- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
90

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DIM ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljud”. Vg.,sm. (Östbo), fi. (Nl.). D. dum, dump,
adj. dof.

Dåmbjälla (pl. -lor), f. 1) liten klocka med
matt ljud; begagnas på seldon under vinterföre.
Bl. Dumbjälla, f. Sm. (Östbo). Dombjällra, f.
Vl. (Elfd.); 2) Campanula rotundifolia. Sm.
(Östbo).

Dån, adj. 1) dunkel, mörk, utan glans. Ög.,
sm.; 2) matt, svag, dof; om ljud. ”Dånt ljud”,
matt, svagt ljud. Sm. (Enl. L—n.). Synes vara
samma ord som dåm.

Dån-ögd (dån-öjd), adj. 1) svagsynt. Ög.
(Ydre, Gullbergs h.); 2) som har matta ögon;
sömnig. Ög.,sm.

Dämba, f. rykande fors. Dl. (Elfd.,Mora,Venj.).

Dömmel, dömmeli(g) (n. -lit), adj. helig. ”Dä
ä så dömmelit”; det är så heligt, vigtigt. Sm.
(Enl. L—n).

Dömmern, m. def. ett spökelse, som tros
uppenbara sig under dymmelveckan. Ög. Anm.
Beträffande härledningen af dimmeldarna,
dimmelonsda, dimmultisda, dimmulviggo, dymling,
dömmel, dömmelig
och dömmern, så är det
bekant att somliga språkforskare velat härleda
dymmelveckan af ofvan anförda adj. dumm,
stum, emedan kyrkklockorna onsdagen näst före
påsk (”klokna oþens dagher”. VGL.) då bundos,
för att ej gifva ljud under de följande dagarne
före påsk. Andra åter hafva ansett att veckan
erhållit sitt namn af isl. dymbill, m. träkläpp,
hvarmed man fordom slog på en trätafla för
att sammankalla menigheten till gudstjenst. Mig
synes troligast att roten är ofvan omtalta fn.
dimmer, dymmr, adj. mörk. Det är näml.
nogsamt kändt att de större ljusen i kyrkorna
utsläcktes dymmelonsdagen och ej tändes förrän
påskaftonen, hvadan gudstjensten under denna
tid kallades tenebræ (mörker). I Frankrike
kallas denna gudstjenst ännu ténèbres.

DIMPA (pr. dimp, pl. dimpum, ipf. damp, pl.
dumpum, sup. dumpiđ), v. n. falla hastigt och tungt,
handlöst, falla omkull eller från en höjd. Dl.
Dimpa (pr. dimpur, pl. dimpe, ipf. damp, pl.
dumpu, sup. dumpi). G. Dimpa (ipf. damp, conj.
dumpe, sup. dumpet). Ög. Dimpe (damp, dampi),
N. Åm., Bygde, Löfånger i Vb.; dimp (damp,
dompi),
Ume; dimp (damp, dompä), Skellefte;
dimp (damp, dompe), Lule; dimp (damp, dåmpi),
Calix; dämpa (damp, dompit), Hs.; dämpa (damp,
dumpit),
Hl.; dempa (damp, dåmped), Sk. (Harj.).
I förtrolig eller skämtsam stil förekommer dimpa
(damp, dumpit)
allmänt. Fn. dumpa, v. n. falla
oförmodadt, plumpa i; d. dumpe i, id.; jfr d. dial.
dumre, bullra; dummer, buller, stoj.

Domp, m. buller. Mp.

Dompa, v. n. o. a. 1 1) falla tungt ned. Mp.
Domp (ipf. damp el. dompä, sup. dompä), id.
Vb. Domma, id, Åm.; 2) bulta (i golf eller
vägg). Dimpa. Ul.; 3) gå tungt, så att ett doft
ljud uppkommer. Mp.

Dumpa, v. n. 1 1) dona. ”Dä dumper”. Sm.;
2) dansa klumpigt och oanständigt, tungt och
oskickligt dansa. ”Dumpa å skumpa”. Vg., ög.
Dompä, v. n. skumpa. Åm.

Dumpe-jagt, f. 1) oanständig dans, under
hvilken man på ett opassande sätt stampar.
Vg.,ög.,sm. (Östbo); 2) otuktigt sällskap. Vg.
Domp, m. id. ”Gå på dompen”, gå på nattliga
besök i mindre ärbart syfte. Vl. (Nordmarks h.).
D. dial. dumpejagt, m. ”At gå på dumpejagt”,
säges om ”de pigelystne mandfolk”. (Mlb.,
D. L. 87).

