- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
770

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TYS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


allmogen brukar eller motsatsen af
bekk-söms-skor, näverskor. Tysk skomakare, m. som
arbetar åt ståndspersoner och blott förfärdigar
s. k. pumps- och vända skor. Ul., sdm., vl

.

TYSKAP, s. ty 2.

TYS ÓM, konj. mycket mindre. "Båna ä int
rädd, tys om karana", barnen äro ej rädda,
mycket mindre skulle då väl karlarna vara det. Vb.

TYSS, s. tykka.

TYSSLING, m. lingon; Vaccinium vitis idæa.
Bhl. (Oroust, Foss). Tossling, m. id. Dls. N.
tytebær, n. tyting, m. id.; tytebærlyng, n. lingonbuske;
d. tyttebær; gl. sv. (Frankenius, Bromel)
tyssling. lingon, kröson.

TYTA 1, v. a. 1 karda (ull). Dl. (Åsens by i
Elfd.). Töta. id. Dl. (Elfd.).

TYTA 2, f. mun (egentl, med framstående
läppar). Ul. Fn. túda, f. rör, tut. Jfr tiota.

TYTT, m. ogift karl, gammal dräng. Dl. (enl.
Hülphers dagb. s. 201). Tytt-gubbä el.
tött-gubbä, m. gammal ogift karl. Dl. (Floda, Malung).
Titt-gubbä, m. id. Dl. (Nås). Jfr tytta 1.

TYTTA 1, f. 1) faster, moster. Dl. (Elfd..Våmh.,
Mora [Bonäs by], Orsa); 2) gammal ogift; flicka,
mökärriug. Dl. (Floda). Tötta, f. Dl. (Malung);
titta, gammel-titta, f. id. Dl. (Nås), Teta, f.
farmor. G. (enl. Ihre, DL.).; 3) pytta;
oqvädinsord till qvinnor. "Du tytta"! Sm. Fin. täti,
faster, moster; tytty eller töttö, flicka, dotter;
nord-tschud. täti. moster; tütar, dotter (Acta soc.
scient. Fenn. 6,107,109); slav. tetta, faster, moster;
lit. tetta, tetà, id.; fht. tota, f. admater (Graff,
5, 381); gr. τήϑη el. τίτϑη, f. a) amma; b)
farmor, mormor; τηϑις, f. faster, moster; n.
tytta, f. fruntimmer, (i synnerhet om främmande
eller mindre ansedda). Bland oqvädinsord till
qvinnor uppräknas i VGL. hor-tuta, f., hvilket
Schlyter anser vara dalska tytta, men det
förekommer såsom oqvädinsord äfven i Småland.

Gumm-tytta, f. faster eller moster, som stått
fadder åt någon. Dl. (Åsens by i Elfd.). Jfr
gumma.

Tytt-falle, m. fasters eller mosters man.
Dl. (Orsa).

Tytt-mann el. tyttu-mann, m. fasters eller
mosters man. Dl. (Elfd., Våmh., Mora [Bonäs
by], Orsa, Malung). Jfr gr. τάτα, τέττα,
lille fader; nht. dial. tatte; lit. tetis, taitis, id.;
skr. tâ-ta, fader.


TYTTA 2, f. i sammans, hunger-tytta
(pl. -tyttor), f. piggar, som på vissa boskapskreatur sitta
inom mungiporna, Ög. Hunger-titter, f. pl. id.
Sm. Ett annat ord hunger-tytter, f. pl. brukas i
Ög. och betyder: de första tröskljud, som höras
om hösten. Jfr titt. m. spene. Ög.; s. tiss 1.
Ns. titte, spene; hunger-titten, pl. "die fasern der
haut, welche sich an den nageln der finger los
zu geben pflegen" (B. W. B. 5, 75).

TYTTEL, m. titel. Deraf tyttlera, v. a, 1
benämna ´med titel af, kalla någon för något,
titulera. "Hva ska han tyttleras för"? Sm. Lt.
titulare.

TYTTRA, s. tiota.

TYVA, tyvä, s. tjoga.

TYVLA, s. tov.

TYÄ, f. tok, fjolla. Ordet brukas ännu, men
sällan. G.

TY-ÄTEN, s. tyken.

TYÖR-SPRITTA, a. tira 4.

