- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
719

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SÖN ... - T - TA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SÖNN, f. 1) synd. Vb. Sinn, f. Hs.(Db.).
2) fig. efterhängsenhet. "Han jär sóm sönnä ätt
mäg". Vb. Fsv., fn., d. synd; fe. synn; e. sin;
fht. sunta; nht. sünde, synd. Jfr synä.

Sönn-straff, n. 1) syndastraff; 2) gudlös
menniska, en farlig eller i något afseende
synnerligen obehaglig menniska. "Ä sönnstraff dill
kar"; 3) ovanligt stort djur eller ting. "Sönn
straff sä stor’n oks! Sönnstraff dill stain!"; 4)
ett uttryck af fasa, förvåning eller ogillande.
"Hvo sönnstraffä tar du däg för!" Vb.


SÖNNDAGS-AUGE, sönndes-ögje, s. sunna.

SÖNNER-BÄNKEN, -slätt, sönnra, s. suđ.

SÖNNERDÖNNER, f. pl. Chelidonium majus. L.
Sk.

SÖNNER-SKUTOR, s. sinner-skutor.

SÖPEN, söppel, söppäl, s. supa.

SÖPP (supp el. söbb), m. 1) hundhvalp; 2)
hund. "Vakker söpp"; 3) lockord till en hund.
Vb. Fn. seppi, m. hvalp, hund. Jfr sipp 2,
sjäppa.

Söppel-bikka, f. liten knähund. Vb. S. bykka.

SÖPPEL-HÖG, s. sopa 1.

SÖR 1, adj. förtorkad, vissnad; om träd och
andra växter. Kl. Sören, Bl.(Östra h.);
sörnad. Kl.; söen, id. Sm. l. 1) id. "Päraträt
ä sölt". lnad, id. "Sölnadt trä"; 2)
nedslagen, olustig. "Ä dä orsaka att du ä sä söler?"
Nk. D. d. sørret, rutten, vissnad; ns. soor
(B.W.B. 4, 924); holl. zoor, id. Jfr saur.

Lka, v. a. 1 afskala barken (på träd) att
de må vissna. Ög.(Ydre). N. søyre.

Söra, f. förvissnad spricka ("fresma") ini ett
träd. Sm.

Söre, n. röta i barken på ett växande träd
(mest i björk). Vg. Söle el. söl, n. id.
Sdm.,kl. På tall heter det rö-vö, m. Sdm.(Länna).

Sörna v. n. 1 förtorka, vissna, ruttna inuti;
om träd, stockar m. m. "Träet sörnar".
Nk.,vg.,ög.,bl. lna, id. Ög.(Ydre). Fsv.
sörna vissna. S.S. 2, 165; ns. soren, id.

Sörna-gran, f. förvissnad gran. Sm.

Sörna-ris, n. förvissnadt granris. Sm.

Sörna-ved, m. ved af vissnade träd, helst
af barrträd. Sm.

SÖR 2, s. su 1.

SÖR, söra, söre, söri, sörja, s. saur.

SÖR, sörante, sör-tänd, söra-vär, s. suđ.

SÖR, sörk, s. sur.

SÖRBY-PEPPAR, m. tibast: Daphne
Mezereum. Namnet af byn Sörby i Vemmenhögs h.
Sk. Jfr tirsbast.

SÖRKEL, s. sórk.

SÖRP, sörple, s. sórpa.

SÖRPLER (surpler el. surper), m. sörplare; en
som äter illa och osnyggt. Sm.

SÖRV el. serv, m. finare växter, mest flytande
i vatten. Sm. Jfr mht. swerben (ipf. swarb?),
rotari, commoveri, vagari. Jfr svärva.

SÖSLA, v. n. 1 hafva svårt för att tala. "Han
söslär fram någe sóm ingen förstår". Sdm.

Söslut, adj. n. oredigt; om tal. "Han
talär så söslut". Sdm.

