- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
623

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLIM ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(pl. slimmrer), f. trasa, slarfva, torktrasa. "Han vart skotä
i slimmrer". Vb. Lapp. slimpo, trasa. Jfr slimsor.

Slimmär (ipf. slimrä) v. a. rifva sönder,
"Slimmär ópp kläa", rifva, nöta upp
kläderna. Vb.

Slimne, adj. trasig, söndrig. Vb.

SLIMS, m. karl, som ej är klädd i den
vanliga sockendrägten. Slimsa, f. 1) qvinna, som ej
är så klädd. V. Dl.; 2) lättsinnig qvinna.
Ö.Dl.(Elfd.,Våmh.),hj.

Slimse-klädd, adj. brokigt klädd; som
bortlagt bruket af den vanliga sockendrägten och
kläder sig på köpstavis; om fruntimmer. Dl.
(Våmh.,Orsa). Ov-klädd, adj. id. Orsa. Jfr
krus-klädd.

SLIMSOK, f. pl. trasor, stycken, bitar af
kläder, skinn, not m. m. "Slimsor å slarvor".
Fl.(Ingo). N. slimsa, f. lapp. Jfr slimpa, slimmer.

SLIND, f. 1) sida, hörn. ”Han ä två alnar
bred på hvar slind". Ul; 2) äng. sträcka, trakt.
Uttalas i denna bemärkelse: slinn. "I helä den
slinna finns int nagen körrvaj. Helä slinna jär
full vä berg å moras. I den slinna stå
bönrän säg väl". "I den slinna jär ä int. vähdt
du går å skoog", åt det hållet är det ej värdt
att du går att jaga. Vb. Fsv. slind, f. sida.
VML. II B. B. 10: "a hwaria, slind".
S.F.S. 7, 145: "hwar slindhen hiölt j breddhenne xx
föther"; fn. hliđ, f. sida.

Fyr-slynt, adj. fyrkantig, fyrsidig. Kl.
(Stranda,Tjust),sm.(Kinnevald). I andra
munarter fyrslind, fyrslint. Fsv. fiugur-slinder,
fyra-slinder, fyra-slindadher, id. S.S, 1, 159.
Birg. Upp. 1, 401. S.F.S. 6, 168; 7, 145.

Slindiger, adj. hörnig. Ul. Fd. slyndæth,
kantig (Mlb., Bib. Ov.).

Tri-slindiger (trislind, treslind, treslint)
adj. tresidig, trekantig; t. ex. om en halsduk,
en snip. "Halsduken ä treslindiger". Ul.,Sthm.

SLINDER el. slinner, pl. bjelkar, stänger,
lagda i kors öfver logen att derpå förvara säd, hö,
m. m. Kl.,sm. Slinne, n. 1) id. Sm.,ög.; 2)
klufvet gärdsle. Nk.; 3) höskulle. Sm.,bl.
Slynne, slynge, n. id. ´Sk.(Ö.Göinge),bl.; 4)
tröskbod. Ög. N. slind, f. bjelke, tvärbjelke
öfverst i ett hus; d. d. slyde, stänger och grenar,
lagda öfver bjelkarne öfverst i ett uthus att
derpå förvara säd och foder.

Hö-slinder, n. höskulle. Kl. Hö-slinne,
hö-slynne, hö-slynge, n. Bl.,sm.

Spannemåls-slinder, n. spannemålsbod. Kl.

Vagns-slinder, n. vagnslider. Kl.

SLING, s. slinga.

