- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
118

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - EMT ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EMT

EN

EMMER, emman, adv. så mycket möjligt, det
mesta. "Spring, min here! emman du tyar". Kl.
Jfr nht. immer.

EMTER, ämter, tant. pl. det som risslas genom
sållet af agnar o. d.; tomma ax och smärre
stråstycken efter tröskad säd. Sk. (Ox., Gärs).
Emter, ämter, hämter. Vg., ög., hl., bl. Hemte(r). Vl.,
ög., vg. (Elfsb.). Elter, älter. Sk. (Ing.), bl.
D. emter; d. dial. hælmter, emter, æmter,
ælter,
id. (Mlb., D.L. 667, 685). Jfr fht. helawa,
helewa, helwe,
f. (af helan, hölja), agn, sådor.

Hämtekorg, m. stor fyrkantig korg med 2
handtag. Ög. (Vikbol., Ydre).

Hämte-såll, n. rissel )( fåge-såll, n. ett
finare såll att rengöra säden. Vg. (Vättle h. i
Elfsb.).

Älter-hudda, f. det rum vid logen, der
"älterna" afrisslas. Bl.

EMÅ, s. hejm.

EN (f. e, n. ett), 1) adj. och num. en, ett. Hs.,
sdm., sm. m. fl. Ann (f. ain, n. att el. ätt). G.
I Delsbo i Hs. heter obestämda artikeln en, f. i,
n. i, t. ex. en kar, en karl, i stinta, en flicka, i
bol,
ett bord. I är mycket kort. Räkneordet i
Db. heter èn, f. èna, n. ètt. Hen (f. hen, n. hett)
en, ett. Dl. (Elfd.). Jfr ain 1. 2) pron. pers.
acc. masc. honom. "Tag hit’en". Allm.

En (f. e el. ena), en; brukas såsom fyllnad.
"Dä ä en vakker en! Dä ä e vakker e (eller
ena)!" Sm.

Eining, m. någon ensam, t. ex. fisk, hare
eller dylikt. A. "Ha ’et fa na sillor i näten?"
B. "Nain eining ha ’an sitt". Fl. (Öb.). Fht.
eining, ening, aliquis, quisquam (Graff 1, 329).

Einleis, adv. på samma sätt. Fl. (Öb.).

Einlett, s. lita.

Ena 1, adj. indecl. ensam, allena, enstaka.
Dl., vl., kl., bl., hl. Ena, ene. "Dä ä bäder att
va ena barn, än ena ög". Ordspr. Sk. Ajna.
Sk. (Bjäre). Fsv. ena. Biærk. R.; ene: "en dag
war hon ene i sitt hwss". Didr. af B. 230; d.
ene.

Ena 2, f. 1) liten fisknot som ej har kil.
Nb., vb., hs.; 2) not, som drages från båten.
Deraf lillena, storena. Fl. (Öarne i Qvarken).
Troligen af ena 1.

Ena, ene, adv. ense. "Bara de ä ena (ene)
derom". Sm.

Ena sej, v. r. 1 lägga sig mycken vinning
om, enträget bemöda sig om, utan afvikelse följa
sin föresats. "Ena sej om (eller på) något". Vl.,
nk., ög. (Gullbergs h.). Jfr fsv. ena, v. a. förena,
ena. S.S. 1, 71; fht. einôn, förena; sich einon,
besluta, företaga sig (Graff 1, 331); mht. einen,
förena (Ben. 1, 422). Om ena sej, såsom troligt,
är härmed befryndadt, synes det eg. betyda
förena alla sina bemödanden så att de afse
vinnandet af ett ändamål.

Enardi(g), enari, enärdi, inärdi, ingnäri,
adj. vresig, ond, kinkig. Sk. Enaln, adj. envis.
Bhl. (Elfs.). Jfr fn. einhardr, adj. constantis
et intrepidi animi (Egils.).

Enarva, f. dotter som ensamt ärfver hemmanet;
flicka, som då bröder ej finnas, ärfver
föräldrarnes hela hemman. Hs. (Bj.). Land-arva,
land-ärva,
f. id. Hs. (Db.), gstr.

Enbak, s. bak.

