- Project Runeberg -  Tärnö Maria /
130

(1912) [MARC] Author: Daniel Fallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

köpet, bara han kunde få byta. Men det kunde han
nu inte få. Paul ville inte, Yvonne ville inte, och om
drottningen ville, det frågade ingen efter. Yvonne
skulle inte tillhöra någon annan än sin Paul, och fast
han reste till Rotterdam efter ost, till Norge efter sill
och till Spanien efter oliver, så blef hon honom lika
fullt trogen. Hon var en äkta flandrisk flicka.

»Så måste Paul en vacker dag göra en resa öfver
till ett land, hvilket ligger som en enda stor gräsmatta
midt i hafvet. Därifrån skulle han hämta svart öl
åt prästerna för att med detta berusa hin onde och så
knäppa honom utan vidare. Dam! Det var en god
idé. Men Yvonne grät bara hon tänkte på, att Paul
skulle resa. Hin onde kände nog redan på långt håll
lukten af ölet, och så skulle han utan pardon sänka
skutan bums i kanalen. Men Paul kysste den
rosen-kindade Yvonne, kallade henne Yvonnette,
förtjusande lilla Yvonnette och for, glad som en fiskmås.

»Resan gick som en dans i början. Fina vindar
och klart väder. Men så kom nordosten svepande
ned genom kanalen. Himlen blef mörk som en bårduk,
och det kokade och sjöd i vattnet, som eldade man på
af alla krafter nere i underjorden midt emellan
England och Frankrike. Hela hafvet tycktes vara en
jättekittel, och Pauls skuta hoppade upp och ned som
en spån mellan vattenbubblorna. Man läste pater
noster, signade sig och sjöng psalmer dag och natt i
ända, men ingenting hjälpte. Man späkte sig, herre,
men det blef sju resor värre med stormen, så befallde
man sig på fullt allvar i guds hand, söpo sig fulla som
svin och läto vraket drifva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 01:04:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dftarno/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free