Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BEN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krumböjning; 2) plåga, pina. Se bänna, v. n. vara
löpsk.
BENE-RASKE-SÖNDA(G), m. Söndagen efter
trettondagen; så kallad, emedan alla benen efter
julens kötträtter då kokas och tillredas. Ög. S.
rask.
BENING, m. afhuggen torr gren till bränsle. Ul.
BENKALV (pl.-var), m. vad (på benen). Hs.
Fn. kálfi, m.; d. kalle; e. calf; skot. cawf, id.
Jfr hebr. הֶכֶב, m. chäläb, fetme; skr. cala, adj.
slapp, lös, darrande.
BENKLEN, adj. svag i benen; om
druckna. Hs., dl. (Elfd.). Kni-svag, adj. id. Dl.
(Våmh.).
BENLES, benlös, adj. matt i benen. Hs. Fn.
hlessa, adj. trött, matt.
BENLING, m. 1) eg. skinn som suttit på
benen af ett djur. Bäling, belling, id. Deraf
bakframbäling. Vb. Belning, Nk. Bäling. Nb.
Bainling. G. Bängling. Åm. (Säbrå s:n).
Bening. Dl. (Elfd., Våmh.); 2) stöfvelskaft. Vg.,sm.;
3) strumpskaft. Ög.,vg.,sm. (Östbo), bl. )(
föttling. Ög.; 4) nedre delen af långbyxor, vidfogade
med skinn. Ög. Nht. beinling, m. = benling 1)
och 3).
BENMOD, adj. matt, trött i benen. ”Hästen ä
benmod”. Ög. Benmogen. Hs.,ul. Benmoken. Fl.
(Ingo i Nl.). Fn. módr, adj. trött.
BENPLAGG, n. skodon. Bhl. (Elfs.). S. plagg.
BENRANGEL, n. 1) eg. skelett. Riksspr.; 2)
lång och mager menniska. Sdm.
BENVED, m. 1,) Evonymus europæus. Vg.,sk.,
bl. Bajnvid. G. 2) Viburnum opulus. Sm. (L—n).
N. beinve.
BERAVLI(G), adj. 1) stark, duglig, tapper,
ansenlig, hurtig. Nb.,vb.,ul.,ög. Biravli, dugtig,
rask. Dl. (Mora). Beravlejn, stor, ansenlig,
storståtlig. Jtl., hj.; 2) som tycker om sig, vill synas
vara klok, talar skrytsamt. Hs. Berävelig, id.
”Berävelig i munn”, muunvig. Vg. (Flundre h.).
Fn. birafin, adj. præstans. (Enl. Gudm. Andreæ
Lex.); ns. beryflich, nyttig, tjenlig. (Richey, Id.
Hamb. 213).
BERGA SIG, v. r. 1 vara nog; brukas
impersonelt. ”Dä bergar sig”. Fn. björg, f. 1) hjelp,
bistånd; 2) lifsmedel; n. berg, f. id.; jfr
bjära sej.
Bergandes, adv. tämligen, ganska. ”Hä jä
bärgandes kallt”. Fl. (Wärö i Öb.).
Berke-nisse, m. björkris, mäster Erik. Sm.
Birke-snarje, n. liten björkdunge. Kl.,sm.
(Uppv.).
Bygge-berke, n. björk, beredd till slöjd. Ög.
Barke-lo, n. björklake, björksaft. Sk.
(Hjernarp i Bjäre h.). Nht. birkensaft, m.
Börkja, f. björklake Åm.,dl. (Elfd.).
Bärtsa, f. Dl. (Åsens by i Elfd.). Björksöta, f. Dl.
(Våmh.). Björkå,. f. Fl. (Ingo).
Börkkä, coll. n. hjaul-börrkä, n. ämnesträ
till vagnhjul. S. G.
Kjelling-bjerk, f. dvärg-björk: Betula
nana. Vb. Fredags-ris, n. id. Vb.
Fredags-berk, f. Sm.
Berettning, f. utdelandet af nattvarden.
Hl., bl.
Berättning, f, skriftemål och nattvardsgång.
Vg. (Marks).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>