- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
301

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAB ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

K.



KABB (pl.-ar), m. en ställning, hvarpå garn
refvas och hvaraf sedan s. k. vävränning eller
varp tillredes. Vb,nb. Jfr kabba här nedan.

Kabb (ipf. ), v. a. refva garn för att deraf
sedan väfva. Nb.,vb.

Kabb-stol, m. hvari kabbarne insättas. Vb.

KABBA 1, v. a.,1 hugga af. Hs. Kabb (ipf.
), id. Vb. Kapä, kappä av, id. G. Kapa, v. a.
1) id.; 2) taga, nappa åt sig. Allm. N. kabba,
afhugga; e. to chip, hugga sönder; frans. couper;
gr. ϰόπτειν. Jfr kampa.

Kabb (pl. -ar), m. 1) kort stockända;
träkubbe till underlag, när man klyfver ved.
Huggkabb, håggkabb. Vb.,åm.,hs.,kl. Kabbe,
huggkabbe,
m. id. Hs. Kabb (def. -an), m. id.
Fl. (Nerpes); 2) säte, stol (bestående af en
stockända). Sitta på kabben. Om en yngling och
flicka beträddes med att hafva legat tillsammans
vid bröllopslag, sattes de fordom morgonen
derefter en stund på kabben såsom straff för att
skämmas. Vb.; 3) kabbar, m. pl. urhålkade
träklossar på fisknät, genom hvilka dessa med en
stång utskjutas i sjön. Sdm. (kring Strengnäs).
N. kabbe, kubbe, m. kubbe.

Kap, n. fångst, byte. Allm. ”Du gjol rätt ä
kap”, du gjorde en stor fångst. Vb.

Kibbe, m. stock, sågstock. M. Hl. Gael.
ceap, stock; wal. cippyl, id.

KABBA 2, f. en gammal stor gryta; begagnas
af sjelskyttarne såsom spis att deri göra upp eld.
Fl. (Munsala s:n i Öb.).

KABBA 3 (pl. -bor), f. skida med frukt uti,
ärtskida, bönbalja. ”Bönstånden ä fulla me kabbor”.
Hl. Swx. käbe, f. ”die noch grüne schotte der
erbsen” (Stalder 2, 79).

KABBA 4, v. n. vara trög, gå smått af lättja.
Sk. (Lugg., N. Åsbo, Ox.).

Kabbed, adj. trög, lat. Sk.

KABBAR, m. pl. Typha latifolia. Nk.,sdm.
(Öfver-Selö). Dunstókkar, m. pl. G. Jfr
duneman, kasedun. Kabb-leka, f. Vg.; bäkkje-bliommä, f.
Dl. (Mora): klåd-blomstri, Dl. (Orsa);
skabb-blomster, n. Vg.; tórsk-blomma, f. Dl. (Lima);
näkktuppor, f. pl. Dl. (Gagnef); påsk-tuppor, f. pl. Dl.
(Leksand); gul-nakke, m. Sdm. (Södertörn);
smörfånga, f. Norrl.; fólunge-fötter, m. pl. Vm.;
tri-mjölks-gräs, n. Åm. Jfr Dybeek, Runa, 1845, s. 67.

KABUSA, f. fodrad manshufvudbonad om
vintern, med flikar att fälla ned öfver ansigtet och
öronen. Sk. (Ox., Ing., Vemm.). Kabusa, kapusa,
f. id. Bl.

KAFFE, -n, m. gammal gubbe. Sk. Jfr kall.

Kaffe-skägg, n. ängborst: Nardus stricta.
Sm. Stål-gräs, n. Sk.; finnskägg, Dl. (Särna,
Idre), dls.; hära, f. Åm.; fnjugg, n. Nk.

KAFFA, v. n. 1 slänga armarne från ena sidan
till den andra, t. ex. vid sädens afmejande. Sk.
(Ox.). Jfr kava 2.

KAGA (ipf. o. sup. kaga), v. n. ragla. Kagär
(ipf. kagrä), v. n. darra. Vb.

