Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LIA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saxarne under taket af en ryggås-stuga. Bhl. N.
lidås, le-ås, m. långbjelke på sidan under ett tak.
LI, -ä, n. efterbörd (hos kor). Vb. (Säfvar).
’Elna, f. id. (Mora). Jfr fht. hlit, n. täcke, hölje
(Graff 4, 1115); mht. lit, n. (Ben. 1, 1012); fe.
hliđ, n. (Matth. 27, 6), id.; hlidan, betäcka, hölja.
LI, lia, lianne, lidalausårr, lidiger, lidja, lisamer,
li sej, s. laiđa.
LI, s. liauda.
LIA-BRÄNNA, lia-kagg, -löpa, -löpe, -mus,
-plugg, -rank, -tått, lie-fara, -sko, li-hakk, -katt,
-kil, -stikka, -te, -tåg, liå, liå-órv, ljå, liå-bruman,
ljå-ring, s. le.
LIAUDA (pr. liaudur, pl. liaude. ipf. laud, pl.
ludu, sup. ludi), v. n. ljuda. G. Lioda (pr.
liodär, ipf. liođäđ, sup. liođađ), Mora; lya (ipf. löd),
Sm., hl.; ly (ipf. lydde el. lódde, sup. lyd el.
lódded), S. Sk.; löda, id. Bl. Fsv. liuþa, liudha; fn.
hlióda (sv. böjn.); fht. hlûtjan; nht. lauten; ffris.
hlûda; fe. leóđan; d. lyde; n. ljoa, ljøde.
Ljuv, n. ljud (i klocka eller musikaliskt
instrument). Sdm. Fsv. liuþ, n. ljud. UL.; fn.
hlióđ, lióđ.
Ly (lydde, lydt), v. n. 1) höra efter, lyssna.
"Ly åt, ätter, på". Vb.–ög. Li (lidde, lidt),
id. Hs. (Db.); 2) stå och väga, vara ostadigt;
om väderlek. "Dä står å lyr mä väre i da".
Nk., vm., sdm.; 3) anstå, höfvas. "Huru lyr dä
mej?" Äfven lu. "Dä lur väl". Vl.; 4) vara
stämd; om musikaliska instrumenter. Hs. Fsv.
lyþa, lydha, ludha, a) höra; b) lyda; fn. hlýđa,
a) höra; b) lyda; c) höfvas; n. lya, lyde,
lyssna.
Lyas el. lyss (ipf. lyddes), v. d. 1) lyssna,
lyssna till, höra på; 2) efterhöra, göra sig
underrättad om. "Ja ska lyss te hur dä ä mä’n";
3) helsa på i förbigående eller förbifart. "Dä
ä längese’n du lyddes te hoś vårt". Allm.
Lydt, adj. n. ljudligt, emottagligt för ljud;
lugnt, vindstilla, så att ljud på långt håll kan
höras. "Dä ä så lydt i väret att man kan höra
klókkorna på långt håll". Sk., hl. "Hä jär så lydt
att klókkän höres ända hit frå stadom. Nola-lydt,
sonna-lydt". Vb. N. lydt.
Ly-hörd, adj. begåfvad med god hörsel. S.
Sk. D. lyhørd.
Ly-hört, ly-hurt, adj. n. i. q. lydt. "Här
ä så lyhurt i da att man gódt kan höra hur
åen dönar". Hl. (Värö). Lyhört, id. Bl.
Ly-hål, n. ljudhål (i ett kyrktorn). Sk. N.
ljodhol; d. lydhul.
Lymma, v. n. 1 lyssna. "Lymma på kukku",
lyssna på göken. Fl. (Nl.).
Lysta, v. n. 1 lyssna. Ul. Ljustra, v. n.
lyssna, stå på lur. Sdm. Fe. hlystan, lyssna;
fn. hlust, f. a) hörselgång; b) öra; c)hörsel; hlusta
til, lyssna; fht. hlusteren, hlustren, id.
Låna, lâuna, v. n. 1 lyssna, stå på lur. Hs.
(Db.). Löra, v. n. 1 id. Vg. (Kind).
Bonn-lòt, m. bondhemman. Hs. (Db.).
Lota, v. n. 1 emottaga andras kreatur att
föda mot en viss del i afkastningen. Nk.
Lota el. lotta te, v. n. 1 komma, falla på
ens lott eller del. Vg. Lóta te, id. "Dä har
inte lótat me te". Lyta te, id. "Gu(d) vet,
hva sóm kan lyta te me". Sm.
Lóta-får, n. får bortlemnadt på ett slags
hälftenbruk. "De ä lóta-får". Sm. Lóta-sör, f.
pl. id. Vg.
Lóta-kutte, m. litet lam af en fåra, som
man har till leges. Sm.
Lotta el. låtta, v. n. 1 bortlemna till
lottningsbruk. Nk. Låta, v. n. 1 1) id. "Han har
fåra te låta". Sdm., hl., sm.; 2) taga mot barn på
ackord. Hl.
Lótt-bruk, n. brukning af en jordegendom
mot halfva afkastningen. Dls. N. lutbruk, id.
Jfr fn. byggja jorđ til hlutar. Frostaþingsl.
2, 27.
Lótt-fälle, n. del och lott i något. Hs.
Fn. hlutfall, n. lottkastning.
Lóttning, lotning, f. ett slags hälftenbruk;
vanligen om får som bortlemnas, då den som
lemnar föda och skötsel tar hälften af ullen
samt en viss lösen för lammet, om sådant faller.
Lote, m. id. Nk. Lótninq, f. id. Hl.
Lut, m. lott, del. G. Lot (pl. -ir), m.
åkerskifte, åkerteg. Ö. Dl. Fsv. lutr, luter,
loter, lotir, m. a) lott, lika del; b) del i allmänhet;
c) andel; d) sak. LL.; fn. hlutr (pl. hlutir
el. hluti), hlotr; fht. hlôz; mht. lôz, luz; fe.
hlot, hlyt, hliet, hléat; ffris. hlot; n. lut; d.
lod; moes. hlauts.
Luten el. lóten (f. luta el. lóta), adj. af
ödet bestämd; som har fått en viss lott af ödet.
"Han va inte luten (el. lóten). Hon va inte
luta (el. lóta)", quasi a fato determinata,
prædestinata. "Dä to ej, för ho va ej luta (el.
lóta)". Sm. Detta luten el. lóten är egentl. præt.
part. pass. af fn. hljóta och motsvarar fn.
hlotinn.
Lyta, f. en viss portion af något. "Han har
fått stor-lyta", bästa delen, broderlotten. Sm.
Fn. hlýt, f. sak.
Löte, n. 1) del af en tid; tidpunkt, stund.
"Ve detta löte", vid denna tid på dagen, vid
denna tiden. Vg. Löt, löjt, let, n. "Vä hä
lötä". Vb. (Nordmaling). Lötene, n. "Ja va der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
