- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
658

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SPIN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Spåne mat, m. mat (bröd med sofvel), som
jemte betalning i penningar gifves för
spå-nad. Sk.

Spån·kraka (pl.-kor), f. blånkräkla. Sveal.
Spir-täss, m. Vg.

Spån-kunor, f. pl. små trådbitar, som.
under spinnandet afrifvas och bortkastas. Fl.(Öb.).

Spån-kärra (pl.-ror), f. spinnrock. Ö1.
Spånvagn, m. Vg.,ög.,sm.(Tveta): spån-stol, m.
Sveal.; spunn-stol, m. Vm.(Fellingsbro);
sponn-stol, m. id. Nk.

Spån-kärring el. spåna-kärring (pl.-ar), f.
Caprimulgus europæus. Benämningen af lätet.
Sm.,kl.,nk.,sdm. I andra bygder heter hon
natt-sjoan el. natt-blakkan, f. def. Surrar
spåna-kärringen länge i sänder eller "spinner
långa nókkar", så får bondhustrun lång hör på
sitt hörland. Sm.

Spån·stols-vinge (pl.-gar), m. nocke på en
spinnrock. Nk. Rókk-vinge, m. id. Sdm.

To-spuni, s. to 2.

SPIRA SEJ, v. r. 1 gro, växa, slå skott. "I
sådant vär spirar ruen sej väl". Sk. "Rånen
spirar se". Sm. Spira ut sej, grena eller dela
sig, växa ut i flera grenar. Vg. D. spire.

Spiring (pl.-ar), m. 1) ung trästam (ungefär
af en bön-störs storlek). Sdm.; 2) yngling.
Dls. E. dial. spire, ung trästam.

Spireli, adj. lång och smal; antyder
svaghet. Vb,

Spiron-blomster, n. lille-kovalle:
Convallaria majalis. Fl.(Qv.). Jfr fsv. spira, f. spira.

Spir-tuss, s. spån-kraka.

SPIRI-VINK, s. spille-vink.

SPIR·TUSSE, s. tuss 2.

SPIS 1, m. (såsom i riksspr.) tillredd mat.
Späis, m. id. Nb.(Öb.); deraf spis-brö(d), n.
bröd af agnar och sådor. Vb.; spis-gubbe, m.
undantagsman; spis-gumma el. spis-kärring, f.
undantagsgumma. Sk.(Lugg.,Rönneberga h.);
spis-lår, m. lår för förvaring af bröd m. m.
Fl.(Ingo); spissam, adj. 1) som kan spisas; närande,
födande. Vb.; 2) som räcker eller förslår länge.
Ul.; späis syll, s. svill. D. spise, föda; fht.
spisa; nht. dial. speis, id.; fn. spiz el. spis, n.
a) specerier, kryddor; b) välsmakande mat; ital.
spezie, specerier: skr. psâna, spis, mat.

Spis 2, m. (såsom i riksspr.) spis eller
spisel. Sammandr. af spis-häll, m. botten i en
spis; eg. häll, sten att koka på. Ul.(Rosl.);
deraf a) spisa 1, v. n. 1 sitta jemt i eller vid
spiseln. "Han gör inte mer än spisar". Sm.;
b) spis-bräde, n. bräde, som omgifver kanterna
af spishällen. Ul.

Spisa 2, v. a. o. n. 1) (såsom i riksspr.) äta
en ordentlig tillredd måltid; 2) förslå, räcka
till. "Dä spisar inte. Dä spisar inte långt".
Allm. Fsv. spisa, äta. Alex. 3097; d. spise;
nht. speisen, id.; fn. spiza, v. a. förse med
lifsmedel.

SPISKA, spisker, spiss, spissa, s. spets.

SPIT, spit-ord, s. spea 2.

SPITA, spitring, spitrugur, s. speta.

SPITSEN, s. spets,

SPIÄNN, spiänna, s. spjärna.

SPJALL, s. spili.

SPJAUL, m. 1) fena, ryggfena; 2) spole. G.
Spjol, m. 1) ryggfena; 2) stråle i densamma. Nk.
Spjurr, spjörr, n. fena, synnerligen sidofena.´ G.
Jfr. spol.

SPJERR, adv. förgäfves. "Gå spjerr, åka
spjerr", gå eller åka förgäfves, icke få sitt
ärende uträttadt. Sdm.(Ornö).