SLINGA 1 (pr. sling, pl. slingum; ipf. slang el.
slaung, pl. slungum, sup. slungjiđ [slundjiđ]), v.
n. vackla, ragla, slingra. Dl. Hit höra 1)
slinga, v. a. 1 a) (såsom i riksspr.) böja, kröka till,
slinga; b) virka band på snörmakerivis.
Slyngja, id. Hs.; c) spola med två nystan (af olika
färger). Sm. Sling (ipf. ), v. a. fläta (snören,
tömmar). Vb.; 2) slinga (pr. slingur, pl. slinge,
ipf. slang, p]. slungu, sup. slungi), v. a. slunga.
G. Sloong (ipf. ), slunga, kasta; slå. Vb.;
slaunger (pr. slaungrer, sup. slaungräd), slunga.
Dl.(Våmh.); slinger (pr. slingrer, sup. slingräđ),
id. Dl.(Elfd.); 3) slinga (ipf. slång, sup.
slùngji, p. p. slùnqjen), slinka. Hs.(Db.); 4) slinga,
v- n. 1 a) kräla: om krypande djur: b) lida;
om tiden. Hs.; 5)slyngja v. n. slänga, halka; om
en släde som slänger eller halkar, när vägen är
sned. Hs.(Ljusdal). Slang (ipf. slängd), v. n.
slänga. "Dä hang å slang". Sveal. Fsv. slinga
(ipf. pl. 3 pers. slungo, konj, slunge, p. p.
slungin), slingra sig, sno sig. Cod. Bur. s. 506:
(ormar) "slungo sik vm hænna spina". Alex. s.
172: "thusande orma ther om slunge"; l. c. 158
"ther la margh en ormslungin i ring"; sliongas,
slungas. Birg. Up. 6: 16; fn. slýngja (ipf. slöng,
slung, sup. slungit), slýngja {slaung, slúngit)
slunga, kasta; slúnginn, p. p. a) omslungen,
omvecklad: b) fintlig, illparig (Hald.); fht. slingan,
krypa; mht. slingen, id.; nht. schlingen, slinga,
sno; fe. slingan, cirenmagi, torqueri; conjicere,
vibrare; nfris. slinge, "flechten, stricken" (Outz.
329); n. slyngja, v. n. dingla, slänga; kastas hit
och dit, drifva omkring: slyngja, v. a. fläta band;
d. slynge, id. Utom nedan upptagna rotskott
höra äfven hit sv. slang, slyngel m. fi.

Bórr-släng, m. vinden hvarmed ett borr
kringvrides. Sm.

Slang el. slång, n. krökning på en väg der
vintertiden släden gerna slänger till och vill
stjelpa. Vb.

Slaunger-tåll, m. tall, som väser på
berg; saknar grenar till toppen. Namnet
troligen deraf att sådana tallar äro krokiga. Dl.
(Elfd.).

Slinga 2, f. 1) slunga. G. Slynga, Sk.;
slonga. Vb.; slingra. Dl. (Elfd.); 2) oredigt rep;
3) ett af fisk fullt fisknät. G. Fsv. slunga,
slyunga, sliwnga), slunga. S.F.S. 8, 134, 154;
fht. slinga; mht. slinge, slenge; it. slinga; sp.
eslingua, id. Öfverallt femininum.

Slinger-bullt (pl. -ar), m.
krångelmakare. Vb.

Sling-päil, m. ett slags pil, som kastas
medelst ett slags piska: barnlek. S. G.

Slingred, adj. slak, mindre styf. Sk.

Slingre-kälke (pl. -kar), m. slängkälke. Bl.

Slingu-näl, f. tränål vid nätbindning. N. G.

Slingär (ipf. slingrä), v. n. 1) smyga in,
smyga igenom; b) sälla sig in hos; c) gå
raglande, vacklande. Vb.

Slunga (slynga el. slonga), f. bugt, böjning,
krok; om krokar, som ej äro fullkomligt raka,
säges att de ha en slunga på sig. Vg.(Elfsb.).

SLung-äpple, n. den äppleformiga frukten
på potatiskålen. Slungas af gossar på så sätt
att den spetsade ändan af ett spö eller en
käpp stickes i slung-äpplet, hvarpå det medelst
spöt slungas ut i luften. Vg.

Slynga 1, f. 1) hänggunga. Sk.(Ox.); 2)
vridgunga på en stolpe. Sk.(Lugg.).

Slynga 2, f. liten oskicklig flicka, slyna.
Vg.,sm. Slyngja, flikk-slyngja, f. Ul.; slänga,
flikk-slänga, f. id. Götal.; pige-slängja, s.
piga; stint-slyngja, s. stinta; slinja, f. en flicka
mellan 10 och 15 år. Hs.(Db.).

Slyngad, adj. slingrad. Bhl.

Slångra, v. n. 1 1) gå och slänga på
kroppen; 2) slingra. Götal.; 3) gå i dåligt
sällskap; onödigt förstöra. G. Fn. slangra,
slänga, kasta.

Slångrig, adj. 1) lång och smal, utan
styrka; 2) obeständig. Svea-, Götal.

Slänga l, f. kälke, som på halis genom en
stång svänges omkring en stolpe. Sm. Jfr svirra.

Slänga 2, v. n. 2 svepa, blåsa omkring; om
Yinden. "Vinden slänger rysligt". Kl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free