- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
157

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FNI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häst, som springer bra. Ög. (Gullbergs h.); 2)
huggare. Ög. (Ydre).

FNISA (fnas, fnesit), v. a. skala, afskala,
gnugga? Detta starka, i våra munarter
och i riksspråket förlorade verb, förutsättes af här
nedan anförda ättlingar.

Fnas, n. 1) eg. den gröna hylsa, som
omgifver nötfrukter; 2) den yttre bruna betäckningen
kring en nötkärna. Dessa båda betydelser
tillhöra riksspråket; 3) skal på jordfrukter. Vb.;
4) tunn, fin, hinnig bark. Tallfnas, n. den
tunna genomskinliga barken, som sitter ytterst på
en tall. Åm.; 5) smolk, fint stoft, grand. Vb.,
vg, (Kind); 6) lappri, strunt. ”Bara fnas!”
bara lappri! Vb.; 7) ogräsfrön, ihåliga (”svange”)
sädeskorn och annat afskräde, som frånskiljes
vid sädens rengöring och användes till svinmat.
S. Sk.; 8) orenlighet i hufvudet. Bl. D. dial.
fnoes, n. ogräs bland säd. ”Her er meget fnoes
i denne rug”. (Mlb., D.L. 123). Anm. Häraf
sv. fnasa, v. a. afskala fnaset (på nötkärnor);
fnasig, adj. betäckt af fnas.

Fnasa (ipf. o. sup. -sa), v. a. afskala, taga
skalet af (rotfrukter). Vb.,hs.

Fnasel, n. skabb. Sdm.

Fnask, n. (demin.) 1) smolk, dammkorn; 2)
litet grand, obetydlighet. Allm. ”Inte ett fnask”.
Sdm. ”Inte e fnask”. Mp. ”Allri fnask”. Vm.,
nk. Fnask, m. id. ”Allder fnasken". Fl. (Öb.).
Fnatt, n. id. ”Allri fnatt”. Ul.; 3) snöflinga. Vb.

Fnaska, v. a. o. n. 1. Utom de i riksspråket
vanliga bemärkelserna förekomma följande: 1)
smyga omkring i löndom eller oförmärkt. Sm,
Fnaask. Vb.; 2) gå sakta och ostadigt; om
barn. Vm.,nk.; 3) snatta, taga något hemligen.
Hs.,sm. Fnaask ipf. fnaskä), id. Nb.,vb.; 4)
talesätt: a) fnaska sej unnan, draga sig undan (från
ett ställe, der man icke får vara). Bl.; b)
regnar å fnaskär nir,
det småregnar. Sdm.; ”hä
fnask å snjö,” det snöar helt smått och lätt; snö
faller i lätta flingor. Vb.

Fnasker, fnask 1, adj. 1) småknåpig, som
”fnaskar” (småsysslar, uträttar smärre sysslor,
sakta går till väga i företag och göromål). Hs.

Fnasker, fnask 2, m. 1) småaktig,
obeslutsam, lumpen menniska; om äldre personer. Vm.,
sdm.,nk.; 2) smekord; om och till barn. ”Du
lille fnasker!” Vm.—sk. Deraf puttefnasker,
m. id. Vm.—sk.

Fnaskus, m. som fnaskar och stjäl. Vb.

Fnis, n. orenlighet i hufvudet. Hs.

Fniska, fnisska, v. n, 1 putsa, ställa
småsaker i ordning. Ög. Fneska, fnöska, v. a. 1
städa, göra grannt. Sm. (Vestbo). Fnöska opp,
fnyska te,
v. a. id. ”Fnyska te ett rum”,
Fnyska sej, v. r. snygga sig, göra sig grann. Kl.
(Stranda). Deraf fnysken, på fnysken, adv.
med snygga kläder, snyggt klädd. ”Han ä på
fnysken”. Sm. (Vestbo). Jfr fnör.

Fnissla, v. a. 1 gnugga, gnida. Hs.

Fnissla, f. 1) blemma. Hs.,ul.; 2) skabb. Hs.

Fnäsa, v. a. 1 afskala; om potäter. Hs.
(Db.). Samma ord som ofvan anförda fnasa.

FNOS, s. fniosa.

FNUGG, s. fnagg.

FNURK, n. murket trä, som antingen liknar
mjöl eller kan mellan händerna söndersmulas.
Sdm. Jfr forn.

