Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H
- HOL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nb. (Calix). Ordet lånadt ur finskan. Fin. hullu,
adj. galen, vansinnig; hulluus, galenskap.
HóLLÄNDARE, hollännare, m. 1) arrendator
af ett mejeri eller holländeri. Sk. (Vemm., Ing.);
2) brödknif. Sk. (Vemm.,Ing.,Ox.,Skytts,Gärds h.).
HóLME (pl. hólmar), m. 1) eg. liten ö. Riksspr.;
2) backe i en kärräng. Nk.; 3) ett mindre
åkerfält, som omgifves af ängar eller djupa gropar;
4) en mindre äng, som omgifves af åkrar eller
djupa gropar. Sk. Fsv. holmber, m. a) holme,
(liten) ö; b) instängd, afskild plats. VGL. UL.;
c) utstakad plats för envig; deraf holmganger, m.
envig; holms tompt, f. nybygge, anlagdt på byns
betesmark; så kalladt för sin enstaka belägenhet,
och derföre att egaren hade inga vitu utan garþs,
eller var afstängd från delaktighet i byns egor.
VGL.; fn. hólmi, m., hólmr, m. a) ö; b)
stridsplats för envig; n. holm el. holme, m. a) liten ö;
b) en fläck eller stycke åker eller äng, som
åtskiljer sig från den kringliggande marken, t. ex.
liten ängsbit, en åker; liten oslagen äng; d. dial.
holm, m. id.
Hólmi(g), adj. som har fläckar, hopar; om
säd. ”Säa ä hólmi”. Ög.
HOLORNE, s. orne.
HOLT, m. mindre, rund trästock. Blott i
sammans, mangle-hólt, m. rund stock, hvarom linnet
vid manglandet svepes; stry(g)-hólt, strye-hólt, m.
en mindre stock, hvarmed sädesmåttet strykes, då
man uppmåler säd. S. Sk. Jfr ns. holt, n. a)
trä; b) skog; holten, adj. af trä (B. W. B.
2, 652); nht. holz, n.; fnt. holz, n. a) trä; b) skog.
Jfr hult, som är samma ord.
HOLTE-BLOMMA, s. hult.
HOMANN, m. 1) person af värde; så kallas
t. ex. en resande i jemförelse med skjutsbonden.
Hamann, m. id. Åm.; 2) raskt, dugtigt, tilltagset
fruntimmer. ”Hon ä en riktig homann”. Hl.
(Renneslöf, Skummeslöf) N. håmann, m. a)
fullmägtig som går fogdens ärenden; b) ungkarl;, c)
stolt, hersklystet fruntimmer. Ursprungliga
betydelsen synes vara stor~man, en stor, mägtig man,
af fn. hárr, adj. hög, såframt man ej kan antaga
att det är fsv. hofman, m. hofman: aulicus. Biærk.
R.; fn. hofmađr; mht. hovéman; d. hofman, id.
HO-MEJA, ho-mäja, f. utbygge på ett tak med en
lucka eller fönster. Sk.,hl.,bl. Hov-midja, f. id.
Sm. Fsv. hogmeyd, f. utbygd öppning på ett tak,
vindskupa. Didr. af B. 326. I Kyrkobib.
hofmäja, f. Ezech. 40: 9.
HóMMA (pl. hómmor), f. ryssja, fiskredskap af
nät, spändt öfver byglar. Deraf fiske-, ål-hómma,
f. Götaland.
HóMMA SEJ, v. r. 1) flytta bakdelen åt ena
sidan; om hästar. ”Hómma dej” Ul.,sdm.,nk.,
bhl.,sk.,hl.,bl. Humma sej, id. Vg.,sm.,kl.
Hemma sej, id. Nb. (Lule). Hóma, Hs.; humma, G.
Homm el. hómm (ipf. -ä), v. a. o. n. a) styra
(hästen) baklänges; b) gå baklänges. Vb.,mp.; 2)
flytta sig till sidan; om menniskor; 3) vara höflig,
foglig, beskedlig; om menniskor. ”Han har ej
lärt hómma (el. hómma sej)”. Sm. (Östbo), bl.