Dumplä, v. n. 1 tumla. G.

DIN (sing. f. di, n. ditt; pl., m., f., n. dia),
pron. poss. din, ditt. ”Di pia, di flekka, di
kvinna; dia bröer, dia systra, dia kritur”. Sm.
(Vestbo, Östbo), nk. Dänn (f. daj, n. dätt), id.
”Dännär kullus traså”, din flickas hufvudkläde. Dl.
(Elfd.). Dän (n. dätt). Vb. Fn. þinn (f. þin, n.
þitt); n. din (f. di, n. ditt), id.

DING-HJEN, n. fattighjon, som dygnvis
underhålles af sockenmännen. Hs. (Bj.).

DINGLA, v. n. 1 1) eg. hänga löst och slänga
hit och dit. Riksspr. Dingäl (ipf. -lä). Vb, Dinka.
Vg.,ög.,bl.; 2) gå sjelfsvåldigt, lutande, än hit,
än dit. Ög.,sm. Fn. dingla, v. n. hänga och
slänga; n. dingla; d. dingle; nfris. dingele, id.
(Outzen, 44); jfr gr. δινέ-ειν. svänga omkring.

Dingli-dang, m. membrum genitale viri. Ög.

Dinkug (n. -ut), adj. pipig, hålig, (porös), som
ej är utjäst; om bröd och deg. ”Limpo ä din
kugä; brö ä dinkut”. Torrt bröd af sådan
egenskap blifver henut. S. hen. Sdm.

DINGLUG, dinglun, s. digla.

DINKELGOD, s. dynkel.

DINNA, dinnan, adv. dit. Åland. (Eg. dit-na).
S. hinna.

DIPPA, deppa, döppa, v. a. 1 doppa. ”Han
doppade hela bröstikket i fittakrokkan”. Sk. (Ox.,
N. Åsbo, Vemm., Harj.). Duppa. Vg.; duppä.
Mp.; dolpa. Ög. N. dyppa, duppa; d. dippe, id,;
fn., djúpr, adj. djup; dypa, fördjupa; dypi, n. djup;
fht. tiuf, tiufi, adj. djup; toufen, doufen, döpa;
tupfjan, v. a. doppa. (Graff 5, 385, 391); fe.
dêpan, dypan, id. (Boswort); dyppan, dippan, id.
(Exod. 12, 22); e. to dip, id.; nht. tupfen, tüpfen,
id.; topf, vas profundum, olla; moes. diups, adj.
djup; dáupjan, doppa, döpa; holl. dompelen,
dompen,
doppa; dyka; gr. δύπτειν, id.; jfr hind. dûbna,
"to dive, to be drawnd, immerged;" hebr. ט֥בַע,
taba, att doppa, trycka ned. Grimm (gr. 3, 48)
antager ett förloradt starkt verb diupan, dáup,
dupun,
mergi, fundi.

Deft, -a, f. djuphet, djup. Hs. (Bj.). N.
dypt, dyft, f. id.; moes. diupiþa, diupei, f. id.

Dippa, döppa, f. sås att doppa i; deraf
fiskedöppa, pantoffeldippa, f. Sk. (Ox., N. Åsbo).

Dipping, m. dykand: Mergus Merganser.
”Han ble våd som en dipping”. S. Sk. Fe.
dopfugel, m. id.

Dobb’ (ipf. o. sup. dobbä), v. n. dyka, doppa
sig. Nb.,vb. (Nordmaling).

Dobb el dåbb, dubb, m. ett flöte, som är
fastbundet vid ett tåg, hvilket är fästadt vid det i
sjön utkastade nätet; flytande trämärke på nät,
utvisande hvarest nätet finnes. Nb.,vb.,jtl.,mp.,
hs. Dåbba, f. G. Dåbbel, n. Jtl. N. dubb’l,
n. a) boj; b) flöte vid fiskgarn; fn. dubl, n. id.;
dubba, v. n. dyka; ns. dobber, m. ankarboj.
(B. W. B. 1, 218); d. dial. dober, dobber, m.
flöte vid fiskgarn. Jfr notkung, våla 1.

Dóbbel, v. a. förse nät med flöte eller
flytande trämärke. Jtl.

Dobb-lina, f, lina, hvari flötet, vettaren,
fästes. Nb.,vb.

Dop, n. dykning. Slå dop, dyka. Kl.
(Stranda). Fe. dop, neddoppning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free