SÖT 1, adj. (såsom i riksspr.) söt: dulcis.
Söitar (f. söit, n. söit el. sytt). G.; söd. Sk.
Fsv. söter, söt; ljuflig, angenäm. S.S. 2, 143,
147. Cod. A. 27, f. 176 v.; fn. sætr, söt; sváss,
blid, behaglig; n. søt; fe. svête, sođ, svæs; ffris.
swet; fht. suozi, suâzi; nht. süss; ns. söt; e.
sweet, sooth; d. sød, id.; moes. sutis, mild; skr.
svâdu, söt (af svad, smaka, vara söt); beng.
sutâr, söt.

Syêt-kullur, f. pl. sötblomster:
Matricaria Chamomilla. Dl.(Elfd.). Hvide-piger, f.
pl. Bhl.; hwait-kullur, f. pl. Dl.(Mora);
lukt-blommor, f. pl. Dl.(Lima); hvit-ört, f.
pl. Ul.; söt-tuppor, f. pl. Dl.(Orsa),vm.;
lukt-tuppor, f. pl. Gstr.; hvite-tega; f. Bhl.;
gård-blomster, n. Mp.; munk-skallar, m. pl.
Jtl.; kommente-blommor, f. pl. id. Sk. Gl.
sv. (Bromel) söttippor, hvitkullor, id.

Söt 2, m. kyss. Åland(Kökar). N. søt.

Söta 1, v. a. 1 göra söt, lägga socker eller
honing i en dryck för att göra honom söt. Götal.

Söta 2, f. vört. Dl.(Elfd.,Våmh.).
Sötu, f. Mora.

Söta 3, f. älskarinna; brud. "Hä ä Antes
söta, hon sóm sitär tär i nórrkammaren å
gluttar ut genom fenstre". Fl.(Nl.).

Söt-bräken, m. Polypodium vulgare.
Roten kallas i riksspråket berg-söta, sten-söta,</i> f.
E. dial. brakes, bracken, Pteris aquilina. Jfr.
äll-söta, bräken.

Söte, f. vällukt. Kl. Fn. sæti, f. söthet.

Söte-munn, m. 1) kyss; 2) smeksamt
tilltal till små barn. Sm.

Söt-klóbb (el. söt-klibb), m. gröt eller
mycket tjock matvälling; vanlig middagsmat
långfredagen. Hs.(Bj.,Ljusdal). Jfr sv. klump,
klimp.

Söttna, v. n. 1 blifva söt. Sm. Söttän
(ipf. söttnä) el. söttmän (ipf. söttmä). 1) id.
"Maltä söttmä"; 2) säges äfven om gröt eller
bröddeg af mjöl utaf säd, som blifvit skadad
af köld. Sådan gröt segnar el. stegnar ej,
såsom af godt mjöl. Vb.

Söt-tuppur, f. pl. 1) rödklöfver: Trifolium
pratense. Namnet af det söta ämne, som
blomhufvudet innehåller. Dl.(Mora).
Hónnings-blómster, n. G.; 2) sötblomster:
Matricaria Chamomilla. Dl.(Orsa),vm.

Söt-ust, s. ost.

Söt-öl, n. "svensk-öl" )( bäjerskt öl. Vg.


SÖTERA, s. ko-sitta, sid. 361 b.

SÖTTI, s. siu.

SÖ·ÄTT, sör-ätt, s. suđ.

T.



TA, s. taka.

TABA, s. tapa.

TABBE, m. tölp. Sk.,hl. Tåbe, tåve, m. id.
Hl. Tabb, m. id. Bl. Tåb, n. enfaldig
menniska, våp. Hl. I Svea munarter tåp, n. tåpa,
f. D. tåbe; schwab, dabb. Jfr tep.

Tabbet adj. tölpaktig, enfaldig, våpig.
Sm.,hl. Tabbed. Sk.; tåpug, tåpu. Dl.; tåvli. G.;
tåveli. Sk.; tåpi el. tåpet. Vg.,ög., m. fl. D.
tåbelig; nht. täpisch; bay. täppig, täppet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0749.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free