade hon ju
ännu den man, som i lifstiden svikit henne, slitit
hennes tro på honom i stycken och bragt henne till
tig-garstafven. Han var borta nu, men hon skulle aldrig
komma att älska någon annan — nej, aldrig!
Olle böjde sitt hufvud djupare, när han fick
hennes svar: det var hans sista illusion, som ramlade —
ett ljuft minne, som förvandlades till ett bittert.
»Si så, h .1 Vinter, se inte så sorgsen ut på julafton!
— Ni har gjoit ’idra glada, hvarför inte då själf vara
glad? . . . Hvarföi?»
Han svarade icke, men nog visste han orsaken till
sitt svårmod — nog visste han, hvarför det kändes,
som hade det brustit någonting inom honom,
någonting, som aldrig mera kunde bli helt.
Där inne hos Lejas, där han köpt tennsoldaterna åt
Fritz och dockan åt Brita, där i folkträngseln hade
hade sett någon . . . någon, som han älskat. Han
hade stått nära henne, och så hade hon gått förbi
honom arm i arm med sin man. Hennes mjuka vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
