Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt aldrig eller sent uppnådde någon bland de högsta
verkningskretsame.
Anda tills han såsom ordförande i krigshofrätten
blif-vit bosatt i hufvudstaden, hade han för regel att alltid stå
i)å krigsfot. Hans lilla kappsäck, hvari lågo hans uniform,
itet ombyte till kläder, några få böcker och förnödenheter
för sjukdomsfall, allt fintligt instufvadt, stod alltid färdig
att spännas igen; efter att hafva om morgonen hyfsat sig,
nedlade han äfven raktygen deri, och endast skrifdonet med
en bok papper fick vara uppe. Detta, för att han skulle
genast stå färdig att afgå hvart helst konungens bud
kallade. — I ungdomen hade han spelat fiol. När han skulle
första gången ut till Frankrike, att gå till amerikanska
frihetskriget, och han inpackade sina saker, försökte han
äfven att stufva in instrumentet, vände och passade det på
alla vis i kofferten, men förgäfves; det gick ej att finna en
lämplig plats derför. Han tog då och slog det sönder, icke
unnande åt någon annan sin Kära tröstare, och spelade
sedan aldrig mera. — Efter hemkomsten synes han hafva hyst
smak för läsning af poesi, ty vi hafva sett bref, mycket
vänliga, från Gyllenborg och Oxenstjema, hvari honom
lofvas att få låna något skaldestycke.
Grefve Filip v. Schwerin,„som följt v. Döbeln på
mön-stringsresor i Uppland och Östergötland, har omtalat
följande. Det hände ej sällan, att generalen vid
middagstid, efter färdandet på de långa yägarne, oförmodadt, aå
han fick någon snygg bondgård i sigte, befalde att köra dit,
och kunde lian der, om folket,, såsom om söndagar plägar
ske, var församladt kring kål- eller ärtfatet, utan vidare
omständigheter, än att han yttrade ett muntert ord, såsom att
»det osar så godt», slå sig ned, taga en träsked och slefva i
sig maten i Kapp med ae andra, allt till den .fine gardes*
officerns häpnad och förundran de första gångerna; den unge
adjutanten måste naturligtvis följa sin generals exempel.
Sedan det goda folket bjudit på hvad huset förmådde, och
v. Döbeln medelst passande spörsmål och lifvande
berättelser hållit målron vid magt, så hände det sällan, att man
vid afresan fick betala något litet för välfägnaden; så
aktad eller känd var han i orterna Han förklarade sedan för
v. Schwerin, att han föredrog detta förplägningssätt framför
det att taga in på osnygga och dyra gästgifvaregårdar; de
hade dessutom fått skåda en eller annan vacker sida af vårt
beskedliga folks hemlif och beredt huset ett nyttigt afbrott,
ja en högtid, i enformigheten; sjelfva hade de åtnjutit en
enkel men sund kost, ocn hästarne, om hvilka han var
särdeles öm, hade fått rasta och beta, så att på alla håll hade
man blifvit förnöjd utan iiågons förfång. »I den här orten
t>. Dibeln. Del. IV. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
