Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SUMM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Summsa, v. n. 1 vara försumlig, slarfva,
Hs.(Db.).
Ann-sómmar, i ann-sómmar, i andra året
(eg. sommaren) varande. "Kviga i
annsómmar". Gstr.
Midsómmars-blomster, n. 1) solöga:
Ranunculus. Vb. Mid·sommars·tuppor, f. pl. id.
Dl.(Floda). Jfr smöir·blomä; 2) Hypericum
perforatum. Dls.
Midsómmars-eldar, m. pl. stora eldar, som
fordom uppptändcs då man offrade, spelade,
dansade och lekte omkring dem. Sm. På
andra ställen kallas dessa ännu hos oss brukliga
eldar Balders-bål, n. och på Irland Bals-tein
(Bals-eld). S. Nilsson, Nordens ur-invånare.
Andra uppl. Bronsåld, s. 35.
Mid-sómmars-gång, s. sid. 437 b.
Mid-sómmars-kvastar, m. pl. allahanda löf
och blomster, i synnerhet Johannesa-gräs
(Hypericum), som plockas midsommarsafton och
upphängas i husen och ladugårdarne, det senare
på det ingen må ha magt att förgöra boskapen.
Sm.(Värend).
Mid-sómmars-vaka, f. en fest
midsommarsnatten. Bhl.,vl.
Miss-sómmer el. miss-sómmer, m.
midsommar. Dl.(Elfd.). Missmår, m.
Dl.(Våmh.,Orsa). Fn. miđsumar.
Missmårs-stång, f. midsommarsstång,
majstång. Dl.(Orsa).
Sómmar-drivning, f. träda. S.Sk.
Sómmar-fibla, f. sominar·hökfibla:
Hieracium umbellatum. Sm.(Vestbo, Östbo). Fibla
(pl. fibler), f. är ett i Göta munarter, särdeles
Sm. och Ög., mycket brukligt växtnamn af
vidsträcktaste omfång. Så benämnas alla gula
Cichoriaceæ med fröfjun, äfven om de skulle
ega särskilta namn. Hit höra slägtena
Hieracium, Crepis, Hypochæris, Leontodon, äfven
Arnica m. fl. Några mera utmärkta särskiljas
dock genom ett tillagdt predikat mycket noga,
t. ex. bjugg-fibla, f, Scorzonera humilis; fälle
el. åker-fälle, n. Crepis biennis; höst-fibla, f.
Leontodon autumnale; sómmar-fibla, f.
Hieracium umbellatum; häst-fibla el. hórsa-fibla, f.
Arnica montana, som ej hör till Cichoriaceæ.
Sómmar-ful, m. sommarfogel, fjäril.
Sk.,hl. Sómar·ful, m. Fl.(Öb.). D. sommerfugl;
bay. sommervogel.
Sómmar·höstas, i sómmar-höstas, adv. på
sensommaren eller i början af hösten. Ög.(Ydre).
Sómmar-lav, s. lav, sid. 402 a.
Sómmar-mål, n. sommarens begynnelse.
Sómmarmålsdag, m. den dag man förmodar att
sommaren bör infinna sig, den 14 april
(Tiburtiidagen), den 25 maj (Urbaui·dagen). Ul.
Fn. sumar·mál, n. pl. sommarens begynnelse;
sumarmáladägr; m. id. Grágás. Kjøbenh. 1852
1, 35. Flateyjarbok. Kristiania 1860; l, 132.
Sómmar-ny, n. den nymåne, som inträffar
näst efter "första sómmarda’n"
(Tiburtiidagen). Ul.
Sómmar·stua, f. sommarstuga, sal; så
kallas det största i bondens hus varande rummet,
som är utan kakelugn och således endast om
sommaren kan bebos. Heter äfven bär-stua,
emedan dit allahanda saker inbäras, som ej
annars ha sin bestämda plats. S.Sk.
Sómmar-tippa, f. fjäril. Fl.(Pargas).
Sómras (el. sómbras), v. dep. impers. blifva
sommar. Fl.(Gk.,K.). Sómbra, v. imp. 1, id.
Fl.(Esse). Fn. sumra; d. somre (Arreboe,
Hexaem. 239); somres (Moth); n. sumrast; ns.
sommern, id. (B. W. B. 4, 918).
Summor·dag, m. sommardag. Dl.(Orsa).
Fn. sumardagr.
Sómme-stäss, sómme-stass, adv. på
somliga ställen. Vg. Sómme·stens. Sk.; sómli·stass,
sómli-stassom. Vb.; sómma·stans. Sveal. D.
sommesteds.
Bror·sun, m. brorson. Dl.(Mora). Fsv.
broþorson.
Sona-doter, f. sondotter. Vb. Fn. sunardottir.
Sóna-kunå, f. sonhustru. Fl.(Öb.).
Sunar-kuna. Dl.(Våmh.); sunär·kunå, Dl.(Elfd.);
sunar-kunu. Dl.(Mora); sónå, id. Hj.
Öfverallt f. Fsv. sunu-kuna. Runurk. 1429;
sona-kona. S.F.S. 6, 177, 364; sunaqværn, VGL.;
sona-qven. Birg. Upp. 3, 205; sonaquærn. Spec.
Virg. s. 172; fn. sonarkona, sonarkvon,
sonarkván; fd. soneqwen (Mlb, Bib. Ov.); d.
sønnekone; n. sånakåna, id. S. kóna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
