- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
346

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KON ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KONING 1, m. konung. Hs. (Db.). Fsv.
kononger, konunger; fn. konungr; fht. kuning (Graff
4, 444): fe. cyning, cynig.

KONING 2, f. Origanum vulgare. L. Ul. Fd.
kunung, Origanum (Harpestreng).

KONSTRA, v. n. 1 genom trolleri åstadkomma
något. "Konstra bort värk". Nk.

KÓNNT, s. kunnt 2.

KÓNNTA, s. kunnta.

KÓNTRA, v. n. 1 göra eller säga emot. "Han
kóntrade mä mej. Han ä mykket att kontra".
Ög., vg. Kóntär (ipf. kóntra), v. n. motsäga,
tvista, disputera; gräla. Nb., vb.; jtl. Kóntra sej,
v. r. blifva vidrig, svår. "Om tiderna kóntra sej,
så få vi meet för sä(d)en". S. Sk. Lt. contra,
emot.

Kótär-kórv, m. grälmakare. Vb.

Kóntär-lónnom, adj. grälaktig. Vb.

Kóntär-nóbb, m. halfrusigt tillstånd. "Vara
på kóntärnåbb". Ög. (Gullbergs h.).

KÖPA, v. n. 1 titta, se i vädret. Dls. Koop
(ipf. kopä), gapa på, begapa; se på något, utan
begrepp om hvad det är; uttrycket antyder förakt
för och dumhet hos den som kopar. Vb. Fn.
kopa, v. n. sitta tyst och begapa. Hávam. 17:
"kopir afglapi, er til kynnis kömr", dåren gapar
då till besök han kommer; n. kope, v. n. gapa,
kika, titta efter något.

Kop, m. storgapare; ohyfsad person; otidig,
ovettig lymmel. Vb.

Kopig el. kopet, adj. dum, fånig, fjollig. Vl.
(Fryksdalen). N. kopen, obstupescens (enl.
Egils. 474).

KóPAR, m. koppar. Vg. Kóver, m. Sk. Fn.
kopar.

Kóppar-bödare, S. böta.

Kóppar-malla, s. malla.

Kópper-smed, m. kopparslagare. Sk.

Kóver-kar, n. kopparkärl. S. Sk.

KOPATTAR, kokvitta, s. ku.

KöPP (pl. -ar), m. kärl: 1) kok-kärl af metall.
Hl.; 2) laggkärl. Sk. (Bjäre). Fn. koppr, m.
litet rundt kärl utan öron eller handtag; fe. cuppa,
id.; e. cupp, kopp; fht. choph, kärl; lit. kupka,
bägare.

Kóppa, v. n. 1 dricka. "De kóppade óm
hela natten," de drucko hela natten. Vm. (Herv.
Id.).

KÓPPA (pl. -por), f. humleklase, frukten på
humleväxten. Nk.

KóPP-LÅNGT, adj. n. ostädadt. Hs. (Db.).

KÓPP-HANE, s. hane.

KÓPP-STÄTTA, f. stätta som medelst små
trappor eller stegar leder öfver toppen eller
ryggen af en gärdesgård. Hl. (Veinge). Fe. copp,
topp: apex.

KOPUGUR, adj. häftig, liflig. "Sjåen jär så
kopugur i da"; säges om hafvet, då böljorna gå
häftigt och brusa efter en dyning. G. (F.).

KORA 1, v. n. 1 klaga, qvida, jämra sig. Åm.
Kor (ipf. -ä), id. Vb. (Ume); köur (ipf. -a), id. Vb.
(Löfånger, Nysätra); keur (ipf. -a), id. Vb.
(Skellefte). Fht. charôn, klaga, sörja (Graff 4, 465);
mht. karen, id. (Ben. 1, 788); fe. cëarjan, id.;
moes. kara, f. sorg, omsorg, karon, bekymra sig,
kaurjan, besvära, oroa; fht. chara, f. sorg (Graff
4, 464); mht. kar, f. sorg, klagan (Ben. 1, 788);
deraf nut. charwoche, charfreitag; fn. kaur, n.
knot, brummande; kaura, v. n. knota, mumla;
fsv. korra, v. n. knota (jfr korra, kurra 2); skr.
kur, sonum edere; kárá, f. sorg; hind. kurkná,
gråta, sörja. Grimm (gr. 3, 57) antager ett
förloradt starkt verb kairan (kar, kérun, kaúrans),
bedröfvas, hemsökas af sorg. S. kvira, som
troligen är samma ord.

