Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett hem!
Hvad finns väl högst på denna jord ändå,
om ej ett hem, en liten egen vrå,
där undan lifvets storm du söker hamn
i modersarmar eller hustrufamn.
När du som gosse riktigt trött dig lekt,
hur godt det kändes att till sömns bli smekt,
få somna, se’n din aftonbön du sagt
och kära händer täcket kring dig lagt.
Hur mången gång, när du har blifvit man
och du för sorg och tvifvel ro ej fann,
den visan i ditt öra gick igen,
med hvilken mamma en gång söft sin vän!
I mörka stunder, när din ande böjs,
mot minnets stjärnor dina blickar höjs —
en af dem klarast skall i natten stå,
det är ditt barndomshem, som vinkar då.
Men hård är striden. Ensam kämpar du —
ej någon delar dina sorger nu,
ej mera någon liten kvinnlig hand
från pannan stryker molnet bort ibland.
Och när du kommer hem om kvällen trött,
se’n du om dagen kalla hjärtan mött,
tom står din våning, inga glada skratt
och ingen mun, som kysser ömt godnatt.
Ett hem, ett hem! — det är ditt drömda mål,
det ger din hjärna tankar, viljan stål —
ett hem, en famn, där du kan hvila ut
från stormarna, när mödans dag är slut.
1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