SPJOGA, v. n. 1 utspeja; om tjufvar, då de
gå och se sig om för att stjäla. Sdm. Jfr spova.

SPJÓLK (pl.-ar), m. stjelk. Deraf
grön·spjólkig, adj. som har grön stjelk. "Grön-spjölkig
säd", säd, hvari en mängd gröna stjelkar finnas
Ul. Jfr spolk.

SPJURR, s. spjaul.

SPJUTT, m. fläck. Sm.,kl. Spjutta, f. 1)
flack af annan färg på ett kreaturs hud; 2)
inväfd fason på tyg. Sm.; 3) i sten eller trä
framskjutande spjutlik strimma. Sm.,kl.,öl. Spjuttr,
f. liten fläck, blemma (pustula). Spjuttra, f.
fläckfeber. Öl. E. spott, fläck.

Röd·spótta, f, en art flundra, rödsputa:
Pleuronectes Platessa. Vg. Röd-spätta, f. Sk.

Spjuttig, adj. fläckig. Kl. Spöttig.
Vg.,dls.,hl.; spättet. Dls.; spättig, spätted. Sk.;
spättuger, id. G.; deraf brun·spätted,
brunfläckig. Sk.,hl.; röd-spätti(g), rödfläckig, t. ex.
om en, som har skarlakansfeber. Sm.;
rö·spättet, id. Vg.; små-spjuttig, småfläckig. Sm.;
svart-spätted, svarfläckig. Sk.,hl. D. spættet,
fläckig; e. spotted.

SPJÅKA, spjåk-kjärv, spjålk, spjälka, spjälke,
spjäll, spjäll-here, s. spili.

SPJÄLLA 1, v. a. 1 1) skada, förderfva.
"Spjälla giftermålet", förlora, törspilla det.
"Spjälla inte väven, klänniuga!" Sm,,kl.,ög.,hl.: 2)
flå, afdraga skinnet (på fisk). "Spjälla sill".
Sk.(Ing.). Fsv. spilla, spiælla, a) förderfva,
förstöra. L.L. Cod. A. 27, f. 113: "køtit ær føøt af
synd ok upfostrat i synd, spiællat af synd i
uphofveno"; b) kränka. S .F.S. 6, 110. S. Bern.
f. 40 v.: "sichem spjælladhe hænna jomfrudom";
fn. spilla, förderfva; döda; spella, spjalla, skada,
förderfva; kränka; fht. spildan; fe. spillan; holl.
spillen. Jfr spilla.

Bórt-spjälla, v. a. 1 förspilla. Sm.(Vestbo).

Spill-väder, n. regnig väderlek (om
hösten, när säden skall inbergas). Ul.

Spjäll, n. förspillning; det som förspilles.
Sm.(Vestbo). Fn. spell, m skada som
tillfogas något.

Spjällsam, adj. skadlig, besvärlig,
ogynsam; vanligen om höstväder. "Dä ä
spjällsamt mä hösten. Vi ha spjällsamt vär".
Sk.,hl. Spjällsóm, id. Sk.

Spjällsamt, adv. svårt, kinkigt, fattigt.
Sk.,hl.

SPJÄLLA 2, v. a. tala. Denna gamla rot
qvarlefver endast i rotskottet späll-munner, adj.
som talar mycket. Ög. Fn. spjalla, tala,
samtala med; fe. spëlljan, id.; holl. spellen,
förutsäga: fht. got-spellôn, evangelizare; moes. spillon,
förkunna, berätta; spill, n. saga.

SPJÄRN, s. spjärna.

SPJÄRNA (ipf. spjorn, konj. spjorne, sup.
spjärnt), v, a. sparka, spjerna. Ög. Spiänna
(pr. spiänn, pl. spiännum, ipf. spann, pl.
spunnum, sup. spunniđ). Dl.; späna el. spàna (ipf.
spàn, sup. spùni el. spänt, p. p. spùnen),
Hs.(Db. Bj.); spönn (ipf. spönnd, sup. spönnt);
spönnäs (ipf.-ä el. spönntäs), id. Vb. I Göta- och
Svea·munarter säges spjänna, spänna, sparna,
spärna</i> (sv. böja.), sparka. "Han spände mäg
på benä. Hästen höll på å spänna te meg".
Botin (s. 162) upptager böjningen spjärna, sparn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free