- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
499

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - PER ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


i vägen, så — —”. Sdm.; 2) necken, Ög.
(Ringarums s:n); 3) nattman, hudafdragare. Bl. (Östra
h.). Lapp. pärkel, djefvul; fin. perkeli, id. Jfr
ferkel.

PERKEN el. perkum, n. Hypericum perforatum.
Sk. (Ing.). Hirken-pirk, G.; pirken-blomm,
f. id. Bhl. N. pirkum.

PERLA, s. pela.

PERLE-GRÄS, n. Lithospernum. Fries, bot.
utfl. 3, 227.

PERLEMENTA, v. n. 1 hålla oväsen, träta
och svärja. Vm. Pälmenta, v. n, 1 mycket och
ifrigt tala om en sak. Ög. Pelmenta, permenta,
id. Ul. Af parlamentera.

Perlemente, n. gräligt samtal, bullersam
träta; oväsen. Pelement, n. Sm. (Östra h.);
pellemente´, Sk.; póllement, n. id. Sk. (Ing.).
N. pelemente, f.; gl. d. parlament, gräl, split.


PERLET, adj. l) liten, klen, svag. ”Den sylla
å inte så perlet”. Ög.; 2) smal, mager. Sm.

PERLIKKA, v. n. 1 fjeska för att göra
någon till lags. Sk. (N. Åsbo, Ing.). Pernikka,
id. Sk. (Onsjö).

Per-likkare, m. kräsmagad menniska. Sk.
(Lugg.).

Per-nikkare, m. en som jämnt petar med
något och för hvilken det ej går ur händerna.
Sk. (Onsjö).


PERLING, s. fyr 1.

PERM (el. pärm, kompar.-are), adj. styf; om
tyger. Sk. (Ox.).

PERMUKK, m. femtömmad skärlånga:
Mortella Mustela, L. Bhl.

PERRA 1, v. n. 1 tätt vinka med svansen.
”Hunden, bókken perrade me svansen”. Sm.

PERRA 2, s. pårra.

PERT, perta, pert-spån, pers-tak, s. fyr 1.

PERRE, m. ilsken menniska. Etter-perre, m.
id. Troligen samma ord som birre 1.

Perreter, adj. ilsk. Vg.


PERRE-VALL, s. piro-vall.

PERTENTLI(G). adj. städad, snygg och något
tillgjord. Nytt ord. Sk.,bl.,g.

PERVEL, s. parvel.

PES, m. penis hos menniskan och i synnerhet
boskap. Vb.—nk. Peis, m. Vb.; pejst, pest, m.
Sm.; pese, m. 1) id. Deraf tjura-pese, m.
Dls.,sdm.,ög.,vg.,sm.,bl.; 2) oduglig menniska; 3)
orthoceratit, belemnit. Vg.; 4) pojke; deraf
skolpese, m. skolpojke. Sm.,vg.; vill-pese, m.
bångstyrig pojke. Sm.,vg. N. peis, f.; d. d. pes; ns.
pêsel (Richey 184. B. W. B. 3, 309); e. pizzle;
gr. πέος, n. id. Jfr Benfey 2, 80.

Stånd-pes, m. ståndpers: Platanthera bifolia.
Sveal. Yksne-pes, m. yksnegräs, n. id.
Vl.,dls.

Tjura·pes. s. tjórr.


PEST-URTA, f. Tussilago petasites. Hästa-huvu(d),
n. id. Hl.

PET, s. peta.

PETA, v. a. 1 (såsom i riksspr.), rifva, preta.
Deraf i munarterna:

Pet, n. dålig arbetare, som ej får något ur
sina händer färdigt gjordt. Vb.

Peta bóll el. pela bóll, en barnlek, då barn
täfla att med käpp peta en boll i något för
tillfället öppet hål på marken. Vb. Peta
gyllta
, en barnlek. Ög.


Petig, adj. 1) småaktig. Götal.; 2) pjunkig.
Sdm. (Ornö).

