- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
119

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina trupper, måste bli en nödvändig följd. Icke så
tillställandet af krigsrätten och den stränga dom, han fälde.
Härtill medverkade troligen ett större, politiskt hänseende, ty
annars hade nog förtrytelsen snart lagt sig. Huru liflig
upp-brusninffen också med skäl kunnat vara öfver generalens
felsteg, nans tilltagsenhet och vågade yttranden i sina bref:
om en vacklande politik och dess trasslerier m. m., — skulle
häftigheten nog fått gifva vika för de ädla känslor, hvilka
herskade i Karl Johans hjerta, synnerligen som handlingen,
hvarom här var fråga, genom de vackra bevekelsegrundema
derför, genom den svåra ställningen dervid, väl förtj enade
något undseende, och mannen, som den samma utfört, var
all skonsamhet värdig. Men just samma dag krigsrätt
an-befaldes, hade kronprinsen åhört de anbud, Napoleon gjorde
honom genom Peyron. Dennes beskickning, som affardats
från Frankrike med vår utrikes ministers pass, synes betyga,
det förbindelsen med franske kejsaren, oaktadt alla
offentliga anstalter och kungöranden, ännu icke var fullt afsliten,
fJler ock begynt återknytas* Frånbundsförvandtemessida
hade deremot kommit bud, att de i det trångmål, hvari de
befun-no sig vid öfra Elbe, icke nu kunde rallgöra de fordrade
och loivade betingelserna för Sveriges deltagande. Närmare
kännedom om deras ställning vans sedan, da två
kronprinsens adjutanter återvändt från krigsorten och berättat om
de blodiga dagame vid Bautzen, d. 20 och 21 Maj, samt
huru de förbundne indrifvits i Schlesien igen. Misstroendet
till framgången af deras sak skulle öka Karl Johans
bekymmer öfver sin egen ställning. Han kunde af rik
erfarenhet veta, huru oemotståndligt Napoleons segerlopp alltid
blef, när första slaget lyckats, och huru handfallna hans
motståndare vanligen tett sig efter en sådan motgång, — då
de merändels låtit i stilleståndsfördrag aflocka sig mera, än
livad sannolikt genom ett nytt vädjande till vapenlyckan
kunnat äfventyras. Att underhandla med honom såsom
segervinnare hade visat sig nästan vara det samma, som att
öfverlemna #sig hel och hållen åt hans goda behag. Här
hade redan Österrike trädt emellan och sökte mäkla en
va-penhvila såsom förebud till blifvande fred. Hvart allt detta
skulle leda, var tydligt för Karl Johans skarpsinne; han
kände Napoleons väldiga förmåga, hvilken gjorde sig gäl-

* Uti v. Döbelns ordresjournal, deri hans bref till Boije angående
Peyron står, är dennes namn, af varsamhet om hemligheten, blott be*
tecknadt med »P . . . n.» Troligen viste adjutanten, som fick
in-akrifva det, icke hvem som menades. Af Peyrons ankomst npprann väl
någon förmodan hos v. Döbeln om en ändring i politiken, (hvilket
säkerligen ligger i de ord, han skref till Adlercreutz: »P. som till
ökande af mitt bekymmer också ankommit.»), meu som var för sent;
han hade redan då tagit sitt steg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free