- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
208

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tenskap födde). Jag råder en hvar, som omtycker enkor,
att fria till dem, medan männema lefva, eljest kommer han
ock säkert för sent! II Honny soit qui mal y peme.»

»Nationen blef efter tronvalet temmeligt lugn, med
för-doldt hat mot styresmän. Tryckfriheten missbrakades, den
vände sin skarpa blick mot embetsmän; bland dem var jag
och måste i allmänna tidningar visa allmänheten, att
retrai-ten från Åland var anbefald, och de dervid roligt besjungna
oordentligheter en oundviklig följd af tidens dålighet. Jag
lyckades få de skrattande på min sida, utan att våga 100
r:dr, som en annan embetsbroder utfäste, att lära känna
auctom till smädelsema. — Vid 1813 års tyska fälttåg var
jag satt i den belägenhet att som Befälhafvare lemna hjelp
till det nödstälda Hamburg.* Allt var begripeligt, utom
den fördömda verldspolitiquens ränker, som ock beredde i
en hast min deremot svarande lott [öfverkorsadt: »gaf
anledning att frånskilja mig befäl, ålägga arrest, dömas från
lifvet»]; men af kongl. nåd få sitta 7 månaders tid i fängelse;
hvarvia den sällsamma händelsen föreföll, att årsmotstiden, 3
år senare, fördes jag till samma fästning, bebodde samma
rum och frigafs ungefär samma tid, som N. N. [grefvinnan
Piper], den jag önskat derifrån frälsa.»

»Denna lefvernesbeskrifning innefattar nu allt, hvad som
angår min enskilda vandel. Den är sann, okonstlad;
den fordrar ingen fortsättning, ty dödstimmen, dödssättet
är alltid indifferent för andra, om änskönt det icke blir det
för mig sjelf. Den är ett bihang till den tnensteförteckning,
som bifogas öppen. Den läses icke förr n efter min döa;
jag afhör således icke den uttydning, hon får; deromärjag
också liknöjd. Den behagar visserligen icke alla: de
gladlynte må skratta, de allvarsamme cntisera; que celui qui se
sent morveux se mouche!!!** Sjelf åfordrar jag inte något
värde — icke heller erkänner jag någon annans. Jag
tillönskar mig hvarken saknad, som är orimmelig, eller
hug-komst, omöjelig. Jag har alltid föraktat den långtida,
påtrugade erinran, som några landshöfdingar bereat sig på
landsvägsstolpar, lika den Testatores anbjuda uti krångliga
►dispositioner o. s. v. Jag vill allsinte lefva genom
lefvernesbeskrifning eller tjensteförteckning; jag har Atlydt hvad bjudet
är i 47 § af Krigs-Vetenskapsacaaemiens stadgar. Jag

* öfverkorsadt står: »Man ville frälsa Hamburg, men den alltid
kr&ngliga politiqnen mellankom; jag afsände troupper dit, blef derföre
arresterad, fr&nskild befäl, dömd att arquebaseras; hvem skulte tro, att
fängelse & fästning utgör kongl. n&d? Jag straffades med 7 månaders
fängelse . . .»

** Den, som känner sig snufvig, snyte sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free