Pittla, v. n. 1 småpeta, peta ofta.
Frequent. Ög.</poem>

PETTER NIKLAS, m. 1; nom. pr.; 2)
membrum virile. Götal.

PETTLING, m. liten korf, tjock som en
finger. Sm.

PET-ÅL, m. nejonöga: Petromyzon fluviatile.
Ög. (Gullbergs h.).

PEVER, pever-knikkel, -kvarn, -lållare, -nikkel,
s. peppar.

PIANK, n. svagt brännvin, efterlank. Vg.
Pjånk, n. 1) id. Ul.,vm.; 2) dåligt dricka. Vm.
(Herv., Id.).

PIBA, pibe-hoede, pibe-rak, pibe-skrap, s. pipa.

PIG, m. tröja. Sk. D. d. pig, pi, tröja (Kok,
Sønderj.); holl. pij, f. grof yllen tröja; ns. pije,
pigge, yllen undertröja; i synnerhet för barn
(B. W. B. 3, 310): gl. e. pige, penula. Jfr pade.

PIGA (pl.-gor), f. 1) eg. flicka. I denna
ursprungliga bemärkelse brukas ordet i kyrkbibeln
och i munarterna. Paikä, f. id. G. Pia, f. liten
flicka. Vb.; 2) (såsom i riksspr.) tjenstepiga; 3)
det som är mindre i sitt slag än det bör vara.
Gäddä pigä, f. gäddunge. Sigde·pigä, f. smal
utsliten lie. G. Fsv. pika, pigha, f. flicka. S. S.
2, 15, 22. Spec. Virg. s. 39. Gl. Ordspr. 778;
fn. pika; n. pika; d. pige; d. d. (Sønderj.) pike;
fe. piga; fin. piika, id.; pers. pek, f. ung flicka.

Bo-piga, f. fäbopiga. Mp.

Hynnes-piga, s. sid. 275.

Pell-pigor, f. pl. så kallas de 2:ne
förnämsta brudpigorna, något grannare utstyrda
än de öfriga och som under vigseln jemte
hovriddarne hålla pellen öfver brudparet. Ög.

Pige-krut, n. fröstoftet af växten lummer
(Lycopodium Selago). Sm.

Pige-pattar, s. patt.

Pige-särka(r), m. pl. Cardamine pratensis.
Sk. (Ox.).

Pig-góbb, f. gammal piga. Fl.(Öb.).

Pig-slängja, f. tjensteflicka. Vm.
(Norbergs s:n).

Pi(g)·sol´, f. måne; skämtsamt. ”Pi-solen ä
oppe nu”. Sm. (Uppv.). Jfr dränga-sol,
under sol.


PIGG 1, m. 1) såsom i riksspr.; 2) liten böld,
H1. (Värö). Pegg, m. id. Sm. Fsv. pigger,
m. pigg.

Pigga, v. a. 1 med en brödpigg göra små
öppningar i bröd. ”Pigga bröd”. Fl. (Nl.).

Pigg-full, adj. alldeles full. Sk.


PIGG 2, adj. 1) (eg. såsom i riksspr.) liflig,
kry, rask;. 2) säges äfven om växter, som af
torka varit aftynade, men blifvit uppfriskade efter
regn. Sm. Jfr skr. pigga, magt, kraft, styrka.

Pigg·säg (ipf.-ä säg), v. r. tillfriskna;
uppmuntras. Vb.

Piggna, v. n. 1 komma sig för efter sjukdom.
Hs.

Pigg-snodig (pik-snodig), adj. qvick, rask.
Bhl. (Elfs.).


PIGGA, piggfull. s. pigg 1.

PIKK, s. pitt.

PIKKA, v. a. 1 1) slå sakta, lindrigt slå, stöta.
”Pikka till en”. Vm. ”Pekka te någon”. Vg.
Piikk (ipf.-ä), a. a) knacka, ”Han pikkä på
döra. Han pikkä på spiken”; b) nagga (tunnbröd),
sticka små hål i rågbröd. ”Han pikkä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free