- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
217

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GRU ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


gruve, id. Bhl. Ligga Å gruve, ligga framstupa
med ”hännan unner flabba” (händerna under
munnen) för att hvila sig eller sofva. Hs. (Db.). Å
gruve,
uppnedvänd; om kärl. Hs. Å gruv,
framstupa, med bröstet nedåt. Fl. (Nerpes i Öb.). Å
gru,
id. ”Ligg å gru”. Fl. (GK., Kb. i Öb.). Fn.
grúfa, f. cubatio in ventrem proni; n. å gruve,
framstupa, med bröstet nedåt (= isl. á grúfu);

skot. grufe, groufe: ”on groufe, flat, with the
face towards the earth" (Jamies.). Jfr gr.
γρῦπός, böjd, γρῦπόειν, böja, göra krum.

Framm-gruvenes, adv. framstupa. ”Ligg f.”
Vb. Frammguve, adv. id. Mp.,sm.,kl.,öl.
Frammhuve, adv. id. Kl. (Stranda).

Gruv-axli, gruv-axlu el. gruv-axlä, adj.
som har höga och breda axlar, så att sådana
personer synas gå något framlutande; anses
såsom kännetecken på ovanlig kroppsstyrka. Vb.jtl.

Gruve, v. n. ligga framstupa. Dl. Fn.
grufa, v. n. böja sig djupt; n. gruva, id. I
danska munarterna förekommer äfven detta ord;
grue, v. n. om plogjärnet, när det hvälfver
nedåt med näsan och yttersidorna (Mlb., DL. 179).

GRUVA SEJ, v. r. 1 1) eg. fasa för något,
vara ängslig för. Riksspr.; 2) jämra sig; om svin.
Sdm. Fsv. grufva sik, horrere. Didr. af B. 224,
344; fht. grûen, ingrûen (Graff 4, 300); mht.
grûwen, grufva sig; nht. grauen, id.; mht.
griuwelich, griulich, adj. gruflig (Ben. 1, 584); n.
gruva, grue, frukta; skr. gur, att vara rädd,
skrika af förfäran.

Förgrua se, v. r. 1 sörja i förtid. Ja
förgruade me långt fórud innan (ingan) ja
miste’na. Sk. (Vemm.).

Grusam, adj. som grufvar sig, rädd. Sk. N.
gruvsam, rädd; mht. griuslich, ryslig. Ben.
1, 585.

Grusamt, adj. n. grufligt. Fl. (Nyl.).

Gruver, m. som alltjemt grufvar sig, aldrig
är nöjd med något. Sdm.

GRY, v. imp. 2 förslå, räcka till. ”Dä gryr inte”,
det förslår ej. ”Dä der gryr”, det der förslår.
Sdm. Jfr grynna 2.

GRYAD, adj. bister, kinkig. Hl. (Slöinge).
Gryselig, adj. ryslig, gruflig. ”Dä va gryseligt”.
Sk. (Vemm., Gärds), hl. N. grysja, v. n. rysa;
fe. greósan (greás, gruron, groren), rysa;
grisenlic (grysenlic), grislic, adj. ryslig; grýre, m.
förskräckelse, fasa; ns. grislik (B. W. B. 2, 538),
gräslich (Richey, 79); schwab. grüselicht, id.
(Schmid, 243); ns. gräsen, v. n. rysa (B. W. B.
2, 538. Richey, 79); schwab. greuseln, v. n.
förskräckas (Schmid, 242); kärnt. grausn si, v.
r. rädas; känna äckel; graus, m. förskräckelse;
grûsl, m. rysning; grûsln, v. n. rysa (Lexer, 123,
126); gael. och ir. gris, f. fasa.

Förgrysa sej, v. r. 2 mycket förskräckas,
förvånas. ”Hon förgryste sej, når hon så’ed”,
hon förvånades mycket, när hon såg det.
Förgryst, p.p. satt i bestörtning. S. Sk.

GRYFFEL, m. grof, stor och tjock karl. Ul.
(Rosl.). Jfr grov.

GRYFFLÄ, v. n. 1 grymta (såsom svin). S. G.
N. gryla.

GRYFFSA, f. smal gren med korta qvistar (att
dermed nedmylla råg på ett stenbundet
svedjeland). Dl. (Våmh.).

Gryffsa, v. a. 1 med en sådan gren
nedmylla råg på ett svedjeland. Dl. (Våmh.).

GRYLLING, s. gro.

GRYMAKTIG, grymfärdelig, grymheta,
grymlig, grymsyttinge,
s. grum 1.

