Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
turmänniskan liksom för barnet tar allt personlig form1) —
från denna tendens utgå både myt och dikt och ha däri en
gemensam rot. Jag har ovan (s. 20 f.) på tal om
besjäl-ningen antytt detta. Men denna besjälning kan icke blott
vara ett direkt förmänskligande äv de yttre föremålen, utan
också innebära att dessa sättas som tecken (yttre symboler)
för de inre krafterna. Så hàr soleil blivit ett tecken för
det gudomliga, — i alla tider ha också skalderna besjungit
solen ända från den indiska Rig-Veda till Rostands
Chante-cler. För många primitiva folk blev solen själv
gudomligheten; men hos andra folk skapade fantasien en solgud. Så
grekerna i Apollo, liksom för dem havets kraft blev
gudomlig i Poseidon, och även inre egenskaper togo gudagestàlt
(Eros, Nike etc). Ur det mytologiska har diktaren också
under tider, då myterna icke längre ägt aktualitet, hämtat
medel för gestaltningen — såsom jag antytt — ehuru här
faran av en ytlig personifiering och allegorisering ligger nära.
Många mytologiska föreställningar och uttryck leva
emellertid ännu kvar och bidraga att öka språkets bildförmåga, så
hos oss »Odén jagar», »Tor kör med sina bockar» etc.
Folkfantasien rör sig alltjämt gärna i bilder. Våra ord-,
språk, genom traditionen fortplantade sentenser och
visdomsord, äro merendels metaforiska. Och i dagligt tal röra vi
oss med bilder mera än vi själva märka — stenfot, flodarm,
avtacklad (om en person) äro ett par prov. Diktaren har att
uppfriska och förstärka denna uttryckets bildlighet. I många
ovan meddelade diktprov ha vi funnit exempel därpå. Bland
dessa metaforer äro flera olika slag och riktningar
urskiljbara. Närmast konstatera vi en riktning utifrån inåt och en
inifrån utåt. Den förra, som ger vad man brukar kalla
innerlighetens metafor, är den mest ursprungliga tropen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
