- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
250

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HEJ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


namn. S.S. 2, 170; n. heil, adj. a) hel,
sammanhängande; b) hel, all: totus; c) stor, betydlig;
d) sund, frisk; fht. heil, adj. salvus, sanus; bay.
hail, id. (Schm. 1, 169); fe. hal, hæl, id.; e. to
hail,
v. a. helsa, hale, adj. sund, frisk; whole,
adj. hel, all, hel och hållen; holl. geheel, adj.
hel, odelad; heelen, v. a. & n. hela, blifva frisk;
nht. heilen, v. a. hela; moes. hails, adj. sund,
frisk; haljan, gehailjan, v. a. hela, läka;
gahailnan, v. n. blifva helad, botad; hails! hell: χαῖρε!
gahails, adj. hel: ὁλόϰληρος; unhails, adj. krank;
slav. ćjel, adj. hel, frisk; lit. czelas, hel. Ihre
(gl. 1, 841—846), anser sv. hel, totus, vara ett
olika ord med hel, sanus, bene valens, men såsom
mig synes utan tillräcklig grund.

Heladt, häladt, adj. n. 1) eg. heligt )(
söckent. Bl.; 2) som har frihet från sysslor
eller arbete. ”Vill du snart ha häladt? Han
har häladt”. Sk.,bl.,sm.,kl.

Hel-bett, adv. med ett par hästar. ”Köra
helbett” )( ”köra enbett”. Ög., m. fl.

Helg, f. 1) helg, högtid. Riksspr. Hjógd,
f. helg; deraf jol-hjógdi, f. def. jul-helgen;
pingst-hjógdi, f. def. pingst-helgen;
påsk-hjógdi, f. def. påsk-helgen; stur-hjógdi, f.
storhelgen (julen, påsken, pingsten). Dl. (Mora). Fn.
helgi, f. helgedag; 2) marknad. ”Resa till
okshelgen”. Höstmarknaden i Filipstad kallas
okshelga, f. def. Vl.

Helgdags-stuga, f. gäststuga. Ul.

Hel(g)s-mess, hers-mess, f. allhelgonadag.
Nk. (H)elgonmässdag, m. Dl. (Mora).
Hällnamässa. f. id. Sk. (Vemm.). Hällemosse, f. id.
Sk. (Ox.). Deraf hällnamässe-snikkare, m.
hudafdragare, nattman; skämts. Sk. (Ingelst.).
Benämningen deraf att utgamla hästar vid
allhelgonatiden dödas af nattmannen, hvars egentliga
arbete då inträffar. Jfr efterhösta-snikkare. N.
helgamyss, helgjemess; fn. allra heilagra messa,
f. id.; d. hellemisse

Hel(g)s-mål, hers-mål, n. aftonringningen
i landtkyrka på lördags- och högtidsaftnar. Nk.,
ög. Helgsmål, hällsmål, n. id. Sdm. Hersmål,
n. a) tiden efter solnedgången, då allt arbete
på landet upphör; b) arbetstidens slut för
dagen. Hl.,ög.

Heliga-dóppare-dagen, m. def. julafton,
då middagsmåltiden utgöres af jul-limpan, som
doppas i flottet af den kokta julskinkan. Kl.
Dóppare-dagen, m. def. id. Bl.

Heli(g)-thorsdag, m. 1) Kristi
himmelsfärdsdag. Nb.,vb.,vg.,sm. Kristi thorsdag, m.
id. Dls. N. heillage-tosdag, helgje-tosdag,
heil-tos-dag;
fn. helgi þórsdagr, id.; 2)
skärtorsdag. Vg.

Hell, n. o. f. lycka, trefnad. Sm.,kl. Häll,
Sk.,hl.,bl.,vg. Hel, Bhl. Hill, hell, id. ”Han
har hill mä sej. Han har gódt hell mä
kreatur”. Ög. (Gullbergs, Ydre h.). I södra Skåne
var fordom brukligt att nygift folk skulle
söndagen efter bröllopet infinna sig i kyrkan för
att ”hemta häll” eller nedkalla öfver sig
himlens välsignelse. Nicolovius, Skytts härad för
femtio år sedan, s. 171. Fsv. hæll, hel, n. a)
lycka. Rimkr. s. 147; b) godt förebud, tecken.
VML.; fn. heill, n. förebud, tecken (godt eller
ondt); heill, f. lycka, välgång; d. held, n.
lycka; n. heil, id.; i talesättet; ”lat da mæ
heilo standa” (Aasen, 166); fht. heil, n. salus,
omen; heili, f. salus (Graff 4, 864); mht. heil,
n. lycka; fe. hæl, n. salus, omen, hælu, f. salus.