Korrå, adj. bedröfvad, ledsen. Fl. (GK.,
K., P.).

KÓRA 2, i sammans. ut-kóra, v. a. o. n. 1
utsprida, berykta, vidt och bredt omtala. "Dä ä så
ut-koradt". Sk. (Ox., Skytts h.).

KORA 3, s. kåra 1.

KORANSA, koräjsa, v. a. 1 1) banna, skämma
ut; 2) slå, piska opp. Sk. Kurransa, id. "Ja ska
kurransa dej, så du lyder". Kl. Koransa, 1) id.
Ög., sm., bl.; 2) hålla i styr. "Ja ska in å
koransa mä dóm". Vm. Ns. karantzen, kurranzen,
piska, prygla (Richey, 109. B. W. B. 2, 738),
hvilket ord troligen uppkommit genom förvridning af
mlat. carena el. carentia, f. 40 dagars botöfning
(genom fastor, gisslande o. d.), af lat. quadragena.

KORANT, m. frisk och lustig dans. "Spela
ópp en lustig korant". Vm. (Herv., Id.). Af gamla
musikaliska termen corende, currente.

KÒRE, f. smygväg mellan hus. Hs. (Db.).

KÓRJA, v. a. 1 1) lägga i förvar, undan, samla
ihop, skaffa undan. Vanligen säges: kórja bórt.
"Hä va nu väl en (ɔ: att) Gu(d) ko´rja (el. kórja
bórt) han gammel gobbin"; 2) skaffa bort
orenlighet, städa. Kórga, id. Fl. (Ingo). Kórj (ipf. -a),
v. n. o. a. 1) skaffa undan; 2) taga vara på. Fl.
(Nerpes och Replot); 3) rensa bort orenlighet. Fl.
(Öb.). Jfr fin. korjata, v. a. samla ihop, taga i
förvar, borttaga, städa. S. kara 1.

KÓRKNA, s. kvärk.

KÓRLA, v. n. 1 sjunga i vallskog; om
vallkullor, som locka på boskapen och sjunga vallåtar.
Dl. (Lima). Jfr kola 2. Fn. korra, v. n. sjunga
för barn.

KORM, s. gorm.

KORN, n. 1) eg. korn. Riksspr. Kónn, n. id.
G.; 2) all slags säd, såsom råg, korn, hafre.
Sm. (Vestbo); 3) det som är smått. Deraf
hjertekorn, n. hjertunge; smekord. Vm., bl. Hjerte-korn,
hjelte-korn,
n. id. Vg. Jfr s. 258 b. Fsv. korn,
n. a) korn i allmänhet, kärna; b) säd. S.S. 1,
46. S.F.S. 6, 90, 240; c) korn. S.F.S. 7, 210; d)
hafre; fht., mht., fsax., ffris. korn; fe., e. corn;
moes. kaurn, n. korn, säd; fslav. zryno; ryss.,
ill., slov. zerno; böhm. zrno; pol. ziarno, n.
granum. Jfr skr. ǵṝ, conteri. En beslägtad rot är
skr. curna, m. pulvis, ćûrn., krossa, mala. Bopp,
gloss. sanscr. 127.

Korna 1, v. n. 1 uppbära presttionden i
spannemål. Kl.

Korna 2, v. n. 1 stelna; om våta varor, som
antaga fast gestalt. "Talgen, oljan kornar.
Lampan har kornat". S. Sk.

Korn-blikk, s. blikka.

Korn-bonden, m. def. åskan. "Kornbonden
går", det åskar. Vl. Korn-bonn, m. id. Ög.

Korn-knekt (pl. -ar), m. en på ändan grenig
stör att dermed lyfta kornbauden upp ooh ned,
eller kasta dem upp på kjurän, skullen öfver
en loge. Åm.

Korn-snes (pl. -ar), m. 1) kornskyl. Jtl.
(Ragunda). Kwónn-snes, id. Ö. Dl.; 2) kornstång.
Mp., hs., gstr.

Korn-tistel, m. Serratula arvensis. Retzius,
Fl. occ. 2, 674.

Korn-tjuv (pl. -ar), m. gråsparf. Hj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free