- Project Runeberg -  Tärnö Maria /
119

(1912) [MARC] Author: Daniel Fallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

garna efter deras måltider, som hedrade mina böcker
med sina påhälsningar. Men det gjorde ingenting!

— ekorrarna och jag voro lika goda vänner för det!

På visst sätt var jag en kättare liksom höstvinden/
ty jag sträckte nämligen helt bekvämt ut mig på den
af solen uppvärmda stenplattan. Jag rökte till och
med pipa, och någon gång, då hettan gjorde mig
sömntung och gräshoppornas entoniga klirr-klirr!

. . . klirr-klirr! ljöd som en vaggvisa, lade jag min
bredskyggiga filthatt öfver ansiktet och tog mig en
lur — allt på den där stenskifvan, som uppbar det
gamla ärevördiga krucifixet.

Det där krucifixet högt öfver landsvägen, som
leder ned till Touques, måtte likväl ha kommit ur
modet, ty af alla vandrare, som drogo förbi, var det
ingen, som lyfte på mössan eller gjorde korstecknet.
Rosorna, de hvita rosorna, höll man heliga, men
krucifixet glömde man att bevisa sin vördnad.

Jo, det fanns en, som aldrig glömde det: —
Mari-etta! — Marietta på sin lilla mulåsna och med sina
rymliga vidjekorgar, fyllda af de präktigaste päron
och aprikoser — Marietta, som hade de vackraste
ögon i hela departementet Calvados och som var så
rysligt, rysligt from — hon glömde det aldrig! Alltid,
då hon red förbi krucifixet, sänkte hon helt ödmjukt
sin lilla ramsvarta nacke och slog helt fromt ett kors
framför sig i luften. Därpå lät hon åsnan falla in i ett
skarpare traf, under det hon själf sände en hel kaskad
af de mest klockrena toner upp mot de svagt
rosenfärgade skyarna, ty det var nämligen alltid i
gryningens första stunder eller vid solnedgången, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 01:04:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dftarno/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free