- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
40

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu icke der blifvit ersatte af några väsendtligt andra eller
bättre. Vi sammandraga något hans framställning:

»Den styrelsen tillagda magt bör hindra allt, som stör
samhällens lugn inom dem och med deras grannar. Äro
samhällen, rikskroppar, grundlagde af menskliga behofvet till
skydd och försvar, då är styrelsen härledd ur samhällens
laster, antingen folkets vilja infort den, eller våldsmagten.
Men samfundsmenniskans föremål är lycka; styrelsens
egentliga föremål bör då vara att förekomma det, som kan störa
denna; styrelsen är nemligen.. införd i och för samhällena i
egenskap af deras verktyg. Aro folkslagen lyckliga under
sm antagna styrelse, så behålla de den; äro de olycklige,
blir det icke efter andras fattning som de afskudda sig
oket; de måste finna nödvändigheten deraf sjelfva, med
ut-vecklng af den lagliga rätt, menniskan eger att frälsa sig
från förtryck, oaktadt alla band af edgång och lagar, dem
förfäderna blott för sig kunnat antaga, änskönt de velat och
inbillat sig kunna för sina efterkommande befästa’ dem.
Häraf följer, att ingen styrelse, den må besitta hvad värde
som helst, eger magt att hålla samhället, staten, riket för
sin egen tillhörighet. Utan att vilja vara slaf kan man ej
bestrida denna sanning; den, som annorlunda tänker,
afsä-ger sig rättigheten tm samhällslagar och offrar sig sjelf,
barn och bamabam till eländets eviga förtryck.»

»Af denna grundsats uppstår frågan: kan konungen af
Danmark afsäga Norge till annan magts herravälde? — och
frågan: böra Norrmännen gilla sin konungs afståelse mot
deras egen vilja? Ega Norrmännen rättighet att som
sär-skildt samhälle göra afträdelsen sjelfva och underkasta sig
hvad slags styrelse dem behagar?»

»Att underkufva en nation mot dess vilia, då man
tillerkänner henne rättigheten att efter godtfinnande antaga
sin styrelse, göra lagar, upprätthålla eget sjelf bestånd, vore
en motsägelse af våra egna grundsatser. Eröfrandet binder
lika så ntet, som tjufhad eller annat våld. De
närvarandes bifall förbinder icke deras efterkommande.»

nn Vår heder är engagerad vid redan gjort anspråk . . .
Hvari består den sanna hedern, om man möjligen kan
öf-verbevisas, att man bedrager sig; blir den att framhärda
härutinnan eller att erkänna misstaget? Den, som
återkommer till öfvertygelse om rättvisa och billighet, bör ej rodna
deröfver.»

””Nu är tillfället — folkmassan tillväxer. —” 30 år
härefter, ja i seklers längd skall hos Norrmännen förvaras
minnet af sådant våld. Det existerar en naturens lag, som
menniskor icke kunna ändra, den, att en större kropp un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free