Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ofantligt bloss styrbord hän och tog till ordet.
Jag rullade en ny cigarrett, svepte bättre in mig i min
pläd och satte mig högt upp i lovart. Ty på gubbens
beteende kunde jag märka, att en historia var i
görningen. Och jag bedrog mig inte.
Jean Riolet började:
»Ser ni, herre, det är en svår dimma i natt, mycket
svår. Man skulle nästan kunna skära den med
tälj-knif, så svår är den.»
Efter denna anmärkning om vädret, och sedan han
fått bukt med elden i sin pipa, svart som beck och
inte stort längre än mitt pekfinger, fortsatte han,
utan att besvära sig med någon inledning:
»För ett par blodiga hundra år se’n eller mer —
det är inte så noga, parbleu! — fanns här i Calvados
en käck pojke, en riktig klippare, ärlig som en
pi-card, trogen som en bretagnare och modig som
endast en normand.»
»Således ett riktigt praktexemp1ar!» skrattade jag.
»Un bon gar gon! — Han var sjöman, förde eget
fartyg och var hemma i Honfleur. Där var han känd
af både stora och små, och alla kallade honom Paul
Äfventyrare. Ser ni, herre, han hade ju flackat
omkring på alla världens haf, och än i dag tro vi,
nor-mander, att Paul varit vid nordpolen, dit nu alla
människor fått en så stark reslust, men dit ännu ingen
lyckats komma, fast man tagit ballongen till hjälp!
»Paul hade också en käresta. Hon hette Yvonne
och var från Flandern. Och hon skulle ha varit så
fin och stolt, att själfva kungen af Frankrike en gång
bjöd Paul tre tunnor guld och sin egen drottning på
Tärnö Maria
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