TÅ 1, 1) n. a) bygata, smal väg mellan
gärdesgårdar; en på båda sidor omhägnad väg. Hs
mp., vb., nb., fl. (Ingo). Tä, n. Ul, hj.; te, n. Ul.,
sdm. (Ornö); ted, n. id. "Fiikkorna på sop-tede
óm lögdas kvälan"; tåg, n. id. Fl. (Öb.);
deraf skogs-tä, Ul.; äfven flera ortnamn, t. ex. Tå-by,
Ög.: Tä-by, Ul.; b) fägata; en sådan smal väg
mellan gärdesgårdar. Vb., dl. (Lima); deraf
feläs-tå, naut-tå, n. boskapsgata ifrån ladugården till
utmarken. Vb.; fä-tå, n. Nb. (Cal.); lång-tä el.
lång-te, n. Jtl; fe-tä, n. id. Hj.; laut-tå, s. laut;
2) m. (def. tån) den del af betesmarken som
ligger närmast ladugården eller intill någon by eller
gård, mellan gärdesgårdarna; oduglig betesmark;
liten inhägnad betesmark för små kreatur.
"Kräka, svina, söra går på tån". Deraf svin-tå, m.
svinbacke, der svinen beta. Vg., dls. En
visstump från Vg. lyder sålunda:

"Dä sprang en liten gutte över tån,
Han sprang sóm båa bena hade var’t å’n.
Hem sprang han, bort gekk han,
Fria ville han å dä fekk han.
Dä sprang" o. s. v.


Vg., dls. Tåe, m. gemensam betesmark för får
eller svin; en utmark mellan byars och gårdars
gärdsgårdar. Vg. (Marks h.): tånge, m. id. Vg.
(Skarab).; deraf Karlaby-tå, Vg. (Vartofta h.). Fsv.
ta, tæ, n. a) väg, smal väg mellan gärdesgårdar.
VGL. VML.; b) en väg, som låg utom
tomtarårna och således inneslöt alla byns tomter. VML.;
fn. tá, n. väg.

TÅ 2, (pl. tär), f. tå Ög., vg.,hl., sk. m. fl.
(pl. täner el. tånir), f. Dl. (Orsa). I andra
trakter af Dalarna heter pluralis täner; så äfven
stundom i Vg. I Bl. säges tär el. täjr, i Hs.
(Db.) (def. tän); på Gotland täjä, f. På tà,
adv. på tå. Vg. Fsv. ta (pl. tær), f. tå. VGL.
Gl. Ordspr. 998. Gregor, sid. 257; fn. (pl.
tær), f.; d. (pl. tær); fe. tâh, tâ, f.; fht. zeha;
nht. zehe; e. toe; e. dial. taa (Dial. of Craven,
2, 186). Anm. Tårnas namn skifta i
munarterna. Sålunda säger man skämsamt:

1) Nerike: a) tumme-tå(a); b) stóltsa eller
peke-tå(a); c) embets- el. frua-tåa; d) lill-gerosa;
c) ko-rosa.

2) Södermanland (från Ösmo): a) lill-tå; b)
tilltå; c) ebbe-frua; d) tille-rosa; e) långa kärringen

3) Ångermanland (Stigsjö s:n): a) lill-tå; b)
tå-tilla; c) tille-rosa; d) krok-nosa; e)
tammas-gubbe.

4) Vestergötland (Vattle h, i Elfsborgs län):
a) stor-tåna; b) tå-tela; c) eggela; d) tille-rota;
e) tisen.

Sår-tåen, gå pä sår-tåen, s. ganga.

Tå-fis, m. orenlighet mellan tårna; fotsvett.
Ög. Tå-fes, n. Sm., sk.

Tå-hätta, f. topp i tån på en sko. Vm.
(Fellingsbro).

Tå-il, s. il 2.

Tå-órkän ei. tå-örkän, m. främre delen
under fotbladet, i synnerhet det som gränsar till
stortån. Åm.

Tåp (ipf. ), v. n. stå på tå. Vb.
(Nordmaling). Fn. tæpta, med svårighet stå på
tårna; n. tæpe.

Tå-sot, s. sot.


TÅ 3, adv. då. Fl. (Nl.). Fsv. þa, tha; fn.
þa. Jfr tåg 2.

TÅ 4, præp. utaf, af. Vb., mp., dl. (Lima).
Tåv, id.; deraf tåmme, af mig, tådde, af dig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:48:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0800.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free