Kagär-händt, adj. darrhändt. Vb.

Kagär-lånnom, adj. som plägar darra, vara
darrande. Vb.

KAGE (pl. kage, def. kagan), m. stubbar,
trästycken, störar i marken. Jtl.

KAGER-NÄV el. kagernev, m. efterhängsen
menniska. Vb. (Nysätra).

KAGG el. kagge 1 (pl. kaggar), m. 1) snöpt
tjur. Vg.,hl. Tjur-okse, m. id. Vm.,nk.; 2)
ondsinnt menniska. Hl.

KAGG el. kagge 2 (pl. kaggar), m. kort och
krökt handtag på ett lieskaft. Nk.,ög.,kl.

KAJA 1, f. (def. kajan), venstra handen. Sk.,
hl. (Karup), bl. Kajtu, f. def. G.; kjäva, f. Bhl.,
dls.,hl.; keva (hårdt k), f. Vg.; kjepa, kjeva, f. Vl.;
skjeva, f. ”Håll inte skjia i skjeva!” håll ej
skeden i venstra handen! Hl. (Släp); skjaiva, f. id.
Hl.(Morup). I dalmålet säges wister-’andi, f. def.
Mora. N. kjeiva, f. venstra handen; d. d.
kœjtan, f. def, id. (Bornholm); kej, kau, adj. venster;
om handen: fris. key, id.; ir. ciotan,ciotog,
venstra handen.

Kaj-händ, adj. vänsterhänd. Hl.,bl.
Kajhånd, kajhåned, kajhändt, kajin, Sk.; kajthanded,
G.; kjevhänd, Bhl., dls.; kjevhändter, Hl.,nk.;
kevhändt, Vg.; kjevhänd, kjephändt, Vl.
skjavhänd, id. Hl. (Morup). D. keithånded; d. d.
kavhånd, kavhåndet, kavhanne; n. kjeivhendt,
id.; lt. scœvus, adj. vensterhändt; gr. σϰαιός,
adj. venster, på venstra sidan; σϰαιά (scil,
χείρ), venstra handen; slav. schouiza, id.
(Dobrowsky, Institut, linguæ slav., 309); gael.
ciotach, venster; skr. savja, id. (Bopp, gloss.
371). Benfey (gr. wurzellex. 1, 619) anser att
skr. savja står i st. f. ett ursprungligt kh’avja.

Kajtä, v. n. 1 skrifva på sned; skrifva illa,
(liksom med venstra handen). G. N. kjeva, v.
n. id.

Kjev el. kjeiv, v. n. 1 gå snedt på skor,
trampa skor sneda. Jtl.

Kjeva, adj. indecl. venster. ”Kjeva handen”.
Bhl., hl. (Värö).

Lätta-kaja, f. vensterhändt menniska;
försmädligt. N. Sk. S. lätta.

KAJA 2, f. Katharina. Fl. (Ingo).

KAJME, m., kajma, f. som har samma namn
som en annan; namne. ”Han ä min kajme. Hon
ä min kajma”. Sdm.,vm. Af fin. kajma, id.

KAJMUT, adj. n. slemmigt. N. G. Nht. kahm,
m. mögel; holl. kaam, f. id.

KAJNÄ, v. n. bära sig ovärdigt åt, komma
fram på tvären. G.

KAIPA 1, v. n. 1) frusta, flämta, draga efter
andan. Dl. (Elfd., Våmh.). Kipa (kjipa), v. n.
id. ”Kipa ätter ånn”. Nk.; 2) grufva sig för,
rysa för; eg. vid badning. Dl. (Elfd., Mora). Jfr
kippa 1.

Kaipen, adj. flämtande, pustande. Dl. (Elfd.,
Våmh.).

Kaip äi munnen, adj. munvig. G. Kjäip i
mönnin,
id. Fl. (Qv.).

KAIPE, f. Allium Scorodoprasum. G. Kep id.
Bhl. En förvridning af Cepa.

KAJSA 1, f. Karin, Katharina. Allm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 11:54:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free