Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hårkrank (pl. -ar), m. ett slags stor mygga:
Tipula pratensis eller hortorum. Linn. Sm.,kl.
Harkrankje (uttal. harkrantje), m. id. Fl.(Nl.).
Hårkrånk, m. id. Sdm. Jfr krank. Fsv.
harkrank, m. mygga. Spec. Virg. s. 148 i ”the
siladho harkrankin ok swolgho camelin”.
Hårnot, m. kamning, ohyras bortborstande
eller bortkammande från hufvudet. ”Draga
hårnot”, 1) kamma sig; 2) luggas. Hs.
Hårpung, m. litet rus. Ög. (Ydre).
Hårrem, f. hårets beskaffenhet och läge på
hästar och andra kreatur. ”Di märr har slät,
vakker, tät hårremm”. Ög. (Ydre). Hår-rema,
hår-rejma, f. narf (på läder), yttersta inre
huden. Jtl.
Hår-röskas, v. d. 1 rycka någon i håret. Kl.
Hår-skäl, n. hårfåste. Sdm. Hårskjöl (uttal.
hårstjöl), n. id. Fl. (GK., K.).
Hår-stryk, m. hårbindel, strykband,
hvarmed håret strykes upp och fästes tillhopa öfver
hjessan. Sdm.,ög.,sm.
Hårhvena, f. liten hårlock, några få hårstrån,
särdeles i pannan på en menniska. Sk.,hl. Jfr
hvena.
Hära, f. ängborst: Nardus stricta. Åm.,hs.
(Db.), dl. Hera, f. Vb.,mp. Jfr fn. hæra, f.
grått hår.
Härukall, m. gråhårig gubbe. Dl. (enl.
Ihre, DL. s. 66; nu obrukl.). Fn. hærukarl,
hærukall, id.
’Årsträ, n. hårstrå. Dl. (Mora).
Hara-brakka, m. mes, pultron. Vb.
Hara-fall, n. giller som utsättes för harar
i deras kryphål. Bl.
Hara-huk, hära-huk, m. en som i likhet
med haren hukar sig ned af rädsla; feg
stackare. Vb.
Hara-popå, f. blomhufvudet af röd och hvit
klöfver. Fl. (GK., K. i Öb.).
Hare-fötter, m. pl. 1) Gnaphalium dioicum.
Sm.; 2) Rumex acetosella. Nk.
Hare-gräs, n. Aira cæspitosa. S. Sk.
Hare-väder, n. blåst om våren. Öl.
Har-fota-blomster, n. Rumex acetosella.
Nk.
Har-gök, m. Primula veris. Sm. (Östbo).
Har-hjertä, adj. harhjertad, räddlifvad. Vb.
Har-ull, m. Eriophorum polystachion. Ul.,
sdm.
Harrge, illharge, n. oländig mark med sten,
snår o. d. Sm. (Östbo).
Harg-stenar, m. pl. hedningarnes
offerställen. Jfr Vallman, undersökning om svenska
monumenter från fornåldern. Vitterh. hist. o.
antiqv. ak. handl. 14, 111, 175.
Stenharge, m. plats, uppfylld af stenar.
Sm. Stenharg, stenhie, n. id. Sm. (Östbo), kl.
(Stranda). Sten-arre, m. stenhop, stenig strand
vid en elf. Dl. (Garberg i Elfd.). Ste-arr, m.
id. Dl. (Våmh.).
Harjane (harrjane), n. starkt och fult
anskri. Ög.
Harka, v. n. 1 1) göra något och ej hafva
krafter dertill. Hs.; 2) vara krasslig. Ög.; 3)
med svårighet gå. ”Ja går å harkar”. Härka,
id. Sm. Härska, a) vara sjuklig; b) krafsa sig
fram i fattigdom och sjukdom o. s. v. Hs. (Db.).
Haalk (ipf. halkä), v. n. hjelpa sig fram så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>