- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
316

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAV ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

köve, a) liten hydda; b) sängkammare; nfris.
kaaf, kofe, a) liten hydda; b) spiskammare
(Outz., 151); fe. cofa, casa, cubile; e. cove, id.;
ns. kave el. kåven, kätte (för kalfvar, svin (B.
W. B. 2, 755). Hit hörer troligen arab. qobbah,
eller med artikel al qobbah, hvalf, kammare,
hvilket ord öfvergått till sp. alcoba,
sofkammare; fr. alcore.

KAVATER, kavat, adj. 1) rask, dugtig, hartig.
Fl.(Nl.),kl.; 2) stolt, högmodig, dryg. Allm.; 3)
fintiig, slug. Vb. Jfr hvater.

KÅVE, m. kaxe, huss. Vg.(Skar.).

KAVEL (pl. kavlar), m. 1) trind stock; 2)
mangelstock. Allm. Kläd-havel (pl.-kavlär), m. id.
Dl.(Våmh.); 3) hårdnad i huden på handen
(genom strängt arbete). Bl. Fsv. kafli, m. kafle.
SML.; fn. kafli, m. kafle: bacillus; n. kavle. Jfr
gr. ϰαυλός, m. stängel, skaft på växter; lt.
caulis; lett. kauls, id.

Dun-kjävle, m. Typha latifolia &
angustifolia. Vg.,sm.

Kavel-don, n., kavél-präss, m. handmangel.
Fl.(Nl.). Kavél-ben, kavel-bain, n. id. Vb.

Kavel-gräs, n. Phleum alpinum. Dl.(Särna).

Kavel-sik, m. sik (Coregonus Lavaretus), så
rensad vid saltning att buken blifvit uppskuren
och innanmätet uttaget )( fläkkt sik. Nb.(Cal.).
Benämningen deraf att han är rundad, ej fläckt.

Kavla 1, v. a. 1 kavla av, kavla åv, 1)
afhugga något trindt. ”Kavla av en stókk. Kavla
ved”. Sm.,bl.; 2) afrunda ett trästycke, så att
det får utseende af en kafvel. Nk.

Kavla 2, v. a. 1 mangla. N. Hl. Kavel, id.
Dl. Fn. kéfla.

Kavle-bräde, n. med handtag försedt
bräde, hvarmed kläderna, rullade på mangelstókk,
m. manglas. Dl. (Elfd., Våmh.). Kav’l-fjöl, f.
id. V.Nk.

Kävle, m. liten trind käpp, cylinder, som
rullas öfver tunnbröd för att släta det innan det
i ugnen gräddas. Bake-kävle, m. Vg.,dls. Fn.
kéfli. n. baculus teres, cylindrus; n. kjevle, n.
= kävle.

Kävling (pl. -ar), m. l) kort afhuggen stock,
kubb. Sdm.,sm.,bl. Käbbling, m. liten käpp,
pinne. Sm. (Vestbo); 2) ett oklufvet stycke af
en gren, som huggits till ved. Ul.,sdm.,ög.,vg.;
3) stut, ung oxe. Gstr.,ul. Jfr Ihre, gl.
1, 1016.

Kävlinga-bro, f. kaflebro. Ög.

KAVELL UM KRING, adv. rundt omkring.
”Han trall kavell um kring”. S. G.

KAVERA, v. n. 1 1) slå omkring sig med
armar och ben, vara orolig i sina rörelser. Vl.; 2)
högfärdas, yfvas, vara stor på sig. ”Sitta å
kavera på en häst”. Vg. Jfr kavater.

KA-VIS, adj. munvig. Mellersta Jtl. Kjö-vis,
id. Hj.

KAVLA 1, v. a. 1 byta. ”Kavla hórs”. Sm.
(Vestbo), bl. (Gemshög),sk.(Näsum).

KAVLA 2, s. kavel.

KAVRING, s. kava.

KEBBA, kebbet, s. käbbas.

KEBBUT, adj. fet. Vg.(Skarab.).

KE(D), adj. (neutr. obrukligt) ledsen, utledsen
uttråkad. Ög.,g.,hl.,sk. Kjój. kjöj. Bl.; kjeer.
kjójer, kjajer,
id. Sm. D. kied; n. kjeid, id.