N. homa, homme seg, v. n. gå baklänges, flytta
sig tillbaka; om hästar; d. d. humme, humme sig,
id.; ns. humme (B. W. B. 2, 669); fin. humma,
interj. stalldrängens rop till hästen, då han skall
flytta sig; hummatan, v. a. styra en häst
baklänges; af fn. höm, f. länd, bak (på en häst); deraf
hama, v. n. om hästar, när de vända bakdelen
mot oväder.
HóMMA TE VÄGS (väjs,) v. n. 1 stöta emot.
Hóbba emot, v. n. id. Bl. Bóbba te väjs, id.
S. Sk.
HóMMAL, f. humla: Bombus. Vb. N. humble,
humla; fht. humbal; mht. humbel; nht. hummel,
m.; fe. humbel, id. Jfr e. to húm, att snurra,
brumma; fn. humma.
Hómmel-mjö(d), m. humlemjöd, honung som
humlorna samla. Vb.,mp. Hummél-mö, m.,
hummel-söta, f. id. Hs. (Db.).
HóMMEL-VINDA, hómmel-vinna, f.
humle-ranka. Hs. (Bj., Db.). Isl. humall, m. humle. Jfr
humlekoppa.
HOMPLING, s. hump.
HóMRA, v. n. 1 smågnägga; om hästar då de
få foder, eller någon bekant häst eller skötare
nalkas. Sk.,hl. Hómmär, id. Jtl. N. o. d. dial.
humre, id.; e. dial. hummer, gnägga; jfr fn.
humma, v. n. admurmurare.
Hómring, f. smågnäggning. Sk. (Ox.).
HOMÄ (ipf. homä), v. n. 1) blåsa sakta; 2)
famla efter något i talet; 3) stappla i mörkret. G.
HONEKA, f. hona. Bl. (Östra h.), sm.(Östbo).
Demin.
HONGT, hångt, adj. n. ledigt från, fritt från,
tomt. ”Här har inte vatt hongt fór fólk i da. Dä
har vatt så hongt fór själhonga i sómmer”, S. Sk.
D. d. hång, id. ”Der har aldrig været hångt for
folk i dag” (Mlb., DL. 188).
HóNING-GRÄS, n. Galium verum. Vg.
HOP, 1) m. på ett ställe samlad mängd (af
menniskor, djur, saker). Riksspr. Hóv, m. hop,
mängd. ”Dä va en fali hóv”. S. Sk. Deraf
hóv-óm-dróv, adv. huller om buller, utan ordning eller
reda. Bl.; 2) præp. hop, ihop; i sammans. Riksspr.
Fsv. hop, m. hop. S.S. 1, 2; deraf hopom, adv.
hoptals. S.S. 1, 167; fn. hópr, m. hop, flock; fht.
huuf, hûfo, m. hop: cumulus; nht. haufe, m.; fe.
hŷpe, heápe, m.; holl. hoop, m. id.; d. hob. Jfr
ryss. kopá, en hop, mängd; lit. kaupas; lat. copia,
f. id. Grimm (gr. 3, 48) uppställer ett förloradt
starkt verb hiupan, háup, hupun, congerere,
tumere?
Hopa-göra, n. gemensamt arbete; göromål,
arbete, som flera grannar hafva tillsammans.
Ög. (Ydre), sm.
Hopa-hang, n. gemensamt deltagande,
gemenskap. ”Ha hopahang i handel”. Sm.
Hop-hånk, n. id. Öl.
Hopa-kómst, f. sammankomst för byalaget,
bystämma. Nk.
Hopa-mark, f. 1) mark som eges gemensamt
af flera egare; 2) sådan mark, som vid laga
skifte undantages till fyllande af gemensamma
behofver, såsom ”grustag” (grustägt), ”lertag”
(lertägt). Nk. N. hopemark.
Hopa-pängar, m. pl. penningar, som egas
gemensamt och finnas i by-kassan. Nk.
Hopa-stykke, n. egor, som man har
tillsamman, tillhopa. G. (F.).
Hop-górmä, s. går.
Hopingen, på hopingen, adv. tillhopa,
tillsammans. ”Göra något på hopingen”. Kl.
Hop-ligge, s. liggja.
Hypa, f. liten hö- eller klöfverstack af omkr.
8 L# (Lispund). Sk. (Frosta).
Hypa, v. a. 1 sätta (klöfver) i små stackar.
Sk. (Frosta).
HOPA, håpa (håopa), v. n. 1 ro en farkost, så
att roddaren framför sig ser målet, åt hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0291.html
