Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terkappa, kantad med mård, hade snuddat vid hans
blankslitna bonjour. Hon hade sett honom i ansiktet
med en likgiltig blick, och så hade hon skrattat åt
någon kvickhet, som hennes man yttrat. Hon hade
skrattat — hon, som förstört hela hans lif, och som
en gång likväl svärmat med honom, jollrat om ett
helt lif tillsammans i någon undangömd vrå. Nu
frågade hon mer efter, om spetshalsduken, som fladdrade
kring hennes hals, var väl eller illa knuten, än efter
honom. Och han, som hade hoppats, som hade trott
— ah, bah!
Han kastade upp hufvudet med ett uttryck af
trots kring de bleka, hårdt sammanslutna läpparna
och gick fram till tebordet, som den lilla änkefrun
hade ordnat så godt sig göra lät med de få medel,
som stodo henne till buds.
Det såg i alla fall trefligt ut, och när den rykande
tepannan presenterade sig mellan de gammalmodiga,
ostindiska kopparna — ja, då såg det lilla bordet med
sin bländhvita duk riktigt julinbjudandc ut, och Olle
slog sig ner på värdinnans uppmang, att inte låta
teet kallna.
»Får jag lof att servera?»
Hon höll upp tekannan öfver hans kopp och såg
på honom med sol i ögonen och ett litet vänligt
leende. Men Olle hörde inte. Hon måste upprepa sin
fråga. Han återvände till verkligheten, rodnade öfver
sin oartighet och tackade. Hon hällde i te och bad
honom förse sig med socker och grädde — och
skorpor sedan!
»Det är Karstens skorpor! — smaka på dem!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