Ke(d)a, v. a. 2 göra ledsen, utledsna. ”Han
kan kea ut ’en”. Sk.,hl.,bl. Kena, kjójna, v. a.
id. Sm.; kesna, v. a. 1 id. ”De ha kesnat ut
mej”. Kl.,sk. D. kiede, id.; jfr skr. k’id att
bedröfva.

Kessam, adj. ledsam, tråkig. Sm.,kl.,sk.,hl.,g.
Kesåmt, adv. ledsamt. S.Sk. D. kiedsom.

Kessamhet, f. ledsamhet, förtret. Sk.

KEDDING, m. liten kedja af silfver till
prydnad på en fruntimmerströja. Sk.(Vemm.,Skytts
härad).

KEGA, f. 1) knippa; 2) litet lass (hö eller halm).
UI. (Rosl.). Jfr keva 2.

KEJA, s. köga.

KEJS (pl.-ar), m. en vid en stång fästad stor
järnkrok, som begagnas att undanrödja timmer o.
d. i åar att laxfisket deraf ej hindras. Bl.N. kjeks,
m. ett redskap hvarmed man upptager fisk ur
vattnet; d. d. keis. Jfr käksi.

KEKA (ipf. o. sup. keka), v. a. o. n. 1) tugga
på något, som är mycket segt; 2) ideligen,
oupphörligt arbeta med något; oupphörligen kinka,
gnälla efter, begära något; gräla länge och tråkigt
om samma sak. ”Han keka sä läng vä mäg, sä
ji gatt få ’om ä i lykkt’n”, han tråkade så länge
med mig, att jag slutligen måste gifva honom det.
”Han keka vä di hele vekun”, han arbetade hela
veckan dermed. ”Han keka i dy hele da’n”, han
grälade derom hela dagen. 3) draga sig långsamt
fram; gå sakta, köra sakta. ”Hästen keka fot om
fot i oföre”, hästen gick långsamt, fot för fot, i
det dåliga väglaget. Vb. Keka, v. n. 1 a) tveka,
kinka, vara obeslutsam; b) med svårighet dragas
med någon. ”Ja kekade mä’n”. Sm.

Kek, n. kink, krångel. ”Dä ä ett farlit kek”.
Sm. Kekkel, n. bryderi, ledsamhet. Vg.(Skar.).
Kikkel, n. gnat, gräl. Vb.

Kekal, kekal-lónnom, adj. som går, drar
sakta; trög. ”Han jär int an kekallónnom häst’n
diin”,</i> han är tämligen trög på foten din häst. Vb.

KekkLa, v. n. 1 hafva bryderi och
ledsamhet. Vg. N. kiekla, v. n. kifvas, träta.

KEL, kelaböder, kelapikkare, s. kätell.

KELA, v. a. klema, smeka. Riksspr. D. kiæle,
id. Jfr gr. ϰηλέ-ειν, smeka, lugna, stilla.

Kele-dask, m. kelet barn. Kele-dägge,
kele-gris,
m. id. Sk. Kele-gris, m. minsta
gossen eller barnet, som mest åtnjuter
föräldrarnes kärlek. Bl.,sm,,nk,, m. fl. D.
kiæle-dægge.

Kele-kótte, m. yngsta barnet, med hvilket
mest kelas. Bl.

Kelen, adj. 1) som gerna vill smeka och
smekas; om barn. Sk.,hl.,bl.; 2) förklemad,
veklig. Sk. Kelu, id. Vb. D. kiælen.

Kelka, v. a. 1 smeka, klema med. S.Sk.

Käling, comm. älskling, barn med hvilket
kelas. S.Sk.

Källugur, adj. tam, spak. G.

KEMELIS (def. -en), f. en liten ”skrinda”
innehållande nattfoder för dragare och sättes ofvanpå
lasset. Vb.

KEP, m. mungipa. Hs.(Db.).

KEPA, skakel-kepa, f. skakelpinne; 1) ett
trästycke med inskärning på midten att fästa selen
vid skakeln på en släde. Vm.,nk.; 2) sticka, som
håller skaklarne fästade vid modarne på en
kälke. V. Nk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free