Enbett, ebett, adv. el. adj. med en häst,
oxe eller ko för vagnen eller släden. Sdm., nk.,
vg., ög., sm., kl. m. fl. Einbett. Vb. Se betta.

Einbett-åkdon, n. åkdon för hvilket blott
en häst fordras. Vb.

Enbettare, m. enspännare, åkdon med blott
en häst. Vm., nk.

Enbetts-kanka, f. litet enbetslass. Kl.
(Stranda). S. kanka.

Enbett-säng, f. enmanssäng. Kl.

Enbredt, adj. n. som är utbredt öfver hela
ängen; om hö, som ej utbredes i strängar eller
s. k. "hö-breor". Hs. (Bj.).

Enbyggd, f. enstaka gård eller hus. Kl.
(Stranda).

Enbän(d)a seg, v. r. föresätta sig att något
skall ske trots alla hinder. "Ja ha enbän(d)t
meg på att han ska frå torpä, um dä ska kosta
meg all(d)ri dä". V. Nk.

Enbändt, adj. 1) motsträfvig, envis,
oefterrättelig. Nk. Einbendot, id. "In einbendot
geut", en som alltid är emot, motsträfvig. Fl.
(Öb.); 2) adv. motspänstigt, motsträfvigt. Nk.
Fsv. enbændher, enbender, adj. envis, tredsk.
S.S. 3, 14. Alex, M.; enbændogher, adj. envis.
S.S. 2, 151.; (af bända, v. a. flectere).

Enbängli(g), s. bägas.

Enböling, s. bol 2.

Endömmli(g), adj. 1) egen, besynnerlig, "Dä
förstår sej ingen på’n, för han ä så endömmli".
Sm.; 2) enfaldig, blyg. Sk. (Ox,).

Enersta, adv. alldeles, helt och hållet. "Ja
var enersta ensam". Sm.

Enfota, efota, f. sqvaltqvarn, hvars axel
står rätt upp. Vg., sm. (Östbo, Vestbo).
Enfotakvarn, f. id. Ög.

Enfäng, adj. 1) envis. Hs. Efängder, id.
Vg.; 2) segsliten; 3) tröttsam. Hs.

Enfänga seg, v. r. 2 vara envis, "Han bruka
enfänga seg". Hs. (Db., Bj.).

Enfängdt, adj. n. otvinnadt, enkelt; om
garn. Enålt, adj. n. id. Ög.

Enfötingsgräs, n. Equisetum sylvaticum.
Vb.

Enhyggd, adj. envis, egensinnig, förtretlig,
hårdnackad. Jtl. Enhägg, id. Mp. Ejnhyggd,
folkskygg. Jtl. Enhygg, id. Hj. Jfr fn.
einhugadr, djerf, oförfärad.

Enhållig, adj. enhällig, öfverenskommande.
Fl. (Nl.).

EnhäLing, f. det yttersta eller slutet man
ändtligen kommit till, sedan man länge dragit
ut tiden. Vg. (Hof).

Enka, adj. indecl. enda. "Enka en", en
enda. Hs., dls., bhl., vg., nk. Enke, einkä, ainkä,
enda, endaste. "Hä är nan enke gang han är
sinnt!" "Enka dillfällä", enda tillfället. "Einkä
gruta ji att, sä mistä ji", den enda smulan
jag egde, förlorade jag. Vb. Enken. "Nan
enken gång", någon enda gång. Mp. "Inka en",
endast en, en enda. "Inka nån", en och annan,
få. Hs. "Inka fåret; något inka par". "Inka
tiden", yttersta tiden, grefvens tid. Kl. Enka,
ynka, önka.
Hl. Ynka. Sk., bl. Fsv. enka, adj.
indecl. en enda. VGL. UL.; fn, einka, id.: "einka
sonr", ende son. Hugsvinnsmål. Viðey 1831,
s. 26; gl. d. enckæ, id. (Mlb,, Gloss.); jfr fn.
eink, n. något eget, utmärkt.

Enka, f. ensam hasselnöt, som ej sitter i
klase. Kl.

Enker, änker, m. enkling. Sm. (Värend), kl.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free