Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- G
- GAD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GADD 4, m, ettergadd, m. Formica rubra.
Linn., små myror, som hoptals vistas i tufvor och
under stenar. Vb. Ordet är troligen beslägtadt
med näst föregående.
GADD 5, m. endast i sammans. matagadd, m.
matpåse, matknyte. Hl. (Harplinge). Matagadd,
madgadd, m id. Sk. (Ox., Skytts, Ing.).
Matagalla, m. id. Fl. (Ingo). Fn. gaddan, n. liten
påse, nätväska; ns. gadder-wark, n. opus
reticulatum (B. W. B. 2, 474); gael. gad, m. gâdan,
gaidean, vidja (att binda med); bret. gadan, f. id.
Jfr fn. gadda, v. a. fästa tillsamman samt
närbeslägtade ord, anförda under gadd 3.
GADUNG, f. åstundan. G. Fsv. gadhung, f.
begär. Rimkr. 110; fe. gâd, n. åstundan; ns.
gadung, f. (B. W. B. 2, 474); holl. gading, f.
åstundan, önskan; d. dial. gedd, gied, lust, åtrå; fd.
gædes, v. d. tycka om, finna behag i (Rimkr. af
1495, v. 878); fn. geđjast, att behaga, getast,
finna behag i, samtycka. S. gattna, gattne, gätning.
GAFFLA 1, v. n. 1 1) med uppspärrad mun
skratta, häftigt skratta; 2) prata stortaligt, drygt,
dumt, lättsinnigt tala. ”Gaffla om något”, prata
om något, som bör förtigas. Hs.—ög. Gaffla sig,
v. r. 1) häftigt skratta. Vl.—ul.; 2) prata drygt och
dumt. Ul.—sk.; 3) prata om det som bör förtigas.
Sdm. Gaffläs, v. d. retas, tvista, skämta. Mp.
(Enl. N. D. Augustin, s. 10). Ns. gaffeln, skratta
högt; fn. gèyfla, vränga, uppspärra munnen; fe.
geáfl (pl. geáflas,) m. svalg.
Bond-gaffel, m. storskräflande bonde. Bl.
Gafflare, m. 1) som skrattar med
uppspärrad mun; 2) storpratare. Ul.
GAFFLA 2, v. a. 1 1) slå. ”Ja gafflade
honom”; 2) tillegna sig, rifva till sig. Ög.
(Hammarkind, Östkind). Jfr. fht. gabala, gabela, gabila, f.
gaffel: furca, furcilla (Graff 4, 127); nht., holl.
gaffel.
GAFFLING, m. gaffel. S. Sk. Demin. af sv.
gaffel; fht. gapala, f. (Graff 4, 127); mht. gabel,
f, (Ben. 1, 509); nht. gabel, f. id.; af sv. gifva;
fht. geban; mht. giben, v. a. dare.
GAFFS, n. skräp, det som är odugligt;
ovärdig hopblandning. Ög., kl.
Gaffsa, v. n. 1 opassande hopblanda. Ög.
Gaffsi(g), adj. som på ett opassande sätt
hopblandar. Ög
GAFSIG, gaffsig, s. gap.
GAGER, adj. öfverdådig, obetänksam, förflugen,
näsvis. ”Gager i gana”, stor i mun. Hs. (Db.).
Fn. gagr, opassande, oskicklig; gaguryrđi, n. pl.
opassande ord; gaga, v. a. bespotta; måhända,
såsom Fritzner (Ordb., s. 186) förmodar, eg. skälla
på. Jfr fn. gagarr, m. hund: ”gagarr er skaptr
þvi at geyja skal” (Egils. Lex.).
GAGN, n. 1) eg. nytta: commodum, lucrum.
Riksspr.; 2) i sammans., ämne, virke, medel; det
man har till hands att afhjelpa sina förnödenheter
i hushållningen. Gagnsbräde, n. bräde (vanligen
1 ¼ tum tjockt) att deraf slöjda, snickra.
Gagns-fång, n., gagns-trä, n., gagns-vara, f.
redskapsvirke. Hl. Gagns-vara, f., gagns-töj, n. id,. Sk.
(Onsjö, Ox.). Gagnsvirke, n. Sk.,bl.
Gagnstimmer, n. stockar tjenliga till virke )(
byggetimmer, låga. Nk. Gagn-ved, m. i. q.
gagns-timmer. Nk. Fsv. gagn (gaghn), n. gagn, vinst.
SML., UL., GL. S.S. 1, 47; gagna, v. a. gagna.
S.S. 3, 21; gagnliker, adj. nyttig. S.S. 1, 22, 27;
fn. gagn, n. a) gagn; b) tjenst, välgerning; c) seger;
d) redskap, bohag; det man har för handen att
afhjelpa sina förnödenheter i hushåll eller på resa.
