- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
34

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning; och detta land var genom sitt läge invid hufvudstaden,
genom sin stridbara befolkning, genom tillgångar på hvad
en sjömagt behöfver, blifvet en Rysslands ögonsten. Sjelfva
de ord, som läggas Alexander i munnen: »Begär ej Finland;
det vore att fordra min död» — uttrycka ju, att han satte
alt för stort värde derpå för att låta det utan yttersta nöd
frångå sig; ännu, ehuru nan var stadd i trångmål och häpen för
ae härmassor, som inryckte i hans rike, behöfde han icke
anse det vådliga spelet för så afgjordt, att endast det sista,
»lifvet», återstode för sjelfherskaren att offra. Rysslands
kraftigaste försvarsmedel, dess vidsträckthet, var ännu
nästan opröfvadt; det och vapenlyckan kunde gifva
godanledning till många förhoppningar, då ryska folket stod som en
man kring sm furste, med glädje färdigt att hålla lif och
egendom osparda till inkräktarens förjagande. Dessutom
voro ju reaan på våren genom grefve Karl Lövenhjelms
sändning och innan sammankomsten egde rum, vilkoren
redan uppgjorda mellan Sverge och Ryssland (och fördraget
med England var nära färdigt att underskrifvas); i
förtröstan på Sverges hållning hade Alexander, ditintills
tveksam, omsider upptagit stridshandsken, som Napoleon kastat,
och Sverge hade bestämt sin politik i förlitande till hans
löftens helgd. Karl Johan och Armfelt voro just de, som
i första hand uppeggat Alexander till ståndaktighet mot
Napoleon, sedan aenne sårat hans ömtåliga slägtkänsla
genom Oldenburgs indragande till franska riket; ae voro
upp-hofvet till den stora rol, till det höga namn af Europas
befriare, som denne annars veksinnade monark sedan uppbar.
Ryske kejsaren hade velat träffa kronprinsen, för att af
hans erfarenhet om franska krigssättet hemta ledning i den
böljade jättestriden. Karl Johan åter önskade vid mötet
vinna den obeständige Alexanders personliga vänskap, till
försäkrande af de höga och svåra planer, han uppgjort.
Denna tillföll honom ock i högt mått och blef ett pålitligt
stöd ifLerahanda kinkiga omständigheter, som inträffade,
hvilka den förutan näppeligen kunnat öfvervinnas.

Annu en gång, hvilken underbar politisk omkastning,
den märkligaste vändning, nordens historia har att
framvisa! Ur sin nyss argaste fiendes närmaste omgifhing —
den fiendes, som gifvdt anstöten till Finlands bortröfvanae —
väljer Sverge tili kronprins en härförare, hvars namn och i
synnerhet hvars^ tänkesätt voro några veckor förut nästan
alldeles obekanta i landet, och hvars person endast få bland de
väljande hört närmare omtalas. Tanken på detta val,
hvilken väcktes af en obetydande man, blir snart den
öfvervä-vägande. Det bestämmes i yttersta timmen genom några
generaler och krigsmän vid riksdagen; deras lågande hämd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free