FNURRA, v. n. o. a. 1 1) eg. göra en
vridning, slå sig i en knut, såsom t. ex. en sträng,
som varit spänd. Riksspr.; 2) (om en tråd)
sammanbinda sig att man med möda kan upplösa
honom. ”Trådan fnurrade sej. I denna betydelse ock
hörande till riksspråket. Jfr kjurra sej; 3) göra
en vridning, visa en nyck, slå en knyck på
nacken, blifva ond, vara vred. ”Hon fnurrade te.”
Sm. Fnyrpa sej, v. r. id. Sk. (Ox.); 4) talesätt:
a) fnurra åstad, v. n. under misnöjda åtbörder
hastigt aflägsna sig. Sm.,bl.; b) fnurra åv, v. n.
id. Fl. (Öb.). Jfr furra. Anm. Fnurra synes
fordomtima haft stark böjning: fnurra, fnarr,
fnurrit.
Jfr fnarre.

Fnurr 1, m. 1) knut, hopvridning, som slår
sig af sig sjelf på tråd. Vg, Fnurra f. id. Sm.
”Dä slo en fnurra på tråden”. Sm. Fjurra, f.
id. Sm. Fnyrpe, f. id. Sk. (Ox.). Jfr fura,

kjurra, knurr, knurra; 2) nyck, vridning på
hufvudet, uttryckande misnöje; nycker, vurm.
”Han slo en fnurr på sej”, Sm. Fnurr, fnerr,
fnårr, flur,
m. id. Vg.; 3) talesätt: få något i
fnurren
(eller fluren); säges om druckna
karlar. Ul.

Fnurr 2, adj. stött, misnöjd, ond, vresig.
”Han ä litet fnurr”. Ög. (Ydre), Fnurri(g},
adj. id. Mp.,ög.,sm. Fnurrot, adj. id. Fl.
(Öb.). Fnärr, adj. id. Mp. Fnerten, fnärten,
fnirpen, fnurpen,
adj. id. ”Hon ä fnerten på
ed”. Sk. (Ox., Färs, Skytts h.). Pärten, perten,
adj. id. Hl.

Fnurrka 1, v. a. 1 skrynkla, göra ojämnt,
intrassla. Hl.

Fnurrka 2, f. vresigt och snålt fruntimmer.
Sk. (Gärds h.).

Fnurrken, adj. skrynklig, ojämn. ”Fnurken
i syna. Fnurken tråd”. Hl.

Fnärräs, v. d. 1) visa tänderna som arga
hundar; 2) i vrede grina åt någon; vara
vresig. Nb.,vb.,åm. Jfr gnärräs.

FNUSK, n. fnöske. Vb. Frusk, n. id. Vb.,vg.
Fn. fnjóskr, m. id.

FNYKA, 1) v. imp. a) flyga omkring (om
damm), damma, ryka. Ög.; b) snöa smått, småsnöa.
”Snön fnyker ner. "Dä fnyker å snöar". Ög.,
sm., kl., bl. Fnyga. Bhl.; c) regna smått,
småregna. Sm. Fnyga el. fnåga, id. Bl. (Gemshögs s:n);
2) v. n. röra sig. ”Om du fnyker, ska ja slå
sönder dej”. Sm. Anm. Fnyka är troligen
samma ord som fyka; fn. fjúka, v. n. vento ferri,
med hvilket befryndade äro fn. fûki, m. stank;
mht. viuhte, adj. stinkande, fuktig; fn. fok, n.
snöfyk; fht. fuhti, m. lukt; fn. fnykr, m. stank,
elak lukt. N i dial. fnyka, fnyga och i fn. fnykr
är en tillsats för välljudets skull.

Fnyk, n. 1) damm, grand, smula. ”Ja fekk
alldri fnyk” Nk.,ög.,sm.,bl. Fnyk, fnyg, id.
”Inte ett fnyk”. Sk.,hl.,bl. Fnåk, n. damm,
dammkorn. Kl. Fnög, fnåg, n. damm eller fin
smuts vid harpning af spannemål. Sk. (Ox.);
2) litet snökorn. Kl. Snöfnåg, n. Bl.; 3) tyst
rykte, spaning i tysthet om något. Fnyk, fnök,
n. Vb. D. fnug, smula, grand.

Dröfte-fnåg, n. småregn. Bl. (Gemsh.s:n).

Fnykare m. rask, dugtig arbetare. ”Han ä
en hel fnykare”. Sk. (Onsjö).

Fnyk-svamp, m. Lycoperdon Bovista, Ög.

FNYSA, fnysare, fnystra te, fnöst, s. fniosa.

FNYSKA SEJ, fnyska te, fnysken, s. fnisa.

FNÄKRER, m. pl. fräknar. Ög., bl. Frajn,
(pl. frajnar), m. id. Sk. Fn. frekna, f.; d.
fregner; e. freckle, id.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free