”Gagn brann greypra þegna”. Haralds saga hins
Harðråða, kap. 76. (Heimskr. Havn. 1783, s. 142);
d. gavn, n. gagn; nfris. gâgen, n. id. Roten är
moes. ga-geigan, vinna: ϰερδαίνειν.
Gagnegod, gagnesgod, adj. 1) tjenlig att
begagnas; som börjar kunna göra nytta. Sdm.,sm.,
bl.; 2) matnyttig. Sm.,bl.
Gangenlaus, adj. ogagnelig, onyttig. Vb.
Fsv. gagnlös; fn. gagnlauss, id.
GAJGUL, m. drägel. G. (F.). Gaigel, m. G.
Gajgla (ipf. gajglä), v. n. drägla. G. och F.
GAIL, gailä ör si, s. gel, gäl.
GAJMALDUR el. gajmaldar, n. öppet fält, der
intet skygd mot blåst finnes. G. (Fårösund).
Gajmaldä, f. id. S. G.
GAIN, adj. vidöppen. ”Pa gain”, adv. vidöppet,
helt öppet; om en dörr. ”Dure står pa gain”. G.
S. sprang. Af fn. gína (ipf. gein el. ginda, sup.
ginit), v. n. gapa, stå öppen; gin, n. gap,
munnens öppning; fht. gínôn, ginên, geinon, v. n.
gapa (Graff 4, 106); mht. ginen, gënen (Ben. 1, 527);
nht. gähnen; fe. ginan (gân, ginom, ginen), id.;
jfr gr. χαίν-ειν, gapa, uppspärra munnen.
GAJNUM, præp. genom. Dl. Fn. gegnum, gjögnum.
GAISE, n. pr. Gertrud. S. G.
GAJST, m. 1). bitande väder; 2) högfärd. G.
Fn. gustr, m. blåst, kall blåst, gjóstr, m. kall
vind, gjósta, v. n. blåsa kallt, gjóstugr, kallt
blåsande, gusta, blåsa; nht. geist, m. Jfr gåsa.
Gajsta-riven, gajst-raiven, adj. väderbiten,
el. egentl, uppdrifven (röd och svnllen) i
ansigtet efter rifvande blåst. G.(F.). Gaist-riven, id. G.
Gajstugur, adj. blåsig och kall, bitande. F.
GAJT, gajta, gajta-hjärna, gajtkilling,
gajtsvanglä, s. get 1.
GALA (gol, galit), v. n. 1) eg. canere; om
tuppens och gökens läte. Riksspr. Gala (ipf. gol,
conj. gole, sup. galt). Ög. Gålå (pr. galär, pl.
galum, ipf. gol, pl. golum el. galäd, pl. galädum,
sup. gäli el. galad). Dl. Gala (pr. gal, pl. gale,
ipf. gol, pl. golu, sup. gali). G. Gäla (gol, göli),
N.Åm.; gala (gol, gäli), Ume; gåla (gål, gåli),
Bygde; gala (gol, gölä [hårdt g]), Skellefte; gala
(gol, gala), Calix; 2) vara sömnlös, tala om
nätterna då andra sofva. Fl.(Nl.); 3) skrika, gräla:
gala nåen óver, mycket gräla på någon. ”Han
gol mej óver”. Sk. (Ox.). Fsv. gala (gol, galit),
v. n. a) sjunga; deraf nætergal, m. Sylvia
philomela; b) gala (som tuppen). S.F.S. 4, 159:
”hanin gool”. Hor. æt. sap. f. 58; c) sjunga
trolldomssånger; deraf galder, trolldom:
incantatio. Sv. Pr. K. f. 48 v.: ”galdra ok andra
diæfwls konster”. Cod. A. 27, f. 166: ”troldom
oc dyæfuls galdrom”. Cod. A. 49: ”han tok alla
sina bøker mz hvilkom han plæghadhe øwa sin
truldom oc sina galdra”. S.F.S. 4, 104, 494;
galin, adj. (eg. p.p.) a) förtrollad, rasande. SML.
S.S. 1, 80; b) dålig, elak. Alex. M. f. 109; gæld,
f. a) galenskap, raseri. S.S. 1, 143, 149, 150.
Sv. Pr. K. f. 45: ”i thine vredhis gæld”; f. 67 v.,
68 v., 79 v. Cod. A. 27, f. 101: ”lasta gæld”,
furor vitiorum. Cod. A. 49, f. 151; deraf
howdhgiæld, f. huvudraseri. Cod. A. 49, f. 151; b)
vrede. S. Bern. f. 30: ”giæld ælla vrede”. S.F.S.
4, 344: ”hedhin giæld”; c) oväsen, buller. En
Vadst. nunn. bönb., s. 23; gældafuller, gielda
fuldir, adj. full af raseri. S.F.S. 4, 538; gælniska
(gelnisca), f. raseri. S.S. 1, 149; 3, 178. Sv. Pr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0211.html
