Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
förer», lyder ett bekant uttryck av Tegnér (ur talet över
Oxenstierna), ett uttryck, som själv innebär en bild (genom »galleri»).
Det åskådningsmässiga ingår även i det begreppsenliga
tänkandet eller ligger därbakom. Bilden, har man sagt, är urpoesien,
den är jämte rytmen språkets mest egentliga uttrycksmedel.
»All poetisk framställning», heter det vidare hos Tegnér, »är
individuation, är bild, är sinnlig bestämdhet». Det
metaforiska — vartill i vidsträckt bemärkelse räknas alla
bilder eller »troper» *), liknelser och symboler — tillhör då
med nödvändighet diktens gestaltning, även om det i den
yttre formen föga skulle framträda: »det gives en poesi utan
troper, som är en enda trop» (Goethe). Bilderna äro också
ursprungliga och inre sätt för människans uttryckssträvan;
de bero på jämförelse, analogi, och all föreställning börjar
med och rör sig i jämförelser — jämförelse innebär ju
det enklaste sättet för förtydligande, och associationslivet utgår
därifrån.
Metaforen betecknar överförandet av en föreställning på
en annan, som därmed i erfarenheten korresponderar, och
genom detta överförande skola den ursprungliga eller
huvud-föreställningens drag framstå starkt och få liv i slående
konkretion. I allmänhet innebär det metaforiska en
grundförbindelse mellan inre och yttre, ande och natur, jag och
icke-jag, och en oändlig rikedom möter oss här av
övergångar från det ena till det andra området. Diktkonstens
väsen består just i »tillsammanströmmande av inner- och
yttervärld i det andligt sinnliga ordet», för att tala med Alfred
BieSe 2). »Poesien är det själsligas ordblivande och ordets
själsligblivande».
Det »antropometriska», att göra sig själv till tingens
mått, är en central tendens i vår inre konstitution. För nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