GRYN, n. 1) eg. gryn, litet korn: granum.
Riksspr. Gryna, f. ett gryn, något litet. ”E
gryna mjöl, smör”. Ög.; 2) hjertunge. ”Mitt lilla
gryn!” Nästan allm. Fn. grion, n. pl. gryn; jfr
fe. grindan, v. a. söndermala, sönderkrossa; e. to
grind
(ipf. ground), v. a. mala; fn. grand, n.
grand; holl. grint, f. greftmjöl; nfris. grinne,
grönne,
söndermala.

Gryn-kuppä, m. korf. Dl. (Mora, Elfd.).
S. kuppä.

GRYNNA 1, f. grundt vatten, grundt ställe i
sjö. Hs.,ul.,sdm. Fsv. grund, n. a) grundt ställe:
locus vadosus. St. Rimkr. s. 11; b) djup. Alex.
M. v. 2216. 8.F.S. 4, 137; fn. grunn, n. a) locus
vadosus; b) fundus, imum; grunnr, m. fandus,
imum; n. grynna, f. grund, bank.

Grynnä upp, v. a., grynnä upp, t. ex. en
fiskebåt, ɔ: så litet uppdraga båten på landet,
att han blott vidrör bottnen med förstäfven,
men för öfrigt är flott. S. G.

GRYNNA 2, v. n. 1 nå botthen, bottna; räcka
till, vara nog, förslå. Gryna, grönna, id. ”Dä
grynnar ej för honom”, det förslår ej för honom
Sm.,vg. ”Dä grynner ej i dej”, du blir ej mätt.
Ög. Grynna till, räcka till, förslå. Sm. Af sv.
grund, m. botten; fn. grunnr, m. id. Jfr gry.

GRYPÄ, s. gräva.

GRYSELIG, s. gryad.

GRYSMA, grysma sej, grysmig, grysna,
gryssen,
s. grut.

GRYT, f. säkerhet. Kl. (Enl. G. V. Sylvander).
Fsv. griþ, gruþ, f. a) allmän fred och säkerhet.
UL.; b) i synnerhet säkerhet, som utlofvas af den,
emot hvilken någon förbrutit sig, eller af hvilken
han annars befarar fiendtlighet. VGL. UL.; deraf
agrud, f. kränkning af lofvad fred och säkerhet.
VML.; gruþspiæll, n. pl. kränkning af lofvad
säkerhet. ÖGL.; c) gislan St. Rimkr. s. 41; fn.
griđ, n. pl. fred, säkerhet; fd. gruth, id. (Eriks
Siæll. L. 2, 10); fe. griđ, fred; e. dial. grith, id.,
grith, ynnest, beskydd.

GRÅ el. grår (n. gråt), adj. 1) grå. Sk. (Ox.).
Grar (f. gra, n. grat), id. G.; 2) gammal. ”Ja
ä gråer”. Sm.m.fl.; 3) kall. ”Grå vinter, grått i
vädret”. Hs. m. fl.; 4) bister, förtretad, ond. ”Han ä
lite gråer”, litet ond. ”Ble grår i synen”, bli mörk i
hogen. S. Sk. Fsv. gra, adj. a) grå. Hor. æt.
sap. f. 126 v.: ”graa j hofde”; deraf gra skinn,
graskin, gra skin,
n. gråverk, ekorreskinn. VGL.
UL. St. Rimkr. s. 125; grahærotter, adj.
gråhårig. S.S. 2, 95. S.F.S. 4, 245; b) något vred.
Alex. M.; fn. grár, a) grå; b) elak, stygg; fht.
grâw, grâ (Graff 4, 297), grå; mht. grâ, grâw
(Ben. 1, 560); nht. grau; fe. græg; e. gray;
holL, graauw; d. grå, id.

Gra-baggä, m. lus; skämtvis. G.

Gra-vajling, m. kråka. G.

Grå-bak, m. bonde; skämtvis. Får ofta
heta så af egen hustru. Sdm.

Grå-ben, m. varg. Vg.,bhl.,kl. Gråbening,
m. id. Ul. Grå-buse, m. id. Sm. Gullfötter,
-tassar,
m. pl. vargar. Vg.

Grå-bond, m. gråsugga: Oniscus asellus. Fl.
(Öb.).

Gråe, m. liten blåst, vind som krusar
vattenytan (så att hon blifver grå). Hl. Fn.
gráđi, m. vind. S. E. 2, 486, 569; gráđ, n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free