Go-hällig, adj. 1) lyckosam; som
förorsakar välgång eller trefnad. Sm. (Vestbo); 2) som
har tycke med sig. Bhl.,hl.

Heil-haldin, adj. hel och hållen. Fl.

Hella, v. n. 1 kläda väl, anstå. ”Den
rókken hellar väl”. Sk. (Frosta h.). D. helde, v.
n. kläda; föråldr. (Mlb., dansk ordb. 1, 428).

Hellas, hällas, v. d. 1 lyckas )( misshällas.
Hl.,sm. (Vestbo).

Helli, hällig, adj. lycklig, gynsam, som
har lycka med sig. Kl.,sm. (Vestbo), öl.,sk.,hl.,
bl. )( uhällig, Sk.; ohällig, misshällig, Hl. D.
heldig, lycklig.

Helsken (n. helsket), adj. som lätt ger
missväxt. Sm.

Hällsam, adj. lyckosam. Sk. D. d. heldsom.

Hällt, adv. lyckligt. Hl.

Miss-häll, n. olycka. Sk.,hl.,bl.

O-hell, n. olycka, missöde. Kl. Ohäll, Bl.;
ohel, Bhl.; uhäll, Vg.,sm.,sk; ohill, n. id. Ög.
Fsv. ohel Rimkr. s. 387; fn. uheill, f.; mht.
unheil, n. (Ben. 1, 651); d. uheld, id.

U-hällas, v. d. 1 olyckas. Sm. (Vestbo)
Ohällas, id. Bl.

Van-hel, van-hil, t missöde, misshugg. Bhl.
(Vikorne).

Helsesam, adj. höflig, som gerna helsar. Bl.
(Gammalstorps s:n).

Hóla-männ, hólaste-männ! å bevars! Ett slags
lindrig ed. Bhl. (Tjörn, Elfs.). Hillemänn! Sk.
eg. helga män, helgaste män! vid alla helgon!
D. d. hillemænd; d. d. hilligsmænd (= helige
Guds mænd). Jfr vasällamän.

Hólla tri! interj. ja, sannerligen. Öl.
Troligen egentl. helga trä, ɔ: (Kristi) helga kors,
eller helga tre(ehighet).

Häli(g), adj. helig. ”Få hälit”, blifva ledig
från arbete. Ög.

Jelbrygd, f. helsa. Dl.

HEIM, n. 1) hem; 2) vistelseort, boningsställe.
Vb.,hl.,fl. Haim, häim, n. id. Vb. Fsv. hem,
haim,
n. a) hem, hemvist, boning. Biærk.; b)
kloster; deraf Gudhem, Varnhem; c) verld. S.F.S.
1, 2 h. Schröder, Leg. S. Helenæ, s. 11. ÖGL. Kg.
St. s. 16, 131; d) denna verlden, detta lifvet. S.
Bern. f. 58 v.: ”litith wærdh æru thæssa hemsins
pino widh komaskolande æro". Cod. A. 27, f. 84
v.: ”umskipta langa skærsloeldz pino i stunta ok
lætta thæssa heems bætring”. På samma sätt
säges i fn.: Þessa heims, i denna verlden, i detta
lifvet. Barlaams ok Ios. saga. Deraf fsv. hema,
haima,
v. a. hysa, härbergera. UL. VML. SML.
GL. Roten är troligen det förlorade
fornskandinaviska hema, hima, betäcka, skydda, tegere,
tueri, som utan tvifvel af fordno haft stark
böjning, och är roten icke blott till heim, n. hem,
fsv. hamber, m. beklädnad, omhölje, fn. och sv.
dial. himin, m. himmel, utan äfven till sv. dial.
orden hamma, hams, hamsa, hemla, hemling, hum,
humma, hummas
. Jfr hima. Fsv. hema, haima
förekommer i beslägtade tungor: fn. heima, v. a.
hysa, härbergera: ”hýsa ok heima útlægan man”.
Guleþings l.; d. hjemme, v. a. id.: ”hjemme en
fredløs"; fd. heme, hemæ, v. a. id.: ”ath engen
husæ eller hemæ eller fordeytingæ noger frijdlös
man”. Dipl. af år 1396; fht., mht. heimen, id.
(Ben. 1, 655). I fsv. hafva vi vidare följande
hithörande ord: hema föder, adj. a) hemmafödd;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free