Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta Fredkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi bäva för dig. På din panna vilar
en outsäglig sorg, en hopplös smärta.
Du pinas intill vanvett. Rid du hemåt!
Hur smeksamt glida icke dina blickar
mot skogbevuxna kullarna i fjärran!
Där bakom ligger hemmet, unga jungfru,
dit som ett sårat djur du ville fly.
Rid ditåt, jungfru! Gör vår ängslan kort!
Sitt ej och stirra så med heta blickar,
så heta, att var tår med ens förtorkas!
Men se, nu vänder du helt stilla hästen.
Ah, kära, unga jungfru, ensam, onödd,
du ville rädda åt dig offrets ära
av kärlek till den stora, sköna freden.
Du vänder hästen. Hell dig, fredens jungfru!
Ej raskt, ej muntert, endast fot för fot
går det framåt. Håll er nu undan, folk,
träng ej er glädje in på hennes sorg!
Låt henne rida före hela flocken!
Och ingen våge prisa hennes gärning!
Nu färdas färjan sakta över vattnet.
Och fredens jungfru står där, föres stilla,
av ingen tvingad, framåt mot sin uppgift.
Så se då, jungfru, detta stora vatten,
som obevekligt drives ned till havet!
De lena böljorna få icke tveka
att kasta sig uti den starkes famn,
om än han synes bitter och förfärlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
